I Paris finns det brungråa cyklar man kan låna och lämna tillbaka på olika cykelstationer runt om i stan. Det är ett avancerat system med elektroniska kort som låser och låser upp cyklarna. Velib kallas systemet; antagligen en förkortning av velo och libre.
Nu har vi cyklat fram och tillbaka mellan sevärdheterna halva dan och det känns som jag cyklat tour de France.
Jag var ute och cyklade lite i Antibes och Juan-les-Pins tidigare idag och trots att vägbyggarna börjat inse att cykelbanor kanske inte är helt onödigt trots allt, så har de bilburna fransmännen inte alls samma inställning.
Cyklar är inte ett transportmedel här, det är ett tränings- och tävlingsredskap. Skall man cykla någonstans måste man göra det väldigt fort, i trikå och duscha efteråt. Det går inte att bara cykla.
Jag tog lite bilder på nybyggda fina cykelbanor när jag var ute (klicka på bilderna för detaljstudier):
Enda skillnaden mot förr är att det nu finns gröna bilder på cyklister under bilarna.
”Finns det en yta, kan man parkera!”
En lördagshinderbana.