Lexikonet ökar i popularitet

Mitt franska hobbyprojekt att bygga ett eget lexikon rullar på. Jag behöver ju någonstans att skriva in alla ord som jag lärde mig och eftersom jag är en nörd räckte det inte med ett kollegieblock.

Jag ville ha en webbsida så alla andra också kunde ta del av lexikonet.

Efter ett tag växte ett franskt lexikon upp här på bloggen, men ganska snabbt blev det för stort så det fick flytta ut.

Sedan ett tag tillbaka finns mitt franska lexikon på www.fransktlexikon.se och besöksantalet bara fortsätter att växa. Senast jag kollade var det ca 18 000 besök/månad!

Skriv gärna en kommentar om du vill ha en speciell funktion i lexikonet.

Dag 8: Fransmännen versus ordning och reda

Amadeus är ett stort företag som har utvecklat många rutiner och processer för de saker som skall utföras. Tex finns det en rutin för hur man slutar på Amadeus.

Först får man rent fysiskt gå till HR (personalavdelningen) och säga att man vill sluta. Det gjorde jag redan i somras eftersom jag hade några månaders uppsägningstid. Några dagar innan slutet börjar det dyka upp mail om ”the checkout procedure” och då kan man följa sin egen avveckling på intranätet. Ett flertal steg skall utföras innan man får lov att lämna företaget. Allt är mycket välordnat och ofranskt.

Allteftersom de sista dagarna går förvandlas fler av de röda kryssen i listan över saker som måste slutföras, till gröna bockar. Tex blev ledningskommitténs kryss ganska snart till en bock. Undrar vad som hände där? Sedan kom det ett mail om att jag var skyldig DVD-uthyrningen på jobbet 3 euro sedan ett år tillbaka. Kontorsautomatiseringen (en fantastisk avdelning på jobbet som sköter allt som har med kontoren, datorerna och telefonerna att göra. Berätta gärna din bästa kontorsautomatiseringshistoria i kommentarerna.) skulle besökas och jag fick ett OK men jag vet egentligen inte vad som hände.

Slutligen skulle min RSA-token (den fräcka lilla säkerhetsdosan som hela tiden visar nästan slumpmässiga nummer) lämnas åter och sedan var det klart. Jag frågade mannen i det sista kontoret jag besökte om det bara var att gå nu och han sa ”yes”. Så jag gick.

På måndag morgon ringde chefen och sa ”Klas, du måste komma hit och checka ut”. Så mycket för den välplanerade processen. De hade inte tagit med det sista stegen som var själva utcheckningen.

Så jag begav mig ut i den franska kollektivtrafiken:

Day 8: French bus times (in October)

”Obs! Nya tidtabeller gäller från 2 september.” Taget i slutet av oktober. Vem satte upp den här lilla varningen och när? Hade det inte varit bättre att sätta upp nya tidtabeller när man ändå var där och klistrade?

På jobbet var det ett himla ståhej i receptionen när jag försökte förklara att jag slutat fredagen innan men ändå ville gå till jobbet. När de insett att jag behövde ett tillfälligt passerkort/badge för att besöka HR igen och få mina sista papper frågade damen:

– ”Which company are you from, sir?”.

– ”Well, I was from Amadeus last Friday”.

– ”It doesn’t work with Amadeus in the computer, do you already have a badge?”

Och sedan tog vi allt från början igen.

Dag 17: Franska bär, insekter och kontor

Det är fredag och för att återigen försöka förädla våra fotografiska färdigheter begav vi oss ut i skog och mark.

Den lilla rundan i skogen bakom kontoret börjar bli välkänd för oss och det finns verkligen inte mycket att föreviga på bild. Nästan alla träd är likadana, det mesta är torrt och brunt och solen kastar sina strålar på samma sätt som förra gången.

Efter några tafatta försök att hitta fantastiska kreationer av löv och kottar kom vi fram till ett träd med knallröda och brandgula bär. Jag har aldrig sett dem förut och jag skulle beskriva bären ungefär som litchi-frukter, men det tror jag inte att det är.

Inte Litchi? Här med en grön gäst. Vet du vad bäret eller trädet heter? Foto: Klas Petersson.

Efter ett tag kom vi ut på öppnare mark och kunde se våra kontor. Visst ligger det fint, mitt förra jobb?

Amadeus kontor i Sophia Antipolis. Foto: Klas Petersson.

Det enda Nicolas tyckte värt att publicera var en bild på Johan.
– Johan, du får vara försiktig så inte benen dina går av.

Jean-Marie Gustave Le Clézio är född här

För att förbereda mig på att komma tillbaka till Sverige har jag börjat lyssna på svensk morgonradio igen. Men i morse var den svenska radion på franska!

