Sandra i Frankrike

På bloggen får jag ibland frågan om hur jag har det i Frankrike så jag passar härmed på att meddela att jag har flyttat tillbaka till Sverige sedan många, många år. Men jag har det bra ändå.

Sitter hemma och jullovssurfar och hittade en blogg från en tjej som i början på hösten flyttade ner till Rivieran precis som jag gjorde för sex år sedan. Det verkar dock som det är hennes kille som fått jobb på Amadeus och att hon själv försöker hitta något eget att syssla med.

Det är mycket skoj för mig att läsa om deras fram- och motgångar och om du följt den här bloggen lär du också känna igen en hel del upptäckter som Sandra gör.

Läs Sandra i Frankrike på sandraifrankrike.blogspot.se

Dag 24: Picassomuseet i Antibes har återöppnat

The Picasso Museum in AntibesPablo Picasso har förärats ett museum i Antibes. Nu har det återöppnat efter en lång renovering.

Under de två år jag har bott här i Antibes har museet varit stängt för renovering, men nu i somras återöppnade det med full kraft. Pablo och alla hans kompisar finns med.

Museet ligger väldigt fint, längst ut vid havet i befästningarna runt Antibes. Inuti är det vitt och det kostar sex pengar att gå in.

I ett hörn av varje rum sitter det en tant och löser korsord. Om man tar upp sin kamera ropar hon ”mössjö, mössjö”. Men det är inte därför man går till Picassomuseet.

Den finaste tavlan var helt svart och inte målad av Pablo. Detta är faktiskt sant för jag har frågat mina kompisar och de håller med. Stor, svart och med en fantastisk struktur.

Mer om Picasso finns att läsa på Wikipedia »

Mer om museet finns på Antibes hemsida »

 

Dag 32: Oktoberfest

När vi en dag satt och åt lunch på terrassen utanför matsalen, som vi alltid gör, kom vi att börja prata om Oktoberfesten. Ni vet när det sitter tusen tyskar i ett tält och dricker öl i gigantiska mängder, äter korv och surkål och sjunger tyrolervisor.

Vi ville åka till Tyskland.

Men efter några tafatta försök förra året var det nog ingen som riktigt ville försöka sig på det projektet igen. Istället tänkte vi som så ofta förr: ”om inte vi kan komma till festen, får festen komma till oss”.

Senare samma eftermiddag var facebook-eventet offentliggjort och en riktigt, riktigt regnig lördagskväll några dagar senare kom det hem en massa glada vänner till mig och festade loss på surkål, korvar, öl och oktoberfestmusik.

Någon snarkade på toaletten, en halv handdukshängare försvann och jag hade surkål kvar i kylen i 11 dagar innan jag var tvungen att slänga den för att den började byta utseende.

Som en vanlig oktoberfest alltså.

Dag 34: Rosévin och pizza i Nice

Jag satt som vanligt på kontoret och jobbade medan Sandra och Charlie bestämde sig för att åka till Nice och spana in stan.

Den här bilden som jag kommit över skvallrar ganska tydligt om att det inte var någon budgetsemester för våra svenska vänner. Vilka lyxlirare!

Överblivna kanter och antagligen en tom flaska rosévin. Foto: Sandra

Dag 44: Överraskningsfödelsedagsfest

Jag och Victor hade bestämt att vi skulle programmera lite på måndagskvällen efter Parisresan. Jag håller på att lära mig Objective-C, ett programspråk till macen.

Just när jag sitter och läser om NSTableView och delegate-classer ser jag plötsligt Johannes ute på Victors balkong. Jag blir lie skärrad för Victor bor på sjunde våningen, men det är inget mot vad jag blir när jag ser mig omkring och ser att lägenheten är full av folk!

En hel massa underbara människor hade kommit för att överraska mig och fira min födelsedag. Och jag fick två paket! En digital fotoram och en raviolitillsats till min pastamaskin.

Tyvärr verkar gruppbilden som vi tog ha försvunnit ut i cyberspace efter alla kortbyten när vi testade den nya digitala fotoramen som jag fick.

Tack så hemskt mycket allihopa!

