Kategori: Mat & dryck

Dag 1: Sista middagen i Frankrike blev indisk

Klas Lämna en kommentar

Min näst sista dag i Frankrike ägnades åt att åka tlll agencyn och lämna in nycklarna till lägenheten. Jag trodde jag skulle få tillbaka depositionen, men så tänkte tydligen inte agencyn. Jag får nog sätta upp de pengarna på kontot för det franska äventyret.

På kvällen gick vi och åt på en indisk restaurang. Jag, mina nya tvättmaskinsägare och Victor åt god mat, men skumma efterrätter.

Den här vann priset Sämst utseende och smak, friterat bröd i sockerlag med pistage:

Day 1: Indian turds

Indisk dessert. Skumt utseende och lika skum smak. Foto: Klas Petersson.

Själv åt jag nån form av saffransgröt med mandel. Lös, söt och knapgrig. Foto: Klas Petersson.

Dag 5: Le Brulot utan pasta

Klas 3 kommentarer

För att jag lånade ut mitt garage till Daniel när han var ”mittemellan lägenheter” ville han bjuda mig (och Victor som lånade ut en soffplats) på middag.

För att få revansch vad gäller den franska maten ville fransmannen att vi skulle äta middag på en riktig fransk restaurang. I Antibes finns Le Brulot och Le Brulot Pasta. Två restauranger med samma ägare.

Jag har tidigare varit på Le Brulot Pasta några gånger och ätit mycket gott, men servicen är så dålig att man glömmer hur maten smakar. Det tar minst tre timmar att äta en middag på Le Brulot Pasta.

Le Brulot (opastaversionen) har å andra sidan alltid varit stängd när jag har gått förbi vid middagstid. Så det här är inga lätta restauranger att uppskatta.

Men denna kväll var det öppet och vi hade bokat bord så allt var upplagt för en fin smakupplevelse. Och så blev det.

Det började med en fantastisk vedugnsbakad kantarelltallkrik med mängder av persilja och vitlök. Svamp i överflöd och två tallrikar räckte gott som förrätt till sex personer.

Huvudrätten bestod av något konstigare kreationer: små friterade sardiner med citron och en kall sås samt dagens rätt i form av panerad kyckling och tagliatelle bolognese. Pastan var god, men kycklingen lite väl panerad.

Jag kan rekommendera Le Brulot som är en mycket charmig restaurang med karaktärsrika servitörer och servitriser. Men boka bord innan.

Läs mer på: www.brulot.com

Dag 13: Vinbaren i Antibes, Les Sens

Klas Lämna en kommentar

Fransmännen erkänner: Vill du ha ett gott och prisvärt vin köp inte ett franskt.

Franska viner görs efter konstens och lagens alla regler och slipper därför alla tillsatser vid tillverkningen. Vinerna formas efter väder och vind, sol och jord, lagring och ålder. Det är naturligt och en konst.

Utländska viner formas istället efter hur resultatet skall bli. Under processens gång från druva till vin kan vinet påverkas på mängder av sätt, tex genom att byta tunnor eller tillsätta smaker och socker.

Ett utländskt vin är mycket bra, ofta till och med bättre än franska viner. Men inte äkta.

Säger fransmännen.

I Antibes vinbar finns mängder av både franska och utländska viner. Vi testade tre olika från Chile, Argentina och Frankrike. Alla tre mycket goda. Min favorit var det avslutande sauternvinet, vitt, svalt, sött och med en tydlig smak av saffran.

Day 13: The Wine Bar in Antibes

Vinbaren i två våningar, baren på övervåningen och shoppen på undervåningen. Foto: Klas Petersson.

Les Sens
Adress: 10 rue Sade, 06600 Antibes
Telefon: 04 93 74 57 06

Dag 14: Squash eller zucchini?

Klas Lämna en kommentar

I Sverige har vi en grönsak som ser ut som en stor gurka med köttigare kött. Egentligen är det en pumpafrukt och vi kallar den squash eller zucchini och vi vet inte skillnaden. Till och med Wikipedia famlar och beskriver dem som samma grönsak.

På engelska och franska är det olika grönsaker:

franska — engelska
courge — squash
courgette — zucchini
Efter lite djupare studier i ämnet (jag har inte så mycket för mig på min semester) har jag kommit fram till att courge antagligen är vad vi på svenska kallar kurbits. Alltså inte målningsstilen från Dalarna utan gurkfrukten kurbits, närmare bestämt flaskkurbits.

