Nästan alla mina saker har försvunnit från min lägenhet. De är sålda, bortskänkta eller tillbakaflyttade till Sverige.
Den enda yta som inte är ett golv är mitt kylskåp och det fick således bli blogghörna. Härifrån når jag nu ut i världen.
Datorbord med inbygd dryckeskylare. Foto: Klas Petersson.
Efter gårdagens planeringssvårigheter kom flyttbilen punktligt på morgonen den tionde dagen.
Flyttbilen packas. Foto: Klas Petersson
De sista kartongerna åker ner med hissen. Foto: Klas Petersson
Efter väl utfört arbete kom de kvarlämnade stolarna på balkongen väl till pass när vi tog kaffe i den gassande förmiddagssolen.
Okej, jag klarade det inte. I söndags blev det ingen bild tagen. Efter lördagens cocktailparty åkte alla mina vänner hem och jag blev lämnad kvar ensam och övergiven i Nice med bara lokalbefolkningen som sällskap.
Jag blev erbjuden husrum för natten och nästa dag gick jag och Maria på både Chagallmuséet och Matissmuséet. Men utan kamera.
För dag 88 får ni nöja er med en bild från kontoret i går. En fransk frukostspecialitet: bröd med russin, pain aux raisins, ett slags wienerbröd som jag hittade i jobbets kafé.
För några veckor sedan åkte jag och Charlie till Barcelona. På vägen dit stannade vi till i Montpellier för att hälsa på Charlotte, en kompis till Charlie, som startat en svensk espressobar där.
Charlotte stack till Frankrike utan vare sig franskakunskaper eller särskilt mycket pengar i bagaget, men har på något finurligt sätt och med sin stora charm lyckats skrapa ihop en lokal, all köksutrustning och möbler till ett helt kafé.
Kaféet heter Hemma espressobar och ligger i den gamla stadskärnan av Montpellier.
Om du pluggar i Montpellier, vilket faktiskt ganska många svenskar gör, eller om du har vägarna förbi Montpellier ändå får du gå in och dricka en riktig svensk latte med en svensk kanelbulle eller kokosboll till. Hälsa i så fall från mig!
Charlie utanför espressobaren en solig måndagsmorgon i april.
I de smala gränderna är utsikten bäst uppåt.
Om jag minns rätt ligger kaféet precis i början på Rue des Teissiers.
Det har varit kallt, regnigt och trist väder på Rivieran i nästan en vecka, eller mer? Men idag verkar det äntligen som vintern har kommit. Det är nämligen bara på hösten och våren som det regnar här. Idag är det sol och femton grader, precis som det ska vara.
Jag sitter och dricker söndagskaffet i t-shirt på min balkong och det är bland det bästa som finns.
I min miniföljetång om de franska färgglada korten har vi idag kommit fram till det svarta kortet – Carte Noir! Det är egentligen inte ett kort, åtminstone inte det Carte Noir som jag använder. Men heter något Carte Noir får det lov att vara med i min följetång.
Det svarta kortet använder man med fördel på jobbet i en liten maskin som Jeremy köpt. Vi snackar alltså kaffe här. Kaffe förpackat i små dosetter som också kallas T-Disc. Det finns olika sorter av det svarta kortet och den bästa är faktiskt den röda, espresson.
Här är de olika sorterna som jag testat hittills:
Expresso – Bäst!
Voluptuoso – Mellanting mellan espresso och svenskt kaffe. Inte mycket att ha.
Petit Déjeuner – ”Frukost”, ganska likt vårt svenska kaffe, men Jeremy tillåter bara att man dricker det på morgonen eller möjligtvis förmiddagen.
Chocolate – Mycket dålig och vattning chokladliknande vätska. Köp aldrig!
Colombia – Har jag fortfarande inte testat.