Nobelpristagaren i litteratur Jean-Marie Gustave Le Clézio offentliggjordes idag. P1-redaktionen hade dammat av sin gamla franska och frågade hur det kändes när han fick samtalet om att han fått nobelpriset. Jean-Marie svarade att det var hans fru som tog samtalet. Typiskt!

Jag har inte läst Jean-Marie Gustave Le Clézio ännu, kanske någon av bloggläsarna har?

Gustave kommer härifrån Nice så det blir väll snack om det här på jobbet idag kan jag tänka.

Mannen på bilden är inte Jean-Marie Gustave Le Clézio utan vår egen Horace Engdahl när han offentliggör pristagaren. Foto: Wikipedia

Operation hinderbana

Ni som följer min blogg tror kanske att era fördomar mot fransmännens strejkande varit felaktiga. Ni tror kanske att fransmännen har börjat civilisera sig och arbeta på arbetet. Ni tror kanske att det inte har varit strejk här sedan min senaste rapport om busstrejken.

Fel.

Fransmännen strejkar hela tiden.

Jag har nog bara vant mig eller slutat klara av att hålla isär de olika strejkerna. Men jag skall försöka bättra mig för att kunna rapportera hem hur samhället (mer eller mindre) fungerar här.

Meteorologerna strejkar

5 juni strejkade meteorologerna. Jag vet inte för vad och vad de fick ut av det. Kanske var det mot det dåliga vädret?

På jobbet hade vi lite svårt att förstår hur någon skulle bry sig, förutom bönderna. Men bönderna strejkar nog också.

Operation snigel

Om jag har förstått det hela rätt drog operation snigel igång förra veckan. Den gick ut på att långtradarchaufförerna körde extremt långsamt på motorvägarna (30 istället för 130) för att demonstrera mot de höga bränslepriserna.

Operation Snigel.

Operation hinderbana/ställa till med bråk (chicane)

Idag började operation hinderbana och det är långtradarchaufförerna som står bakom även denna. Här i Nice innebär det att de blockerar flygplatsen. Läs mer i Nice matin (på rolig svenska). Även denna strejk är mot de höga bränslepriserna.

Ännu en tågstrejk

Förra måndagen strejkade de två största fackförbunden hos SNCF (jämför SJ) i 20 timmar mot omorganisationen av godstrafiken(?). Att SNCF strejkar är mer regel än undantag.

Någon som minns vad fiskarna gjorde? Var det nån stödstrejkt för sniglarna?

Franska badhus

Imorgon skall jag till ett franskt badhus och undersöka om det verkligen är så att fransmännen inte vågar visa sina snoppar för varandra.

Som jag har förstått duschkulturen här nere skall man visa så lite som möjligt. Duscharna på jobbet, exempelvis, består av små enskilda rum som man kan stänga och låsa och det finns ett utrymme innan själva duschen som man kan byta om i.

Linda: Hur var det i Kroatien? Bar fransyskorna in omklädningsrumsmöblemanget i duschrummet för att slippa vara nakna offentligt? Hade de sedan ändå på sig trosorna ända in i duschkabinen?

Dessutom är det förbjudet med badshorts på badhuset, man måste ha småbadbyxor för att få bada här. Ordning och reda.

Att arbeta i Frankrike i maj

I Frankrike är maj en av de allra bästa månaderna när det kommer till lediga dagar. Se bara här:

1 maj: Arbetarfesten (Fête du travail)

8 maj: Segerdagen av andra världskriget (Fête de la victoire 1945)

12 maj: Annandag pingst (Lundi de Pentecôte)

Dessutom skall jag till Kroatien och segla en vecka så det blir nog inte mycket gjort i maj.

Teoriprovet på franska – fixat!

Imorse skrev jag körkortsteoriprovet och jag klarade det! Ännu lite närmre mitt motorcykelkörkort alltså.

Av 40 frågor får man ha högst fem fel. Om man klarar provet får man inte reda på hur många fel man hade, men jag hade alltså fem fel eller färre.

Vi var fem från körskolan som skrev provet samtidigt idag och av oss var vi tre som klarade det och två som blev upprörda. Jag blev så nöjd att jag åkte till bageriet och köpte croissanter till hela teamet. Förhoppningsvis såg chefen lite lättare på att jag droppade in vid elvatiden när han hade fått en croissant i munnen.

En croissant kan alltid lätta upp stämningen.

Godmorgon med skorpor!

