Här kommer den sista bilden från min Parisresa.
Det är en bild från Jardin des Plantes, alltså plantträdgården mitt i Paris:
Plantträdgården ligger precis bakom naturhistoriska riksmuseet och är en grön och välstrukturerad park mitt bland flerfiliga vägar och rondeller.
Längs med planteringarna löper två stora alléer fulla med joggare, söndagsstrosare och mig.
För två år sedan började jag blogga om hur det är att flytta ner hit till Frankrike och leva det franska livet.
Några av mina första blogginlägg handlade om vad jag saknar i Frankrike (alla tre är fortfarande aktuella), golvläggningen i den nya lägenheten (den jag håller på att slutföra nu) och när jag låste ute mig ur min nya lägenhet.
Nu är det dags att uppleva allt på nytt, men den här gången är det Oscar som bloggar. Oscar är bror till Johan (han utan bil) och skall vara här nere ett tag.
Kolla in Oscars blogg: Oscar in France.
Ni har ju redan läst om min Parisresa eftersom jag bloggade direkt och på plats, men jag har några bilder kvar att visa er. Däribland den här från Paris naturhistoriska riksmuseum.
Naturhistoriska riksmuset har nyligen slagit upp portarna efter en större restaurering.
Såhär högt, mellan tummen och pekfingret.
I Antibes är man stolt. Alain Bernard, simmaren härifrån, tog tre medaljer i OS i Peking för några veckor sedan.
Jag brukar simma i samma pool som Alain i Antibes badhus. Jag har dock aldrig sett honom där, men så har han ju varit bortrest den närmsta tiden också.
Utanför badhuset har man satt upp en stor banderoll för att uppmärksamma pojken.
Nu är det dags att tipsa er om mina motsvarigheter i Sverige. Fransmännen och fransyskorna som valt att flytta till och leva i Sverige.
En fransyska i Stockholm har två bloggar, en personlig och en om franska språkuttryck. Det är intressant att höra vad vi har i Sverige som inte fransmännen har koll på, tex ketchupeffekten.
Sedan har vi Simon, också i Stockholm, som dessutom har många vackra foton från Sverige och resten av världen simon-en-suede.blogspot.com.
Hibiscus fokuserar mer på språket och går tex igenom hur man använder ordet arbeta med tillhörande (fransk) fonetik: [ète arbété].
Vet du fler bloggar om svenskar i Frankrike eller fransmän i Sverige? Skrive en kommentar!
Har precis åkt med den förarlösa metron linje 14 i Paris. Det kändes rätt konstigt att stå längst fram och inse att det är en dator som kör.
Jag har ju jobbat en del med datorer i mitt liv och kan härmed avslöja att det inte alltid blir som man tänkt sig.
Den här gången gick dock allt bra och jag kom fram till min destination. Nedan en bild från en av de nya tillhörande stationerna.
Efter den vackra lunchen i Montmartre bytte vi tema och drog oss ner mot Seine igen för att ta oss ner i Paris kloaksystem.
Jag vet inte om man kan kalla det turistaktivitet, men det var ganska intressant att se hur det ser ut under en storstad nuförtiden.
Den största uppgiften i kloaksystemet är att få bort sand och skräp som lägger sig på botten. För denna syssla har de ganska primitiva redskap i form av båtar som går längs rören och bygger upp vattenmassor framför sig och ”högtryckstvättar” bort smutsen med hjälp av vattentrycket. Smart, men inte så hightech.
Montmartre är en stadsdel i norra Paris som är känd för de flesta svenskar från filmen med Amelie.
Montmartre är en mycket pittoresk liten stadsdel på toppen av en sluttning. Längst upp ligger en rejäl kyrka och utsikten därifrån är magnifique.
Efter ett par hundra trappsteg uppför och några varv i de smala gränderna med de många restaurangerna var klockan lunch. Vi hittade en liten avsides krog som visade sig ha ett mycket bra kök. Jag åt en fransk klassiker, blanquette de veau, buljongkokt kalv i gräddsås med en ristimbal. Utsökt!
Utsikten över Paris från Montmartre
I Paris finns det brungråa cyklar man kan låna och lämna tillbaka på olika cykelstationer runt om i stan. Det är ett avancerat system med elektroniska kort som låser och låser upp cyklarna. Velib kallas systemet; antagligen en förkortning av velo och libre.