Hur som helst är både courge och corgette två ganska smaklösa och fasta grönsaker som kan användas på samma sätt. Tex skurna i bitar eller skivor och frästa tillsammans med andra grönsaker med mer smak.

I senaste grönsakskorgen fick jag en baddare till flaskkurbits:

Day 14: Courge

Jättekurbits.

Dag 17: Franska bär, insekter och kontor

Klas 8 kommentarer

Det är fredag och för att återigen försöka förädla våra fotografiska färdigheter begav vi oss ut i skog och mark.

Den lilla rundan i skogen bakom kontoret börjar bli välkänd för oss och det finns verkligen inte mycket att föreviga på bild. Nästan alla träd är likadana, det mesta är torrt och brunt och solen kastar sina strålar på samma sätt som förra gången.

Efter några tafatta försök att hitta fantastiska kreationer av löv och kottar kom vi fram till ett träd med knallröda och brandgula bär. Jag har aldrig sett dem förut och jag skulle beskriva bären ungefär som litchi-frukter, men det tror jag inte att det är.

Inte Litchi? Här med en grön gäst. Vet du vad bäret eller trädet heter? Foto: Klas Petersson.

Efter ett tag kom vi ut på öppnare mark och kunde se våra kontor. Visst ligger det fint, mitt förra jobb?

Amadeus kontor i Sophia Antipolis. Foto: Klas Petersson.

Det enda Nicolas tyckte värt att publicera var en bild på Johan.
– Johan, du får vara försiktig så inte benen dina går av.

Dag 31: Le Comptoir de la Tourraque i Antibes

Klas Lämna en kommentar

Dagen efter Oktoberfesten var hastigheten på mig och mina gäster något reducerad. Om jag minns rätt gick vi upp ganska sent, städade lite, undrade var en halv, rosa, kvadratisk handdukshängare tagit vägen och gick och vilade lite till.

Men sen gick vi ut och åt för framåt kvällen började vi vakna till och (iaf jag) fick lust att äta riktigt god mat.

Jag hade några restauranger på gång, men ingen av dem passade (jag hittade dem inte) så det blev ett helt nytt ställe. Le Comptoir de la Tourraque hette det och jag vet inte vad det betyder.

De hade en ganska begränsad men spännande meny. Tryffel med fläsk och potatis, sallad med pilgrimsmusslor, getostsallad med rödbetor och den klassiska gåslevern, till förrätt. Huvudrätterna var än mer smakfulla, med bland annat en perfekt stekt kalvfilé och en ravioli med hummerfyllning (bilden).

Jag kan varmt rekommendera Le Comptoir de la Tourraque i Antibes. Priserna var över medel, men det var servicen också.

Dag 32: Oktoberfest

Klas Lämna en kommentar

När vi en dag satt och åt lunch på terrassen utanför matsalen, som vi alltid gör, kom vi att börja prata om Oktoberfesten. Ni vet när det sitter tusen tyskar i ett tält och dricker öl i gigantiska mängder, äter korv och surkål och sjunger tyrolervisor.

Vi ville åka till Tyskland.

Men efter några tafatta försök förra året var det nog ingen som riktigt ville försöka sig på det projektet igen. Istället tänkte vi som så ofta förr: ”om inte vi kan komma till festen, får festen komma till oss”.

Senare samma eftermiddag var facebook-eventet offentliggjort och en riktigt, riktigt regnig lördagskväll några dagar senare kom det hem en massa glada vänner till mig och festade loss på surkål, korvar, öl och oktoberfestmusik.

Någon snarkade på toaletten, en halv handdukshängare försvann och jag hade surkål kvar i kylen i 11 dagar innan jag var tvungen att slänga den för att den började byta utseende.

Som en vanlig oktoberfest alltså.

Dag 34: Rosévin och pizza i Nice

Klas 1 kommentar

Jag satt som vanligt på kontoret och jobbade medan Sandra och Charlie bestämde sig för att åka till Nice och spana in stan.

Den här bilden som jag kommit över skvallrar ganska tydligt om att det inte var någon budgetsemester för våra svenska vänner. Vilka lyxlirare!