Tassimomaskinen fungerar fortfarande utmärkt så jag brukar köpa patroner till den och ta med till kontoret. Nicolas brukar köpa croissanter, madelenkakor eller petite beurre-kakor, så det brukar alltid finnas lite förmiddagsfika på kontoret.

krisprollsIdag när jag kom till kontoret (visserligen långt efter förmiddagsfikan) sa Nicolas att det var "Svenska veckan" och drog fram ett paket skorpor från Pågens.

Jag trodde direkt att han köpt dem enbart pga den franska reklamen som Sara skrev om på sin blogg, men han sa att han inte hade sett den förut.

Hur som helst konfirmerade han att det är så fransmännen ser på oss. Blonda, nakna, snygga hyddlevande varelser som aldrig fryser.

Kvällsskiftet

Vi har haft lite trubbel med en av våra produkter som används mest av amerikanarna. Eftersom vi i mitt arbetslag är ansvariga för att allt funkar är det vårt jobb att fixa det här.

Problemet syns när jänkarna vaknar upp vilket brukar vara vid 15-tiden här i Europa. Så igår bad chefen mig att ta sovmorgon idag till två så att jag kan sitta och övervaka våra plattformar under eftermiddagen och kvällen.

Igår hittade mina kollegor den troligaste orsaken till problemet och åtgärdade detta. När jag lämnade jobbet igår såg allt ut att fungera precis som det skulle, så jag tror att det skall vara fint även ikväll.

Ha en bra onsdag alla läsare!

Amadeus kommer till CHARM

Nästa vecka är det dags för Chalmers arbetsmarknadsdagar, CHARM. Det är en mässa på två dagar där företag kan göra reklam för sig och försöka locka till sig framtidens ingenjörer. Eftersom Chalmers är den bästa skolan i Sverige är det många företag som vill försöka få tag i chalmeristerna. Så också Amadeus.

Känner du för att jobba med IT inom ett riktigt stort, utländskt företag borde du kolla vad du kan göra hos oss. Vi hanterar miljontals flygförfrågningar varje dag från våra kunders webbsiter. Kunder som Lufthansa, AirFrance, Thai Air, Finnair, Quantas, Iberia, mm använder våra produkter för sina webbsiter.

Vår GDS (Global Distribution System) är ett av världens största system för flighter, hotell, etc. Mängder av resebyråer kopplar upp sig mot vår GDS för att ta reda på tider, priser, tillgänglighet och köpa biljetter till deras kunder.

Känner du för att jobba i Nice i Frankrike eller någon annan stan i världen där vi har kontor tycker jag att du skall komma till vår monter på CHARM. Har du inte möjlighet att komma dit skall du istället titta på vår webbsite och om det låter intressant skicka in ditt CV till oss.

Vi finns i V-huset på Chalmers, tisdag den 12 februari och onsdag den 13 februari, se kartan till höger.

Exjobba i Frankrike 2008

Är det dags att söka exjobb eller skriva uppsats i slutet av din högskoleutbildning? Varför inte göra det på den franska Rivieran?

Amadeus kan i år erbjuda över 300 exjobb runt om i världen. De flesta här i Nice.

Amadeus grundades 1987 av fyra flygbolag: AirFrance, Lufthansa, SAS och Iberia. Nu är Amadeus en världsleverantör av IT-tjänster till reseindustrin.

Här i Nice/Sophia Antipolis sker den största delen av utvecklingen av vår mjukvara. Vi är ca 3000 medarbetare bara här i Nice vilket gör det till ett av de största (det största?) företagen här i Sophia Antipolis.

Arbetena finns inom områderna Applied Mathematics, Software Engineering, Work Process Organization, Business and Marketing och Support and Administration.

Längden på exjobben är vanligtvis mellan 4 månader och 1 år. Jag har gjort ett litet utdrag på förslag till exjobb på 6 månader med lokalisering här i Nice:

Läs mer

Lillebror blir bartender i London

Min bror Max har sagt upp sig från mataffären hemma i Göteborg och packat shaker och martiniglas för att bege sig till London och bli bartender.

Han åker ikväll och skall vara borta minst en månad. För att få reda på alla trixen och de bästa drinkrecepten startade vi upp en blogg för ett tag sedan som han lovat att uppdatera.

Bloggen heter naturligtvis Max i London och blir den andra i vårt lilla familjeimperium av resebloggar.

Lycka till lillebror! 

Max dricker drink i Juan-les-Pins förra sommaren.

Amadeus 20th anniversary

I oktober fyllde Amadeus tjugo år och eftersom tjugo är så många och så jämnt bestämde vi oss för att göra ett riktigt häftigt födelsedagskort.