Nu har vi cyklat fram och tillbaka mellan sevärdheterna halva dan och det känns som jag cyklat tour de France.
På den femtiotredje dagen gick jag på zoo. Zoo Parc Cap-Ferrat (notera hur de har olika flaggor på sin hemsida så att man skall tro att man kan välja språk).
En bit ut på Cap Ferrat, halvön precis öster om Nice, ligger zoot. Det fanns lejon, tigrar, krokodiler, lemurer, lemurer och lemurer.
I en av lemurburarna fick man gå in och lemurerna var nyfikna och flockades gärna runt mig. Men innan de hann gå till attack och slita mig i stycken kom zoopojken och zooflickan med lemurmat och genast fanns det något intressantar för lemurerna att sysselsätta sig med.
Jag tog ett gäng bilder som jag har publicerat på flickr »
Ni vet väll vid det här laget att jag tar kort nästan varje dag och publicerar här på bloggen som en form av nedräkning till återflytten till Sverige. Vissa dagar är svårare än andra att fånga på bild, tex dag 56.
Jag har inget annat foto från dag 56 än bilden ovan. Detta är alltså det som blev över när Pär flyttade härifrån för drygt ett år sedan.
Riktigt fina grejer Pär!
En tandborste, en tejp, en röd lampa, lite plastpåsar, några handdukar, en gardin med rattar, en röd tennisboll, ett gästpasserkort utan utgångsdatum, 7 vinglas, två vita sneakers, en tub kontaktlim och ungefär 100 värmeljus.
Något någon vill ha?
PS. Jag har redan använt upp tvättmedlet. DS.
I tisdags kom Madonna hit till Nice och sjöng lite. Det var en rejäl show men inget som riktigt fick igång mig. Elton John var också där och lyssnade men höll sig, som jag, ganska lugn.
I lördags skulle vi egentligen gått till la Siesta, nattklubben på stranden, men arrangören drog sig ur och kvar satt vi ett gäng hemma hos mig.
Det blev en utdragen förfest istället och eftersom vi var rätt möra efter att ha legat på stranden hela dagen var det riktigt skönt att låta festen komma till oss istället för tvärtom.
Jag har satt ihop ett litet bildspel från kvällen. Jag tror att Johan och Max har tagit de flesta bilderna. Bildspelet finns på flickr »
Det har blivit dyrare att flyga mellan Nice och Göteborg. När jag kom hit för två år sedan kunde man hitta tur och returbiljetter för 800 kr med FlyMe. Det var tider det!
Det enda lågprisbolaget, faktiskt det enda flygbolaget över huvudtaget, som flyger direkt mellan Nice och Göteborg nu är Sterling. Men Sterling har förändrat sig och har bara behållit de dåliga sakerna lågprisbolagen står för, dvs man måste betala för att få ta med bagage, man måste betala om man vill ha något att dricka eller äta på planet och man måste till och med betala för att få betala! Vad de däremot inte har behållit är de låga priserna.
Jag har en vän som skall hälsa på mig i slutet av september. Sterling säljer biljetter 23-30 september för 3288 kr. Skall du ha bagage kostar det istället 3376 kr och skall du betala resan kostar det mellan 1,12% och 3,75% extra beroende på korttyp (totalpris 3414-3500 kr).
Söker man istället efter billigaste flighten hos Travelstart (en av mina annonsörer och en mycket bra sida som jag kan rekommendera) får man reda på att KLM är billigast, med ett pris på 2 793 kr. Vill man styra över flygtiden ännu mer kan man gå direkt till KLM eller AirFrance webbsida och söka. Jag lyckades hitta en ännu bättre avgång hos AirFrance för 263€, alltså ungefär 2500 kr.
Orkar du inte mellanlanda? Vill du flyga direkt och komme hit på två och en halv timme? Räcker det med tre avgångar i veckan? Har du välfyllda kontokort? Välj Sterling.
Annars, flyg reguljärt. Den största nackdelen är helt klart mellanlandningen, men om du kan stå ut med det kan du faktiskt spara en hel del pengar, eller köpa några bra böcker för dem och läsa på planet.
Andra fördelar med att flyga reguljärt är att det går många avgångar varje dag, du kan ta med bagage och du får ofta något att äta eller dricka ombord.