Överblivna kanter och antagligen en tom flaska rosévin. Foto: Sandra

Dag 40: Det stora raviolimisslyckandet

Klas 2 kommentarer

Jag fick ju en raviolitillsatts till min pastamaskin i födelsedagspresent. I söndags var det dags att testa den.

Att göra egen pasta är enkelt. Man blandar mjöl, ägg och lite olja till en smidig och kompakt deg. Sedan kör man allt genom pastamaskinen sju gånger. Då har man en tunn och fin pastaplatta. Sedan kan man göra lite vad man vill. Linguini, fettuchini, tagliatelle, tortellini eller ravioli.

Jag vet inte vad som gjorde vår ravioli så fatalt misslyckad. Kanske hade degen fått torka lite för länge så den inte var smidig nog för att formas till små kuddar, kanske var fyllningen för varm, kanske är det som med pannkakor: den första blir aldrig bra.

De små fina pastakuddarna med fyllning stängdes inte och de rullade med valsarna ett varv till och köttfärsen kletade ner alltihop till oigenkännlighet.

Det blev en enda ravioli och otroliga mängder disk.

Men jag har inte gett upp ännu. I saluhallen hemma i Göteborg kan man köpa riktigt durumvete som gör degen segare och fastare. Fyllningen skall vara helt avsvalnad och degplattan aningen tjockare och helt färsk. Kanske en riccotta- och spenatfyllning eller mozzarella och soltorkade tomater med oliver.

Dag 49: Ambrosiakaka — en bortglömd klassiker

Klas 2 kommentarer

Som jag skrev igår föll valet av födelsedagskaka på ambrosiakakan, en bortglömd klassiker. Jag behövde en kaka som klarar värmen och att transporteras i en ryggsäck på en motorcykel och det klarar ambrosiakakan utmärkt.

Receptet (från Vår kokbok):

Sockerkaka
150 g smör
2 dl socker
2 ägg
rivet skal av 1 apelsin
1/2 dl pressad apelsin
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 175°. Smörj och bröa formen. Rör rumsvarmt fett och socker poröst. Använd gärna matberedare. Tillsätt ett ägg i taget och rör om. Tillsätt apelsinskal och pressad apelsin. Rör ner mjölet blandat med bakpulver. Häll smeten i formen.

Grädda i nedre delen av ugnen 40-45 min. Låt kakan svalna något i formen innan den stjälps upp.

Glasyr
1 1/2 dl florsocker
1-2 msk pressad apelsin
3-4 msk hackade syltade apelsinskal

Blanda florsocker och pressad apelsin. Rör till en jämn och slät glasyr. Bred den över den avsvalnade kakan. Strö över hackade apelsinskal.

 

Dag 50: Födelsedagsförberedelser

Klas Lämna en kommentar

Varje gång det är dags att fira något blir det croissanter på kontoret. Men efter några år och en hel del croissanter tröttnar man lätt på dessa bakverk.

För min kommande födelsedag ville jag istället baka något svenskt och bjuda på på jobbet.

Valet föll på Ambrosiakakan som är en apelsinförgylld sockerkaka. Carrefour hade till och med inlagda apelsinskal, faktiskt mycket fräschare och saftigare än de vi har hemma.

Allt är alltså redo för baket av årets födelsedagskaka.

 

Dag 52: Gratin d’aubergine

Klas Lämna en kommentar

På den femtioandra dagen blev det auberginegratäng, gratin d’aubergine, till middag. Jag har inte bestämt mig för om jag tycker aubergine är över- eller underskattat ännu. Lyckas man med auberginen kan den bli riktigt delikat, men misslyckas man smakar den inte mycket och har en ganska oangenäm konsistens. I det här fallet blev den bra.

Ett recept från ICA på auberginegratäng med tomat och mozzarella för er som blev hungriga.

Lunch i Montmartre

Klas Lämna en kommentar

Montmartre är en stadsdel i norra Paris som är känd för de flesta svenskar från filmen med Amelie.

Montmartre är en mycket pittoresk liten stadsdel på toppen av en sluttning. Längst upp ligger en rejäl kyrka och utsikten därifrån är magnifique.

Efter ett par hundra trappsteg uppför och några varv i de smala gränderna med de många restaurangerna var klockan lunch. Vi hittade en liten avsides krog som visade sig ha ett mycket bra kök. Jag åt en fransk klassiker, blanquette de veau, buljongkokt kalv i gräddsås med en ristimbal. Utsökt!