Oscar in France

För två år sedan började jag blogga om hur det är att flytta ner hit till Frankrike och leva det franska livet.

Några av mina första blogginlägg handlade om vad jag saknar i Frankrike (alla tre är fortfarande aktuella), golvläggningen i den nya lägenheten (den jag håller på att slutföra nu) och när jag låste ute mig ur min nya lägenhet.

Nu är det dags att uppleva allt på nytt, men den här gången är det Oscar som bloggar. Oscar är bror till Johan (han utan bil) och skall vara här nere ett tag.

Kolla in Oscars blogg: Oscar in France.

Dag 49: Ambrosiakaka — en bortglömd klassiker

Som jag skrev igår föll valet av födelsedagskaka på ambrosiakakan, en bortglömd klassiker. Jag behövde en kaka som klarar värmen och att transporteras i en ryggsäck på en motorcykel och det klarar ambrosiakakan utmärkt.

Receptet (från Vår kokbok):

Sockerkaka
150 g smör
2 dl socker
2 ägg
rivet skal av 1 apelsin
1/2 dl pressad apelsin
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 175°. Smörj och bröa formen. Rör rumsvarmt fett och socker poröst. Använd gärna matberedare. Tillsätt ett ägg i taget och rör om. Tillsätt apelsinskal och pressad apelsin. Rör ner mjölet blandat med bakpulver. Häll smeten i formen.

Grädda i nedre delen av ugnen 40-45 min. Låt kakan svalna något i formen innan den stjälps upp.

Glasyr
1 1/2 dl florsocker
1-2 msk pressad apelsin
3-4 msk hackade syltade apelsinskal

Blanda florsocker och pressad apelsin. Rör till en jämn och slät glasyr. Bred den över den avsvalnade kakan. Strö över hackade apelsinskal.

 

Dag 59: Litet lördagsparty

I lördags skulle vi egentligen gått till la Siesta, nattklubben på stranden, men arrangören drog sig ur och kvar satt vi ett gäng hemma hos mig.

Det blev en utdragen förfest istället och eftersom vi var rätt möra efter att ha legat på stranden hela dagen var det riktigt skönt att låta festen komma till oss istället för tvärtom.

Jag har satt ihop ett litet bildspel från kvällen. Jag tror att Johan och Max har tagit de flesta bilderna. Bildspelet finns på flickr »

Dag 74: Jag lär italienarna att göra pasta

På den sjuttiofjärde dagen tog jag med min pastamaskin och lärde några fransmän och italienare hur man gör egen pasta.

Det är inte ofta som min pastamaskin kommer fram, men varje gång brukar det bli både roligt och gott. Färsk pasta är jättegott och har man dessutom gjort den själv blir den automatiskt ännu godare.

Italienarna grillade paprikor över öppen gaslåga och rörde sedan ner dessa med tomater till en mycket god pastasås.

Dag 81: Grillafton i Valbonne

I lördags var jag ute och partajade i Nice hela natten. Första tåget hem på morgonen gick 5.30 så jag ägnade resten av söndagsförmiddagen åt att sova.

Therese bjöd in mig på grillning så framåt kvällen när jag åter hade kommit igång åkte jag upp i bergen till den lilla byn Valbonne där Therese bor. Det var en riktigt härlig sommarkväll och Theres pojkvän arrade vinprovning. Maten var riktigt god, kokosmjölkskokt ris med ingefära och lime(?), välmarinerad och mör fläskkarré, merguez och grillad squach med olivolja och timjan eller var det rosmarin?

En rabarberpaj på det och middagen var fulländad!

Kameran glömde jag hemma så ni får fantisera fram bilder själva.

Fête de la Musique 2008

Fête de la Musique är en endags musikfestival över hela Frankrike. På gator och torg spelar kända och okända musiker musik för alla som vill lyssna och dansa.

I år spelade min vän och kollega Therese med sitt jazzband i Garbejaire.

Och i Nice var det fullsmockat med folk på gator och torg. En mycket härlig och glad stämning infann sig när man gick mellan olika musikstilar och ambitionsnivåer i gamla stan.