För dig som vill hitta en billig resa hit till Rivieran gäller alltså:
1. Travelstart
2. AirFrance
3. KLM
4. Lufthansa
Charlie och Max kom hit i fredags för att få lite sensommarsol på sina bleka ben. Jag tänkte sommar och jag tänkte svenskar och middagen blev grillad korv. Köket fylldes av Chipolata, Merguez och örtkorvar.
Men jag har ingen grill så det blev att ta fram den gamla hederliga grillpannan. En tingest varje svensk lägenhetsinnehavare borde ha för att sätta grillränder på det mesta. Vi grillade aubergine med svartpeppar och olivolja till korven och det blev gott. Sallad, bröd och rosévin på det och sen var fredagsmiddagen kirrad!
Tre olika sortes korv, grillpannan med auberginer och jag i förkläde.
Skall man ha en kabriolett, eller cab, är den franska rivieran ett av de bästa ställena att leva på. Några få regndagar per år och mellan tio och trettio grader året om.
Tobias insåg detta och köpte svenske konsuln i Nices gamla cab. När vi åt lunch på strandserveringen häromdagen fick jag chans att ta kort på den vackra solgula Renaulten.
Konsulmärket är kvar.
Idag fick vi se Ullevi och Göteborg live här på den franska TVn för det var fotbollsmatch mellan Sverige och Frankrike.
Det var trevligt att se hemmaplan, så att säga. Inget regn vad jag kan se heller. Bådar gott inför hemfärden.
Såhär ser franska fotbollskommentatorer ut.
Eftersom mina blixtbilder från igår natt intresserade så många har jag lagt upp fler i mitt flickralbum »
Igår var det första arbetsdagen efter utlandsresa och då är det godiskulturspridning på kontoret. Vi har redan bjudit fransmännen på Djungelvrål, Turkisk peppar och Ahlgrens bilar.
Igår var det dags för Dajm som visserligen finns att köpa här, men det är ändå bra att marknadsföra våra svenska godsaker så mycket det går.
Min iPhone orkade inte riktigt ställa in skärpan på Dajmen.
Både svenskar och fransmän brukar vara intresserade av det ”franska köket”. Svenskar brukar undra om det inte är härligt att bo i Frankrike för den underbara maten och fransmännen brukar undra om det inte kommer att bli jobbigt att flytta hem till Sverige och från det franska köket.
Men jag kan inte säga att det franska köket har imponerat särskilt mycket på mig. Visst är det mycket som är väldigt gott. Gåslevern skall nämnas. Äter man en bra gåslever, med små rostade honungsbröd, en söt marmelad och ett därför avsett vitt, sött vin kan man inte må annat än bra (till skillnad från gåsen).
Det franska köket bygger på fett. Fett är gott. Så enkelt är det. Fett har en otrolig förmåga att binda smakämnen och fördela dem fint över våra tungor. Vill man laga god mat är det enklaste sättet att tillsätta fett och sedan salt i tillräcklig mängd. Voilà!
Fransmännens paradrätter är ofta feta. Jag fick tillexempel en utomordentligt god biff med gåslevergräddsås och friterad potatis på en liten restaurang i Biot. Och visst är det gott, men det imponerar inte i kökskonst hos mig.
Då tycker jag tex att det thailändska, kinesiska eller japanska köket är mycket intressantare. Att kunna laga smaksensationer tex utan kött och utan särskilt mycket fett är svårt och imponerar på mig.
Jag hade gärna sagt att det svenska köket imponerar på mig, vilket jag tror att det gör, men jag vet inte riktigt vad det svenska köket är. Det spretar lite. Vilt är svenskt. Potatis är svenskt. Svamp är svenskt. Halvsnabb tillagning är svenskt. Kokta råvaror är svenskt. Enkel mat med intressanta detaljer inspirerade från Italien och Asien är svenskt. Men också dillkött, blodpudding och kalops.
Jag åt tex en parmarostad kycklingbröstfilé med en potatiskaka, tomatröra, ruccula och kycklingbuljong (bilden till höger) till lunch på Sense i Göteborg i lördags. Jag skulle kalla denna rätt svensk. Vad tycker ni?
Om några månader när jag är tillbaka i höstrusket i Göteborg skall jag utforska det svenska köket ordentligt.