Utsikten över Paris från Montmartre

Brunch au diables des Lombards

Klas Lämna en kommentar

Efter en underbart god middag bestående av ankterrin med syltade fikon och en entrecôte med rödvinssky och crème brulée med sockrade jordgubbar drog vi ut på gatorna i Paris.

Det blev en lång natt på bla banancaféet med halvlive discomusik. Vi träffade Audes lillebror som visade oss runt bland barer och caféer.

Nu sitter vi på Au diable des Lombards och äter brunch med pannkakor och gör oss redo för dagens Parisupptäckter.

Dag 64: Dajm på kontoret

Klas Lämna en kommentar

Igår var det första arbetsdagen efter utlandsresa och då är det godiskulturspridning på kontoret. Vi har redan bjudit fransmännen på Djungelvrål, Turkisk peppar och Ahlgrens bilar.

Igår var det dags för Dajm som visserligen finns att köpa här, men det är ändå bra att marknadsföra våra svenska godsaker så mycket det går.

Min iPhone orkade inte riktigt ställa in skärpan på Dajmen.

Dag 66: Det svenska köket

Klas 4 kommentarer

Både svenskar och fransmän brukar vara intresserade av det ”franska köket”. Svenskar brukar undra om det inte är härligt att bo i Frankrike för den underbara maten och fransmännen brukar undra om det inte kommer att bli jobbigt att flytta hem till Sverige och från det franska köket.

Men jag kan inte säga att det franska köket har imponerat särskilt mycket på mig. Visst är det mycket som är väldigt gott. Gåslevern skall nämnas. Äter man en bra gåslever, med små rostade honungsbröd, en söt marmelad och ett därför avsett vitt, sött vin kan man inte må annat än bra (till skillnad från gåsen).

Det franska köket bygger på fett. Fett är gott. Så enkelt är det. Fett har en otrolig förmåga att binda smakämnen och fördela dem fint över våra tungor. Vill man laga god mat är det enklaste sättet att tillsätta fett och sedan salt i tillräcklig mängd. Voilà!

Fransmännens paradrätter är ofta feta. Jag fick tillexempel en utomordentligt god biff med gåslevergräddsås och friterad potatis på en liten restaurang i Biot. Och visst är det gott, men det imponerar inte i kökskonst hos mig.

Då tycker jag tex att det thailändska, kinesiska eller japanska köket är mycket intressantare. Att kunna laga smaksensationer tex utan kött och utan särskilt mycket fett är svårt och imponerar på mig.

Jag hade gärna sagt att det svenska köket imponerar på mig, vilket jag tror att det gör, men jag vet inte riktigt vad det svenska köket är. Det spretar lite. Vilt är svenskt. Potatis är svenskt. Svamp är svenskt. Halvsnabb tillagning är svenskt. Kokta råvaror är svenskt. Enkel mat med intressanta detaljer inspirerade från Italien och Asien är svenskt. Men också dillkött, blodpudding och kalops.

Jag åt tex en parmarostad kycklingbröstfilé med en potatiskaka, tomatröra, ruccula och kycklingbuljong (bilden till höger) till lunch på Sense i Göteborg i lördags. Jag skulle kalla denna rätt svensk. Vad tycker ni?

Om några månader när jag är tillbaka i höstrusket i Göteborg skall jag utforska det svenska köket ordentligt.

Dag 73: Fotoexperiment

Klas 2 kommentarer

Nico kom förbi efter jobbet för att fota lite. Först försökte vi ta porträttbilder, men det är svårt och det blev inte bra trots att det var jag som var modell.

Sedan lekte vi med vatten istället, men inte heller det blev så bra. Vi var nog för trötta efter jobbet. Man kan göra häftiga bilder genom att släppa ner saker i vatten och ta kort precis när vattenytan bryts. Det var detta vi försökte.

Det enda jag hittade att släppa ner i vatten var en frusen broccolibukett. Broccoli funkar, men lite mer exotiska (och goda) saker hade nog gjort resultatet läckrare. Till exempel en jordgubbe, två körsbär eller en citronskiva hade varit läckert.

Lite för beskuren och utan fokus på broccolin, men tajmingen är iallafall rätt på den här bilden.