I somras ägnade vi en hel förmiddag på Amadeus campus i Sophia Antipolis för att skapa en mänsklig pil. Alla fick varsin födelsedagst-shirt:

Med våra t-shirts blev vi dirigerade att springa åt olika håll och stanna på olika ställen och… omtagning! Det var svettigt och kul och resultatet blev bra.

Titta på födelsedagsskortet med filmen här »

Tre arbetsdagar kvar till semestern

Idag är det måndag och arbetsdagen här nere i Sophia Antipolis har precis tagit slut. Sedan är det tisdag och onsdag innan vi är lediga. Igen! Majveckorna här nere är verkligen uppstyckade med helgdagar den 1 maj, 8 maj och 17 maj.

Sedan fredag, då alla ”gör bron”, dvs tar ut klämdan och det kommer att vara gravlugnt här på supporten.

Nästa vecka är jag på kurs hela veckan och skall lära mig mer om en av våra produkter. Och på fredagkvällen far jag hem till Göteborg igen för två veckors semester.

Bild från min förra semester i Göteborg med modellflygplansflygning.

Vad har Amadeus mig till?

Nu vet ni alla vad Amadeus sysslar med eftersom ni har läst mitt förra inlägg och vi har kommit till den intressanta fortsättningen om vad jag gör här i gruppen Production Support.

Våra två huvudsakliga produkter, som jag berättade om i mitt förra inlägg, behöver naturligtvis nya funktioner och buggfixar då och då vilket våra utvecklare sköter. Utvecklarna får reda på vad som är fel och får se till att korrigera det. När det är klart samlas alla små och stora ändringar ihop i en patch eller en release beroende på hur mycket ändringar det är. Denna klump med ändringar skickas genom QA för att kvalitetssäkras och sedan vidare till gruppen Releasing som paketerar allt snyggt och prydligt och skickar allt till Tyskland där vi har vår ”produktion”. Det är alltså i Tyskland som vi har våra stora stora servrar som ni flygplansbiljettköpare ansluter till.

Väl i Tyskland laddas de nya funktionerna och fixarna in i produktionen när ni minst anar det och om allt går som det ska slussas ni automatiskt över till den nya zenaste versionen av våra produkter.

I bland händer det dock att inte allt går som det ska. Då behövs det en liten grupp som tar hand om detta och tar reda på vad som har gått snett och i allra första hand ser till att produktionen fungerar ändå och i andra hand att felet rättas till. Det är vi det och vi kallar oss för Production Support.

Vi försöker se till att produktionen alltid är igång och att våra besökare alltid kan göra bokningar. Eftersom vi lever på detta är produktionen otroligt viktig både för oss och för våra kunder. Uppstår det ett problem så brukar vi ha två möjliga utvägar: 1. Fixa det illa kvickt eller 2. Falla tillbaka till den gamla fungerande versionen. Oftast är det nummer två som gäller eftersom en fix skall igenom en hel massa steg innan den når produktionen.

Om vi är tvungna att falla tillbaka till den gamla versionen måste vi genast ta reda på vad som orsakade felet och skicka problemet till rätt utvecklare som får korrigera sin kod. Sedan sätter vi igång processen igen…

Vi har alltså stenkoll på produktionen, men eftersom den oftast sköter sig och allt flyter på fint så sysslar vi även med en massa annat spännande i Production Support. Vi fungerar tex som stöd för utvecklarna när de har frågor eller när de behöver felsöka något suspekt system någonstans. Vi utvecklar också interna verktyg till utvecklarna för att de skall kunna felsöka så enkelt som möjligt. Och naturligtvis jobbar vi preventivt med produktionen också och ser till att problem inte kommer att uppstå, tex genom att testa preview-versioner av våra produkter.

Jag är ansvarig för vår produkt AeTM (Amadeus e-Travel Management). Jag skall alltså reagera på alla konstigheter som dyker upp på denna produkt. Men jag håller också på att utveckla ett verktyg som hjälper utvecklare och andra att snabbt se ändringar som är gjorda i ett administrationsgränssnitt. De är väldigt tacksamma för mitt verktyget snabbar verkligen upp om man behöver kolla upp om en ändring har gjorts.

Vi har bemanning dygnet runt i mitt team så det är alltid någon som är beredd att gå upp mitt i natten och fixa till problem. Jag har inte haft jouren ännu, men den kommer väl vilken vecka som helst antar jag. Det skall bli intressant.

Vad gör Amadeus?

För att ni skall förstå vad jag håller på med här nere tänkte jag skriva lite om Amadeus, företag som jag jobbar hos. Det är ett stort företag med många ansikten utåt.