I måndags kväll var det festival uppe på taket av Palais de Congres (filmfestivalspalatset) i Cannes. Det var alltså inte alls Plage Elctronique jag skulle på, som jag skrev i ett annat inlägg, men likväl elektronisk musik. Festival Pantiero hade pågått hela helgen och måndagskvällen var festivalens sista.
Banden som spelade var Poney Poney, Midnight Juggernauts, Goose och Simian Mobile Disco. Den franske DJen Non é possibile avslutade kvällen med en massa härlig elektronisk musik.
På den sjuttiofjärde dagen tog jag med min pastamaskin och lärde några fransmän och italienare hur man gör egen pasta.
Det är inte ofta som min pastamaskin kommer fram, men varje gång brukar det bli både roligt och gott. Färsk pasta är jättegott och har man dessutom gjort den själv blir den automatiskt ännu godare.
Italienarna grillade paprikor över öppen gaslåga och rörde sedan ner dessa med tomater till en mycket god pastasås.
Ni som hängt med på bloggen ett tag vet nog att jag varje månad tar min motorcykel och kör ner till Juan les Pins för att betala hyran med en check. Det har blivit lite av en ritual och det är trevligt. Det känns bra att ha kontrollen över sina pengar och att de inte bara försvinner från kontot.
Men checkar från kunder framför mig i kassakön på Champion är inte trevliga. De är omständiga och tar lång tid att behandla.
Dagens bild blir ett fint minne av något som jag troligen aldrig mer kommer att använda i hela mitt liv.
Jag har sagt till Victor att lära mig det franska köket. Kan vara bra att kunna tänker jag.
Förra veckan gick vi igenom baignet d’aubergine (en blanding mellan friterad aubergine och svenska plättar) och idag var det caviar d’aubergine. Tyvärr tar kaviaren ett tag att göra och den skall stå kallt några timmar innan den serveras, så resultatet får vi se imorgon.
Caviar d’aubergine (auberginekaviar) är lite som pesto, fast franskt. Man bakar ett gäng auberginer i ugnen, låter dem kallna, mixar aubergineköttet med olivolja, vitlök, salt och persilja. Låt stå några timmar. Servera på bröd.
Jag vet inte om det receptet är fullständigt eller ens nära för idag hann vi bara baka auberginerna innan Magallie kom och det var dags att kolla på film. Jag misstänker att Victor gör klart kaviaren ikväll så att den kan testas imorgon.
Om det smakar gott skall jag publicera det exakta receptet här.
Igår var det Tjeckiens tur i Cannes fyrverkeritävling. Mycket bättre än Frankrikes försök förra veckan.
Se bara på de här små roliga rackarna.
I lördags var jag ute och partajade i Nice hela natten. Första tåget hem på morgonen gick 5.30 så jag ägnade resten av söndagsförmiddagen åt att sova.
Therese bjöd in mig på grillning så framåt kvällen när jag åter hade kommit igång åkte jag upp i bergen till den lilla byn Valbonne där Therese bor. Det var en riktigt härlig sommarkväll och Theres pojkvän arrade vinprovning. Maten var riktigt god, kokosmjölkskokt ris med ingefära och lime(?), välmarinerad och mör fläskkarré, merguez och grillad squach med olivolja och timjan eller var det rosmarin?
En rabarberpaj på det och middagen var fulländad!
Kameran glömde jag hemma så ni får fantisera fram bilder själva.
Igår kväll var det, som varje måndag under sommaren, dags för fyrverkerier i Cannes. Det är en turnering där olika länder ställer upp med en fyrverkerishow med ljud och ljus i harmoni. Man kan gå in på www och rösta, men jag hörde inte vilken adress flickan i högtalaren ekade ut över Cannes igår.
Jag tog med mig mitt stativ och tog lite kort och några blev halvbra. Jag tycker fortfarande att det är väldigt klurigt att ta bra bilder på fyrverkerier. Det gäller att veta var det smäller innan det smäller. Dessutom är det första smällen som är bäst för då finns det ingen ful rök på himlen.
Okej, jag klarade det inte. I söndags blev det ingen bild tagen. Efter lördagens cocktailparty åkte alla mina vänner hem och jag blev lämnad kvar ensam och övergiven i Nice med bara lokalbefolkningen som sällskap.