Gator fulla av folk

Gator fulla av folk

Midsommar på Rivieran

Till svenskarna på Rivieran

Litet meddelande om att vi kommer att arrangera midsommarfirande vid Fort Carré i år också. På fredag kväll samlas vi vid stationen med sill, potatis, nubbar, köttbullar, jordgubbar och allt annat som hör till.

Hör av dig om du vill vara med så kommer det mer information inom de närmsta dagarna.

Det kommer bli ungefär som förra året, men lite bättre.

Fort Carré står kvar efter förra årets midsommarfirande.

Macbyte – äntligen laptopkille igen

Jag har alltid vart en laptopkille. Jag vill kunna ha med min dator överallt. Så när Victor sa att han funderat på att köpa en iMac och göra sig av med sin MacBook Pro för att han ville ha en skrivbordsdator med stor skärm, förslog jag att vi helt enkelt kunde byta datorer.

Så här föreslog jag att det skulle gå till:

Han gick (med) på det.

Så nu kan jag återigen sitta i soffan, i sängen eller på balkongen och blogga. Dessutom har jag köpt en fräck TimeCapsule som trådlöst sköter min backup varje timme, helt automatiskt.

Vinnaren utsedd!

Helgens tävling om den spanska konstnären Antonio Gaudi är avslutad och vinnaren är utsedd.

Av totalt sex inskickade svar var tre helt korrekta och av dem har vi dragit en vinnare som kallar sig:

Wilbur

Här följer de korrekta svaren så som de var inskickade av Wilbur:

  1. I vilken stad finns följande skulptur?
    Barcelona
  2. Vad heter konstnären som skapat skulpturen?
    Antonio Gaudi
  3. Vad heter kyrkan?
    Temple Expiatori de la
    Sagrada Familia
  4. Hur många torn har kyrkan och vad representerar tornen?
    12 torn till apostlarna
    4 till evangelisterna
    1 till Heliga Jungfrun
    1 till Jesus Kristus
    (det högsta)
    Totalt 18 torn.

Wilbur vinner det fantastiska priset att få ett önskeinlägg på bloggen och jag räknar med att bli kontaktad inom de närmsta veckorna med ett sådant.

Imorgon åker jag till Kroatien och seglar lite på en sådan här i en vecka så det kommer att vara lite lugnt på bloggen ett tag.

Hemma espressobar i Montpellier

För några veckor sedan åkte jag och Charlie till Barcelona. På vägen dit stannade vi till i Montpellier för att hälsa på Charlotte, en kompis till Charlie, som startat en svensk espressobar där.

Charlotte stack till Frankrike utan vare sig franskakunskaper eller särskilt mycket pengar i bagaget, men har på något finurligt sätt och med sin stora charm lyckats skrapa ihop en lokal, all köksutrustning och möbler till ett helt kafé.

Kaféet heter Hemma espressobar och ligger i den gamla stadskärnan av Montpellier.

Om du pluggar i Montpellier, vilket faktiskt ganska många svenskar gör, eller om du har vägarna förbi Montpellier ändå får du gå in och dricka en riktig svensk latte med en svensk kanelbulle eller kokosboll till. Hälsa i så fall från mig!

Charlie utanför espressobaren en solig måndagsmorgon i april.

I de smala gränderna är utsikten bäst uppåt.

Om jag minns rätt ligger kaféet precis i början på Rue des Teissiers.

Sommarens första seglats

Idag har jag varit ute på havet och seglat lite för första gången i år. Victor, Johan, Johannes och jag åkte ner till båten redan igår kväll för en trevlig middag och för att kunna starta så tidigt som möjligt idag.

Vädret har varit lite sisådär de senaste dagarna, men när vi vaknade i morse sken solen ordentligt och vinden var ganska lugnt till en början.

En underbar seglingsdag på Medelhavet.

Efter frukost stack vi iväg sydväst mot Ils du Levant och sedan slog vi mot Cap Nègre. Vid stranden i bukten, i skydd från västanvinden bakom udden, ankrade vi för lunch:

Cap Nègre

Jag blev sjösjuk, trots den ganska lugna sjön, och lyckades inte få i mig så mycket mat. Istället gick jag in och somnade i ruffen.