I första hand är Amadeus ett GDS, Global Disribution System. Ett sådant innehåller data om miljontals resor för de resebolag som är knutna systemet. Det finns ett gäng GDSer i världen och de största i Europa är bla

  • Amadeus
  • Sabre
  • Galileo/Apollo
  • Worldspan

Amadeus är den allra största (lista över GDSer i världen).

Flygbolag och andra bolag som vill sälja biljetter kan ansluta sig till en GDS för att på så sätt erbjuda resebyråer och andra att boka biljetter via GDSen. Amadeus och de andra GDSerna jobbar både som konkurrenter och som samarbetspartner eftersom alla vill kunna erbjuda alla resor. Vi utbyter alltså information mellan oss och de andra.

Men Amadeus är inte bara en GDS utan har även andra affärsområden, men nästan alltid med GDSen som bas. Tex finns affärsområdet som kallas E-travel som bygger bokningssystem för flygbolag, resebyråer och affärsresebyråer och det är här som jag jobbar.

E-travel

På E-travel har vi i huvudsak två olika produkter: Amadeus e-Travel Management och Amadeus e-Retail Engine. Den första är i huvudsak ett bokningssystem för företag som behöver boka resor för sina anställda. Eller snarare för företag som vill låta sina anställda boka resorna själv för det är nämligen en viktig funktion i AeTM. Företag som använder detta system kan ställa in regler för hur de anställda får boka biljetter, tex kan vissa flygbolag prioriteras vid bokningar om det finns speciella avtal med dessa.

E-Retail Engine å andra sidan riktar sig till flygbolag och andra som vill sälja biljetter på internet via en externt profilerad site, tex airfrance.com som mycket väl skulle kunna vara en kund till oss. Med den här produkten genererar kunden själv sin site med hjälp av våra verktyg och våra kunder kan utnyttja de faktiskt riktigt avancerade systemen som vi byggt. Det är väldigt komplexa system som kan räkna ut priser på kombinerade flygningar och matcha dessa mot varandra och visa på överskådliga sätt på internet i stort sett i samma ögonblick som besökarna klickar på sök.

Det var en liten introduktion till Amadeus och e-travel. Snart skall jag berätta vad Amadeus har mig till.

En knepig kub med tio sidor som vi fick på Staffbriefingen.

Staffbriefing på Marineland

I torsdags hade vi sk ”Staffbriefing”. Det innebar att chefen gick igenom resultatet av den årliga undersökningen om hur vi trivs på jobbet. Vi trivdes bra.

Men det intressanta var att vi gjorde allt det här på Marineland i Antibes, en stor vattenpark med häftiga attraktioner och varelser. I pausen fick vi se späckhuggare som hoppade och dansade och vi fick jättegott kaffe.

Efter briefingen dröjde vi oss kvar och tittade på delfiner och sjölejon. De var häftiga, men vi blev inlåsta för parken stängde. Nästa morgon fick vi komma ut igen.

Jag har lagt upp lite bilder på flickr.

Jag har fått jobb

Idag hade jag MBO med chefen. MBO står för (tror jag) Management by Objectives. Det innebär i korta drag att man får arbetsuppgifter som man skall göra. Idag utvärderade vi hur jag har skött mina uppgifter under 2006. Till saken hör dock att vi inte har satt upp några objectives tidigare så det blev snarare en utvärdering av hur bra jag har gjort det jag har gjort.

Jag lyckades dock få till en hel massa bra saker att säga och chefen höll med i det mesta och var särskilt nöjd med vår Wiki. Undra på det, jag som bloggar nästan varje kväll!

Hur som helst så skall jag få bonus baserat på dagens utfall och eftersom det gick bra får jag en bra bonus. Jag passade på att fråga om jag var anställd också och det visade det sig att jag hade varit sedan i december. Chefen hade dock glömt att säga det; han är ju fransk…

Automatkaffe ut, espressomaskin in

Vi har en ny konsult på jobbet som heter Jeremy (konsulten alltså, inte jobbet). Idag gjorde han sin bästa insats hittills i vårt team. Han kom till kontoret med en sådan här:

Han hade köpt några patroner också, för det är så de nya fräcka espressomaskinerna fungerar, och vi fick testa allihopa. Vi hade inga riktiga muggar så det blev plastmuggar som i den gamla kaffeautomaten i fikarummet, men trots det så var det faktiskt riktigt gott. Det var starkt, mycket starkt, men ändå mjukt och behagligt att dricka. Så bra blir det inte ens i min moccabryggare.

Imorgon skall jag ta med mig en riktig espressokopp och bygga upp kaffesuget ordentligt innan jag trycker i en ny patron och blir min egen barista.