Jag blev erbjuden husrum för natten och nästa dag gick jag och Maria på både Chagallmuséet och Matissmuséet. Men utan kamera.
För dag 88 får ni nöja er med en bild från kontoret i går. En fransk frukostspecialitet: bröd med russin, pain aux raisins, ett slags wienerbröd som jag hittade i jobbets kafé.
Pär kom till Frankrike och Amadeus samtidigt som jag, men stannade bara 6 månader för ett exjobb. I går kom han hit på semester med två vänner.
Det gamla svenska gänget, vi som började samtidigt för snart två år sedan, gick ut och åt i Juan les Pins igår kväll. Vår gamla stamkrog hade fått ordning på maten som fick betyget OK plus. Carrpachio, olika sorters kött och grillspett samt en äpplekaka satt fint.
På väg hem gick vi förbi huset med den späjsiga fasaden.
Igår försökte jag säga upp min lägenhet eftersom det är tre månaders uppsägningstid.
Jag åkte till min agency som jag hyr av och sa att det var dags att flytta. Flickan som tog emot mig förklarade då att jag måste skriva ett brev och skicka till dem.
Jag tittade lite uppgivet på henne och frågade vad det måste stå i ett sådant brev och hon förstod att jag inte var någon fransk språkmästare. ”En mall” skall du ha, utbrast hon och började klicka på sin dator. Efter en stund kom det ut ett brev på skrivaren. Hon ändrade lite för hand i brevet sa ”ungefär såhär blir bra”.
Idag ska jag försöka säga upp min lägenhet igen.
Stängd kiosk i går kväll på Long Beach i Antibes.
Idag är det den 14 juli och Frankrikes nationaldag. Man firar stormningen av Bastiljen år 1789.
Stormningen av Bastiljen 14 juli 1789
Jag har försökt fråga runt vad man gör på nationaldagen nuförtiden här i Frankrike, men det verkar inte vara något speciellt mer än fyrverkerier. Antingen är det bara här på Rivieran eller gäller över hela Frankrike en omåttlig kärlek till fyrverkerier. Nu på sommaren är det fyrverkerier nästan varje dag. Varje vecka är det dessutom extra stora fyrverkerier i de olika städerna här nere.
Dagens foto blir därför ett fyrverkeri från Juan-les-Pins, precis fotat med skakig hand från min balkong.
Vad gjorde du på Frankrikes nationaldag?
Egentligen hade jag en riktigt bra dag i går. Först tog jag det lugnt på balkongen, läste en bok och lyssnade på Jonas Wahlström som sommarpratade. Sedan låg jag på stranden hela eftermiddagen och på kvällen åkte jag till Cannes och mötte Victor och hans familj som precis seglat dit. Efter lite sittbrunnssitt gick vi ut och testade alla nya barer vi kunde hitta.
Men jag slarvade med kameran och tog inte kort på något spännande. Så bilden, som egentligen skulle publicerats igår, blir hemifrån min balkong där basilikan växer som en tok i det perfekta medelhavsklimatet.
Igår gick Pink Parade från Place Massena genom gator och torg i Nice. Jag var där och fotade alla glada människor.
Klicka på bilden för att se alla bilderna i mitt flickr-album.
Igår försökte vi svenskar bli ännu mer franska genom att spela ett parti boule, eller pétanque som det heter här.
Inga baskermän stannade, pekade och skrattade trots att vi hade färgglada bocciaklot med vatten i istället för personligt gjutna stålklot.
Staffan utklassade alla.
På bilden ses David svinga iväg ett klot.
Ruthie Foster och James Blunt inledde årets jazzfestival i Juan-les-Pins (som jag skrivit om förut).
Jag var och kollade på konserten med några vänner från jobbet. Det var lite lamt, men rätt bra. James pratade ungefär lika bra franska som jag. Vakterna beslagtog min kamera så ni får nöja er med den här mobilbilden.
Gonatt på er!
Jag har väntat ganska länge på den här. Blev egentligen klar i början på förra året, men var tvungen att söka dispens och ringa och maila och ringa och maila och ringa och skicka in och gå runt och vänta och ringa innan jag fick det här vackra beviset på mina studier.