Några timmar senare vaknade jag och då höll vi som bäst på att ramma ett gäng båtar i hamnen i Cavalaire. Det hade blåst upp rejält sedan vi lämnade hamnen i morse och tilläggningen blev mycket svår. Victor hade dock varit förutseende nog att ringa upp hamnvakten (la capitainerie?) och be om hjälp att lägga till. Tack vare hamnvaktens motorbåt fick vi ordning på skutan och kunde backa in till rätt båtplats (här i Frankrike backar man in både med bilar och båtar när man parkerar).

Turisterna och sommargästerna har börjat komma till Rivieran så för att undvika söndagsköerna på väg hem tog vi ”genvägen” upp på bergen och genom vingårdarna innanför St Tropez.

En av många små vindruvsodlingar norr om St Tropez.

Påsken i London

Jag drar till London över påsk för att hälsa på lillebror som tror han äger stan sedan han blev bartender där.

Max har redan skrivit om besöket på sin blogg, där man också kan läsa om när han gick in i lyktstolpen på Oxford Street så att åtgärder var tvungna att vidtagas.

Så här såg han ut förra påsken, lillebror.

Efter att jag hade bokat resan fick jag reda på att Daniel och Sophie också skall dit över påsk. Samma plan! Som om inte tillfälligheterna fått nog visade det sig idag på lunchen att även Martin och Nekrida åker dit!

Det är alltså London som gäller för årets äggätande. Nu vet ni, och det var här ni läste det först!

Blodpudding och rödvin

Okej, det var inte så illa som jag befarade i mitt förra inlägg. Boudin är helt enkelt blodpudding, men format till korvar istället för våra halvmånar hemma i Sverige.

Victor brynte boudinarna med lök och serverade med kokt potatis och hemmagjort äppelmos.

Boudin med brynt lök.

Till blodpuddingen drack vi ett Chateav L’Afriqve från 2004. Ett mycket gott vin som faktiskt var en av de flaskor min mor och far gav Victor för att de fick låna hans lägenhet i vintras (men det var jag som valde det).

Ett Chateav L’Afriqve från 2004 plockade fram det göttiga i blodpuddingen.

Boudin till söndagsmiddag

Victor bjöd precis in mig till söndagsmiddag med den franska maträtten Boudin.

Jag har uppmuntrat honom att bjuda oss utlänningar på fransk mat så att vi lär oss hur det äkta franska köket ser ut. Men nu börjar jag ångra mig.

Jag vet inte exakt vad Boudin är men jag tror det handlar mycket om inälvor och blod. Jag skall ta med kameran och mina bästa smaklökar ikväll så att ni får reda på allt som man behöver veta för att njuta av denna specialitet.

Någon form av Boudin

Årets semla är äten

Något av det svåraste att hitta här när det gäller svenska mattraditioner är semlan. Dessutom är den svår att göra bra själv här eftersom det skall vara både hjorthornssalt, färskjäst och vispgrädde i den.

Därför är det extra retsamt av mig att skriva om detta och bifoga denna härliga bild som jag tog i lördags när jag blev bjuden på en semla till frukost.

Bon appetit! He he.

semla.jpg

Nike+ utan specialskor

Efter Thereses fråga om man behöver speciella skor för Nike+ skall jag förklara att så inte är fallet.

Nike+-kittet består av en sändare med en accelerometer som man placerar i sin sko samt en mottagare som man kopplar till sin iPod nano. Sändaren går att placera lite hursomhelst i eller på skon. Jag hade den tillenbörjan under skosnörerna, men då den lätt gled ut därifrån när man sprang var jag tvungen att hitta på något nytt.

Det finns speciella Nike+skor som är förberedda för den lilla sensorn och jag gjorde på precis samma sätt i mina gamla SAUCONY. Jag karvade helt enkelt ut lite av skon under sulan och stoppade dit sändaren.

Sedan dess har den legat där och fungerat utmärkt.

Så om man inte har några speciella krav på skor kan man köpa ett par Nike+-skor och stoppa i sensorn i, men om man vill ha speciella skor anpassade efter ens fötter och löpstil (som jag) kan man göra hål i dem själv.