Vi har fått en polack

I måndags kom Lucasz från Polen hit. Han skall jobba i vårt team. Jag antar att det betyder att jag får stanna kvar ett tag när min provanställning gått ut i februari. Eller så är det tvärtom.

Han fick inte plats i något av våra befintliga kontor så han får sitta i ett annat kontor med en långhårig fransman. Jag tycker lite synd om honom. Men å andra sidan delar jag rum med illaluktande fransman och det är värre än en långhårig.

Jag tycker att det är konstigt att Polen fick alla Z när man delade upp bokstäverna på 1400-talet.

Breven från Amerika

Det är fredag och en härlig vecka på jobbet håller på att rundas av. Jag har ett perfekt litet projekt som jag kan leka med på dagarna och alla på kontoret blir nyfikna när jag visar upp vad jag har gjort hittills. I går skickade jag ut ett mail till kollegorna i Miami eftersom de är väldigt intresserade av det verktyg jag skall ta fram i mitt projekt och i morse när jag kom hit hade jag fått två brev från dem. I det första från Chandrah stod det:

”WOW!”

och i det andra från Christy stod det:

”Double WOW!”

Nu är jag fast! Den ultimata bekräftelsen

Jag trodde jag hade blivit bekräftad när jag fick komma på intervju hit. Jag menar, de betalade ju ändå en resa till Nice, mat och uppehälle i ett dygn. Det räckte gott för mig egentligen. Men så verkade de gilla vad jag sa på intervjuerna och jag fick gå vidare och vidare och till slut träffa stora chefen. Efter lång väntan hemma i Sverige fick jag också reda på att jag blivit erbjuden anställning. Inte för att det hade spelat så stor roll, men för att man vill kunna välja själv.

Sedan fick jag börja här och allt var på riktigt. Det kändes bra. Visserligen provanställning, men det tycker jag bara är bra så att man kan känna lite på det. Tre månader. I november fick jag reda på att det blir tre månaders provanställning till. Inte oväntat, men det hade varit roligare om de sagt ”Den tar vi”.

I februari skall jag alltså få det slutgiltiga beskedet.

Men i går hände det. Det började nog redan i tisdags. Jag beställde kaffe som vanligt i kassan i matsalen. Då får man en liten, liten lapp som man sparar till efter man har lämnat in disken. Då kommer nämligen den stora Kaffebaren! Med riktiga barristor som byter den lilla, lilla lappen mot en liten, liten espresso. Men om man inte vill ha en espresso utan en café long, macciato, café au lait eller någon annan spännande koffeindryck så får man säga till. Ungefär ”Jag följer inte strömmen, jag vill ha den här speciella drycken så att ni måste brygga nytt och alla bakom måste vänta extra länge”. Jag brukar vilja ha en café au lait, för den är fantastiskt fin här. Jag fick min kopp och ställde mig vid ett bord och blickade ut över de fortfarande inte snöklädda bergstopparna.

Bekräftelsen kom igår. Jag hade ätit en utsökt chili con carné och precis lämnat in disken och skulle få min kopp kaffe. Den sötaste barristan av dem alla tittade på mig, log och sa ”café au lait?”. Hon kände igen mig och visste hur jag ville ha mitt kaffe!

Flera hundra personer äter i matsalen varje dag och nästan alla tar kaffe efter maten. Ändå kommer hon ihåg just mig och hur jag vill ha mitt kaffe. Intervjuerna, provanställningen, fortsatt provanställning, inget har smällt högre än det här. Världen är nog ändå en fin plats och jag är en del av den.

Nu skall jag gå till matsalen och få en café au lait efter maten! Kram från fransmannen

Hur vill du betala? VISA/MasterCard/Partner

Idag fick vi ett brev från en undrande kund om en bokning som inte gått igenom som den skulle. Kunden skrev desperat till oss och beskrev hur han gjort och hur han betalat. Tyvärr verkar det som vi inte stödjer den betalningsmetoden han använt.

Här följer ett utdrag från brevet:

”I have no idea what my booking number is, so how do I find out? The booking was made under my name (Pogmo Gimazel) using my Master Card and my wife Aoni Bagre.”

Nu är det snart fredag och det kontrollerar vi alla på isitfriday.net

Kram/Klas

Sista höstveckan

Godmorgon bloggvänner!

Här följer en liten sammanfattning av veckan som gått.

Måndag

Jobbade som vanligt och hade franskalektion. Hade glömt av att det var Oliviers sista dag och att vi skulle åka iväg och äta lunch hela teamet tillsammans. Jag gick till min franskalektion och sedan åt jag lunch med Per som vanligt. När jag kom tillbaka till kontoret var det tomt. Efter ett tag kom mina team mates tillbaka och pikade mig så mycket de kunde.