Nicolas har än en gång inspirerat mig till ett fotoprojekt. Idéen är 1 bild/dag. Eftersom jag snart skall flytta härifrån utvecklade jag idéen till: 1 bild per dag för var och en av mina sista 100 dagar på franska rivieran.
Än så länge är inte bilderna särskilt Frankrikeanknytna, men jag skall försöka fånga det som fått störst uppmärksamhet av mig varje dag. Och just nu är det inte några franska saker som fångat mitt största intresse.
Dag 100 presenteras i mitt nästa inlägg.
I lördags åkte vi ner till Cavalaire, nära St Tropez, för ännu en härlig segling med Victors båt.
Vi tog lilla vändan, vilket innebär ön Port-Cros, ca tre timmar från hamnen. På Port-Cros låg vi i en vik och snorklade, åt vattenmelon och tog det soft.
Nicolas har lånat ut sitt vidvinkelobjektiv till mig så att jag skulle kunna ta riktigt stora bilder från båten. Med min egen blixt och vidvinkelobjektivet kunde jag tex ta en sån här bild med hela sittbrunnen i motljus:
Jag har lagt upp de andra bilderna på flickr »
Jag har nu varit flera gånger på det kommunala badhuset här i Antibes. Det är ett ganska bra badhus med en 25-metersbassäng inne, en 22-metersbassäng ute och en 50-metersbassäng ute. Tydligen är 50-metaren stängd för allmänheten i vanliga fall, men öppen för alla nu på sommaren. Det är väldigt härligt att gå och simma i utomhuspoolen i eftermiddagssolen efter jobbet.
Och när det gäller omklädningsrummen och fransmännen så är det precis lika komplicerat som befarat. Man duschar inte naken, dvs om man inte går in i ett litet duschbås. Man får nämligen välja. Det finns ett drygt tiotal vanliga duschar och tre duschbås. Vill man tvätta hela sig måste man välja ett bås. Annars får man tvätta sig med badbyxor på.
Vi har rabatt på simhallen tack vare jobbet så jag har köpt ett 10-kort som jag skall börja utnyttja ikväll.
Fête de la Musique är en endags musikfestival över hela Frankrike. På gator och torg spelar kända och okända musiker musik för alla som vill lyssna och dansa.
I år spelade min vän och kollega Therese med sitt jazzband i Garbejaire.
Och i Nice var det fullsmockat med folk på gator och torg. En mycket härlig och glad stämning infann sig när man gick mellan olika musikstilar och ambitionsnivåer i gamla stan.
Gator fulla av folk
Äntligen får jag håna er igen! Hela maj har ni suttit i solen och gottat er eller halvt svettats ihjäl, medan det har varit ostadigt här. Men nu vänder det!
😛
På fredag är det midsommar och på lördag är det Fête de la Musique över hela Frankrike.
Fête de la Musique är en musikfestival under en kväll där, som jag har förstått det, vem som helst kan gå ut på gatorna och spela musik. Bilden ovan är från förra årets festival.
Förra året var det både professionella band och amatörband ute på gatorna i Antibes. Stämningen var mycket trevlig.
Lördag kväll, 21 juni, alltså! Ses på gatorna i gamla stan i Antibes!
Kolla in kartan på cityvox.fr för mer information.
Ni som följer min blogg tror kanske att era fördomar mot fransmännens strejkande varit felaktiga. Ni tror kanske att fransmännen har börjat civilisera sig och arbeta på arbetet. Ni tror kanske att det inte har varit strejk här sedan min senaste rapport om busstrejken.
Fel.
Fransmännen strejkar hela tiden.
Jag har nog bara vant mig eller slutat klara av att hålla isär de olika strejkerna. Men jag skall försöka bättra mig för att kunna rapportera hem hur samhället (mer eller mindre) fungerar här.
Meteorologerna strejkar
5 juni strejkade meteorologerna. Jag vet inte för vad och vad de fick ut av det. Kanske var det mot det dåliga vädret?
På jobbet hade vi lite svårt att förstår hur någon skulle bry sig, förutom bönderna. Men bönderna strejkar nog också.
Operation snigel
Om jag har förstått det hela rätt drog operation snigel igång förra veckan. Den gick ut på att långtradarchaufförerna körde extremt långsamt på motorvägarna (30 istället för 130) för att demonstrera mot de höga bränslepriserna.
Operation Snigel.