Nike+-kittet säljs på AppleStore för 275 kronor (gratis frakt (inom Sverige?)) samt i välsorterade sportaffärer. Jag vet att Stadium har och här nere har iaf Decathlon de speciella skorna. Antagligen har de sändaren också.

En morakniv, en söndagsförmiddag, en gammal sko och en kopp kaffe är allt som behövs för att göra sin egen Nike+-sko.


Försten till 10 mil

Nu är det dags för andra försöket att springa tio mil. Första försöket misslyckades helt och hållet eftersom utmaningen tydligen hade ett bästföredatum och vi var för lata/tappade bort våra sensorer.

Den här gången har jag utmanat Anders precis som han utmanade mig och startskottet gick den 1 februari. Den vinner, helt enkelt, som först sprungit 10 mil.

Både Anders och jag har varsitt Nike+-kit som mäter hur långt vi springer. Trots att han är kvar i Sverige och jag är här i Frankrike kan vi tävla genom att ladda upp våra löpresultat på webben.

För att ge oss lite mer press lägger jag upp widgeten som visar aktuell ställning här på bloggen. Jag lyckades klämma in två pass i helgen så jag leder just nu:

Franskt lexikon (beta)

För att förenkla, realisera och dokumentera min franskainlärning har jag snickrat ihop ett lexikon.

Det jag har snickrat ihop hittills är den tekniska plattformen, nu återstår det bara att fylla lexikonet med ord. Ungefär som om jag redan hade bundit boken och förberett tryckpressarna, men inte tillverkat plåtarna.

Lexikonet ingår i web2.0-konceptet vilket innebär att det är(/skall vara) enkelt att använda, ha Google-annonser samt vara interaktivt.

Förutom att kunna söka på ord kan ni besökare också lägga till egna ord. På så sättet hjälps vi alla åt att skapa innehållet. Så fort du lärt dig ett nytt franskt ord kan du lägga in det i mitt lexikon. När du glömt av ordet (efter ca 12 sekunder) kan du slå upp det i mitt lexikon och repetera.

För som jag brukar säga: repetition är all kunskaps moder!

För att komma till lexikonet är det bara att använda sökrutan eller länken i högermenyn här på bloggen. Eller gå direkt via Lexikonlänken »

PS. För tekniknördarna som läser detta måste jag delge den fina detaljen jag implementerat: man kan direkt slå upp ett ord (tex ”goddag”) genom att skriva det på följande sätt i browsern: www.fransktlexikon.se/goddag. DS.

Skinka i tandkrämen

Häromdagen frågade min franska kollega Nicolas om vi också har skinka i tandkrämen precis som norrmännen.

Han är inte helt flytande i engelska ännu, eller rättar sagt, han kan några ord engelska (med franskt uttal) så jag trodde att jag missuppfattat vad han sa, men han upprepade: Har ni verkligen skinka i tandkrämen? Varför har ni det?

Han förklarade att hans tidigare franska kollega nu fått jobb i Oslo och försöker anpassa sig till den norska kulturen. En dag när den nyblivne norrmannen kom hem med en ny tandkrämstub gjorde han upptäckten att tandkrämen i Norge innehåller skinka.

Jag hävdade bestämt att vi inte har någon skinka i tandkrämen i Sverige. Inte ens i Norge har de skinka i tandkrämen, sa jag. Efter ytterligare några försök till klarhet insåg jag tillslut vad vår franska vän köpt.

Marockansk duva och magdans i Cannes

I fredags åkte jag, Charlie och Victor till Cannes för att äta gott och se till att jetsettarna skötte sig.

Vi hamnade på den marockanska restaurangen Le Riad med en liten fontän i. Det franska ordet le riad betyder trädgård men syftar ofta på traditionella hus med just en liten fontän inne i huset.

Servicen var utmärkt och vi beställde in marockanskt vin och duva till förrätt. Fågeln kom inbakad i något slags smördegspaket med mycket orientaliska kryddor i. Hela anrättningen var beströdd med kanel och socker.

Det blev en spännande smakkombination mellan pirog och risgrynsgröt och så länge man inte tänkte på äcklig, bajsande torgduvor i hundratal så var det ganska gott.