Jag tror dock att Olivier inte tog så illa upp. Vi var faktiskt och åt avskedslunch för honom i torsdags också eftersom det var då vi skulle göra det egentligen, men då vabbade chefen så vi hade bestämde en lunch till.

Olivier har alltså slutat nu vilket är trist för han var en mycket sympatisk man. Han förklarade allt långsamt och tydligt för mig. Framförallt lärde han mig att köra motorcykel en höstdag i oktober. När jag sa hej då till honom i måndags lovade jag att höra av mig igen när jag har lärt mig franska.

Tisdag

I tisdags högg ni ner en gran i Lilla Edet och skickade hit. Det tycker jag var en mycket trevlig gest. Tack!

Onsdag

Det är ett sådant fantastiskt träningsklimat här nere så jag får väldigt dåligt samvete när jag inte tränar. Det är ljust tidigt, drygt 10°, sol och torrt. Perfekta löpförhållanden alltså. Jag har därför börjat springa lite vid jobbet på onsdagsmorgnarna och fått med Johannes också. Så även denna onsdag. Vi är dock lite dåliga på att komma i tid samtidigt, antingen är jag försenad eller så är Johannes försenad så det blir väldigt korta rundor om vi skall hinna tillbaka till jobbet innan vi börjar. Kort men härligt!

I den här parken springer jag på onsdagsmorgnarna.

Torsdag

En vän från Chalmers gjorde sin sista exjobbsdag på Amadeus igår. Johan har varit här i sex månader och skrivit ett nätverksprotokoll och för att fira att vi äntligen blir av med honom var vi på den australiensiska pubben i Antibes och drack öl tillsammans med en massa andra exjobbare från Sverige, England och en massa andra länder. Hittade faktiskt tre svenskar som jag inte hälsat på förut som hänger på Amadeus.

Fredag

Det är den 1 december och 16° och strålande sol. Jag skall snart åka till jobbet och därefter direkt till IKEA i Toulon och köpa en garderob för nu börjar det bli dags att få lite ordning och reda här hemma. Eftersom jag inte vill att kylen står brevid spisen, som den gör nu, så skall jag försöka hitta en liten köksmodul så att jag får en bänkskiva brevid spisen istället. Det kan nog bli lite trixigt för det är inga ordentliga mått i mitt kök. Jag tror att jag har hittat ett FAKTUM bänkskåp med trådbackar, men jag är lite orolig att det inte finns på detta varuhuset. Vi får se ikväll.

Jobbet den 29 november. Vädret strålar varje dag.

Lördag och söndag

Inga planer ännu, men skall försöka åka ner till stan och kolla in julskyltningen som skall vara igång nu. Jag har fått känslan av att Antibes är lite som Göteborg och vill profilera sig som Julstaden. Jag återkommer när jag har bevis.

Mitt nya jobb

Så här ser det ut på mitt gamla kontor. Nu har jag flyttat, men konceptet är detsamma.

Det är nog inte så många som egentligen vet vad jag gör hela dagarna så det är dags att avslöja det nu.

Jag jobbar med produktionssupport. Vi är ett arbetslag med totalt sju killar, varav en är lagledare. Jag tror att lagledarens uppgift är att delegera jobbet och ha det hela övergripande synsättet och ansvaret, men i vårt lag är det istället lagledaren som gör allting. Men han har varit på kurs och fått lära sig att delegera, så det blir bättre och bättre. Det är bara det att han tillämpar det lite väl mycket på just mig. Det är nämligen så att han möblerat om lite bland kontoren och satt alla i laget i ett rum, men sig själv och mig i ett eget rum. Jag tror han vill lära mig allt han kan och det är väldigt mycket, men väldigt bra.

Jag jobbar i ett väldigt trevligt lag. Alla är vänliga, snälla, roliga och duktiga. Vi driver med varandra och dricker kaffe tillsammans, precis som ett riktigt lag ska göra. Ibland kastar vi boll. Men när jag är på kontoret har vi oftast franskalektion så att jag lär mig de riktigt fula franska orden.

Jag hoppas att jag inte avslöjat för mycket om mina arbetsuppgifter nu. Jag kan säga att jag är ansvarig för lagets nya hemsida också, men det var väl ingen som trodde något annat?

Flytten till kontinenten

I nästan exakt tjugotre år har jag bott i Göteborg och jag hade nog fortsatt med det om inte fransmännen kommit och bett om min hjälp här nere.