Operation hinderbana/ställa till med bråk (chicane)
Idag började operation hinderbana och det är långtradarchaufförerna som står bakom även denna. Här i Nice innebär det att de blockerar flygplatsen. Läs mer i Nice matin (på rolig svenska). Även denna strejk är mot de höga bränslepriserna.
Ännu en tågstrejk
Förra måndagen strejkade de två största fackförbunden hos SNCF (jämför SJ) i 20 timmar mot omorganisationen av godstrafiken(?). Att SNCF strejkar är mer regel än undantag.
Någon som minns vad fiskarna gjorde? Var det nån stödstrejkt för sniglarna?
Till svenskarna på Rivieran
Litet meddelande om att vi kommer att arrangera midsommarfirande vid Fort Carré i år också. På fredag kväll samlas vi vid stationen med sill, potatis, nubbar, köttbullar, jordgubbar och allt annat som hör till.
Hör av dig om du vill vara med så kommer det mer information inom de närmsta dagarna.
Det kommer bli ungefär som förra året, men lite bättre.
Fort Carré står kvar efter förra årets midsommarfirande.
Imorgon skall jag till ett franskt badhus och undersöka om det verkligen är så att fransmännen inte vågar visa sina snoppar för varandra.
Som jag har förstått duschkulturen här nere skall man visa så lite som möjligt. Duscharna på jobbet, exempelvis, består av små enskilda rum som man kan stänga och låsa och det finns ett utrymme innan själva duschen som man kan byta om i.
Linda: Hur var det i Kroatien? Bar fransyskorna in omklädningsrumsmöblemanget i duschrummet för att slippa vara nakna offentligt? Hade de sedan ändå på sig trosorna ända in i duschkabinen?
Dessutom är det förbjudet med badshorts på badhuset, man måste ha småbadbyxor för att få bada här. Ordning och reda.
Nicolas har varit på semester i Norge i två veckor. Idag kom han tillbaka och hade lagt manken till för att hitta något riktigt norskt att ta med till kontoret.
Det blev en Melkerull, ”Et lite stykke Norge” så jag får säga att han lyckades mycket bra.
Jag letar runt på Internet efter bra och billiga flygresor hem till Göteborg.
Sterling verkar numera vara det enda flygbolaget som flyger direkt Nice-Göteborg och de flyger bara tre gånger per vecka och alla avgångar på dåliga tider förutom den på tisdag kväll, men hur bra är det att flyga hem på en tisdag? Det blir ju nästan en veckas semester om man vill ha en helg hemma och det är inte riktigt vad jag hade planerat.
Efter några timmar på Sterlings site hittade jag vad Sterling kallar FlyMeHome, en liten trevliga rabatt för oss svenskar som bor utomlands och som jag därför känner mig tvungen att dela med mig av till mina svenska vänner här nere.
Från Sterlings hemsida:
”FlyMeHome är ett erbjudande till skandinaver som är bosatta i Spanien, Frankrike, Storbritannien, Italien och Holland.
Med FlyMeHome kan du både enkelt och billigt resa hem till Skandinavien.
Om du bor i Spanien, Frankrike, Storbritannien, Italien eller Holland – och är medlem i FlyMeHome – erbjuder Sterling dig en attraktiv förmån.”
Med FlyMeHome får man 10% rabatt på Internetpriserna.
(Sterling skriver 20%, men det är bara om man jämför med att boka via telefon och vem bokar flygbiljetter via telefon numera?)
”För att få ta del av FlyMeHome-förmånerna måste du uppfylla följande villkor:
Avgångstiderna är dock fortfarande lika usla som innan och priserna är högre än i höstas så på det hela taget ett mediokert erbjudande, men tanken är trevlig.
I snart en månad har det varit riktigt dåligt väder här på den franska rivieran. 17 grader och regn är inte mycket att ha när det snart är juni.
Vädret här i Antibes kan ni se på meteofrance.com
Stanna hemma i Sverige istället och njut av sommarvädret ni tycks ha där. Jag kommer snart hem och hälsar på.
Jag har köpt en ny domän, en fransk. Den är kort och fin:
Jag vet inte vad jag skall använda den till ännu men jag kunde inte låta bli att köpa den när den nu var ledig. Har du idéer eller tips så skriv en kommentar.