Marockansk duva

De efterföljande rätterna var något mer traditionella grytor och grillspett. Mycket gott!

Lagom till att det marockanska teet kom in och avslutade måltiden höjdes volymen på den orientaliska plingplingmusiken i högtalarna och en magdansös kom indansande. Efter ett tag dansade merparten av restaurangens gäster.

Marockansk magdans

Efter middagen gick vi vidare för att undersöka Cannes nattliv som faktiskt inte var mycket till liv denna något regniga och kalla kväll mitt i januari.

En svensk midsommar i Frankrike

Ulf Lundell sitter och berättar om sin gård i Skåne i radions sommarprogram just nu. Och jag kan höra det här nere. Det är bra och det känns nästan som en riktig svensk sommar.

Något annat väldigt svenskt och somrigt är midsommar, som vi firade vid Fort Carré igår.

Vi samlade ihop svenskarna och några enstaka fransmän och begav oss iväg med egentrillade köttbullar, sill, nästan färsk potatis, nästan gräddfil, knäckebröd, nubbe, öl, blomsterkransar och jordgubbar. Vi hittade en underbar plats med utsikt över havet, bergen, städerna och kvällshimlen. För att inte vara Sverige var det en av de bästa platserna man kan fira midsommar på.

Vi hade gjort sånghäften med snapsvisor och vi fick fransmännen att sjunga Helan går och dricka dragonvodka som Johan gjort.

Segling på medelhavet

Igår åkte jag, Staffan, Victor och Antoine till St Tropez för en dag på havet. Victor har en Bernina, en segelbåt på knappt 10 meter, liggandes i Cavalaire-sur-Mer.

Det var en fin sommardag igår, några moln på himlen men drygt 20 grader och en fin sydvind. När vi lämnat hamnen och kommit ut på havet försvann molnen, precis som de brukar göra hemma på västkusten. ”På sjön skiner alltid solen”, som vi seglare brukar säga.

Vi gick till Ile de Port-Cros och la ankar i bukten. Där badade vi i det helt kristallklara och blåa vattnet. Öster om Port-Cros ligger Ile du Levant som är en ö för militär verksamhet. Men byn Héliopolis på västra delen av ön är civil och är mestadels bosatt av nudister. Man får tydligen inte vara naken inne i stan, men den regeln lyder inte alla.

Till lunch åt vi smörgåsar och gåsleverpaté som Antoine, som är kiropraktor, fått av en av sina patienter.

Lördag kväll är säkrad

Igår skrev jag om Eurovision Song Contest och min vaga oro för att inte kunna se den på lördag eftersom jag inte har någon teve.

Men igår när det var semifinal tog jag fram min gamla teve-tuner till datorn och eftersom det är så varmt och skönt här nu kan jag sitta ute på min balkong på kvällarna. Där får jag in riktigt bra bild med datorn om jag sätter antennen på balkongräcket och håller foten på sladden. Och det finns inget bättre ställe att kolla på teve på än på min balkong med medelhavet i bakgrunden.

Martin bjöd dock in till schlagerkväll igår just när jag hade fått upp alla antenner och sladdar så jag gick ner till honom istället. Och han har det faktiskt lite bättre för han har en morahäst på sin teve.

Sarkozy blev president

Ja, som ni alla redan vet så vann Nicolas Sarkozy valet i söndags.

Jag har haft besök hela helgen, och eftersom vi firar segern av andra världskriget den 8 maj så räckte helgen ända till i tisdags. Tobbe, Jonas, Maria och Charlie var här och vi hade det väldigt bra och levde livet för fullt. På dagarna besökte vi städerna, Nice, Antibes och Cannes och på kvällarna drack vi vin och åt god mat.

Eftersom jag varit helt av- och bortkopplad under helgen har jag inte skrivit något här. Jag hoppas att ni har klarat er ändå. Annars får ni höra av er. Ni kan tex säga ”Jag har inte klarat mig utan ditt bloggande Klas! Kom tillbaka och återerövra Internet!”. Men det gör ni som ni vill.

Nu skall jag åka till jobbet. Ha en härlig dag för det har jag!