När allt var spikat med jobbet började jag leta efter någonstans att bo. Då handlade det inte om att leta efter lägenheter utan istället att hitta en lämplig stad att bo i. Min nya arbetsplats är belägen i en sk teknikpark (Sophia Antipolis Science Park) och i en sådan bor man lämpligtvis inte eftersom allt stannar av på kvällarna och helgerna. Det var alltså istället läge att hitta någon trevlig by eller stad i närheten så jag började surfa…

Efter lite efterforskning hade jag en lista med städer och hur långt det var mellan dessa och arbetet. Det var dock väldigt svårt att få en känsla för städerna utan att någon gång ens ha varit på den franska Rivieran. Valbonne och Antibes låg bäst till på listan som jag skickade till min ”Relocator”, de som skull ”omplacera” mig från tryggheten på Guldheden till äventyret vid Medelhavet.

Ganska snabbt blev Valbonne dissat av Sabine, min personliga omplacerare, eftersom det är en liten by i bergen. Väldigt vacker och pittoresk men inte mycket att bo i om man är en ung man som vill se världen. På ett diskret sätt gjorde Sabine klart för mig att jag ville bo i Antibes. Hon får mig att tro att jag själv valt stad och lägenhet men hon hade nog gjort upp allt från början. Hon har dock gjort upp allt mycket bra. Efter ett tiotal visningar i Antibes och ett par i Valbonne blev det ett litet vakuum i visningarna och arbetet med att omplacera mig. Mest för att min nyfunne vän Johannes stod först i kön till lägenheterna vi tittade på.

Johannes hittade dock en lägenhet som han kände för att fundera lite över och jag fick egna visningar där jag stod först i kön. Eller egentligen inte först i kön, men eftersom jag jobbar på ett stor och välrennomerat företag gick det att prata sig förbi de andra spekulanterna. Så funkar det här.

Efter några veckors letande och några veckors väntan blev det tillslut min tur att få flytta in. Det var underbart! Äntligen skulle jag få sova ensam i mitt eget hem. När besiktningsmannen (en liten fransk kvinna som inte kunde någon engelska) hade gått igenom varenda spricka och räknat varenda borrhål i hela lägenheten gått kände jag en otrolig lättnad. Jag hade i stort sett ingenting i lägenheten, mig själv och min resväska, men jag hade iaf ett hem, en fast punkt. Johannes som inte bara varit vänlig och låtit mig bo hos honom i en vecka utan också kört mig till min lägenhet med resväskan och andra persedlar hade också lämnat mig nu. Det var bara jag och den tomma lägenheten. Jag gick runt och kände efter om jag kunde känna mig hemma här. Det kunde jag. Men när jag går där och känner efter så ringer mobilen och det är Johannes som inte kommer ut genom grinden med bilen. Jag har fått en liten dosa som jag skall trycka på för att öppna grinden, men den har ju jag och Johannes kommer inte ut utan den så jag säger att jag skall komma ner och öppna för honom. Precis när jag dragit igen dörren och är på väg till trappan inser jag vad jag gjort. Det är väldigt jobbigt och jag blir väldigt kall.

Det finns inget handtag på utsidan av min dörr. Om man drar igen dörren måste man ha en nyckel för att öppna den. Men denna kvällen sitter nyckeln kvar på insidan av dörren och jag är i trappuppgången. Jag hann vara i min lägenhet nästan en timma innan jag blev av med den igen. Jag försökte ta mig in, men det var låst. Helt låst.

Jag blev väldigt dyster när jag sakta började gå ner för trappan. Tre veckor hade jag väntat på att få sova i min egna lägenhet, men istället blir det så här. Jag går ut till Johannes i bilen och sätter mig i passagerarsätet och frågar om jag får sova hos honom en natt till…

J2EE-utbildning/utveckling

Idag har jag varit på kurs. Liksom i går, i onsdags och i tisdags. Java 2 Enterprise Edition, eller bara J2EE, Basic Training. Kursen var trevlig, men hoppade väldigt mycket mellan olika nivåer. Ena dagen förklarade Eric, vår lärare, vad World Wide Web är och nästa dag gick vi igenom SAX, XSLT och Façade.

Det finns hur som helst två väsentliga delar av J2EE:

  • Web Container
  • EJB Container

I kursen gick vi endast igenom Web Container. Det intressanta verkar dock vara EJB Container. Jag frågade vår lärare idag och fick reda på att det finns en bra tutorial: J2EETutorial.pdf

Kapitel 11 och 12 är lämpliga att läsa efter denna kursen, tyckte Eric.

Frameworks
Struts
Tapestry
JavaServer Faces Technology (utvecklad av Struts utvecklare)