Dag 74: Jag lär italienarna att göra pasta

Klas Lämna en kommentar

På den sjuttiofjärde dagen tog jag med min pastamaskin och lärde några fransmän och italienare hur man gör egen pasta.

Det är inte ofta som min pastamaskin kommer fram, men varje gång brukar det bli både roligt och gott. Färsk pasta är jättegott och har man dessutom gjort den själv blir den automatiskt ännu godare.

Italienarna grillade paprikor över öppen gaslåga och rörde sedan ner dessa med tomater till en mycket god pastasås.

Dag 78: Auberginekaviar, Caviar d’aubergine

Klas 3 kommentarer

Jag har sagt till Victor att lära mig det franska köket. Kan vara bra att kunna tänker jag.

Förra veckan gick vi igenom baignet d’aubergine (en blanding mellan friterad aubergine och svenska plättar) och idag var det caviar d’aubergine. Tyvärr tar kaviaren ett tag att göra och den skall stå kallt några timmar innan den serveras, så resultatet får vi se imorgon.

Caviar d’aubergine (auberginekaviar) är lite som pesto, fast franskt. Man bakar ett gäng auberginer i ugnen, låter dem kallna, mixar aubergineköttet med olivolja, vitlök, salt och persilja. Låt stå några timmar. Servera på bröd.

Jag vet inte om det receptet är fullständigt eller ens nära för idag hann vi bara baka auberginerna innan Magallie kom och det var dags att kolla på film. Jag misstänker att Victor gör klart kaviaren ikväll så att den kan testas imorgon.

Om det smakar gott skall jag publicera det exakta receptet här.

Dag 81: Grillafton i Valbonne

Klas Lämna en kommentar

I lördags var jag ute och partajade i Nice hela natten. Första tåget hem på morgonen gick 5.30 så jag ägnade resten av söndagsförmiddagen åt att sova.

Therese bjöd in mig på grillning så framåt kvällen när jag åter hade kommit igång åkte jag upp i bergen till den lilla byn Valbonne där Therese bor. Det var en riktigt härlig sommarkväll och Theres pojkvän arrade vinprovning. Maten var riktigt god, kokosmjölkskokt ris med ingefära och lime(?), välmarinerad och mör fläskkarré, merguez och grillad squach med olivolja och timjan eller var det rosmarin?

En rabarberpaj på det och middagen var fulländad!

Kameran glömde jag hemma så ni får fantisera fram bilder själva.

Dag 95: Basilikan frodas

Klas 1 kommentar

Egentligen hade jag en riktigt bra dag i går. Först tog jag det lugnt på balkongen, läste en bok och lyssnade på Jonas Wahlström som sommarpratade. Sedan låg jag på stranden hela eftermiddagen och på kvällen åkte jag till Cannes och mötte Victor och hans familj som precis seglat dit. Efter lite sittbrunnssitt gick vi ut och testade alla nya barer vi kunde hitta.

Men jag slarvade med kameran och tog inte kort på något spännande. Så bilden, som egentligen skulle publicerats igår, blir hemifrån min balkong där basilikan växer som en tok i det perfekta medelhavsklimatet.

Midsommar på Rivieran

Klas 13 kommentarer

Till svenskarna på Rivieran

Litet meddelande om att vi kommer att arrangera midsommarfirande vid Fort Carré i år också. På fredag kväll samlas vi vid stationen med sill, potatis, nubbar, köttbullar, jordgubbar och allt annat som hör till.

Hör av dig om du vill vara med så kommer det mer information inom de närmsta dagarna.

Det kommer bli ungefär som förra året, men lite bättre.

Fort Carré står kvar efter förra årets midsommarfirande.

Käka närproducerat och ekologiskt

Klas 8 kommentarer

Jag har hittat ett spännande koncept. Det är lite tillbaka till verkligheten. Jag har börjat köpa grönsaker och frukter som är producerade i närheten av mig och som inte alltid är perfekta och ser exakt likadana ut som varandra.

Victor, en kompis från jobbet, frågade för ett tag sedan om jag ville vara med och prenumerera på närproducerade grönsaker och ekologiskt odlad frukt. Varje onsdag kommer det en leverans till jobbet. Några kilo grönsaker och några kilo frukt. Vi delar på en leverans för det är för mycket för en person.

I onsdags fick vi vår första leverans som var full med sallad, spenat, gul squash, majrovor, vårlök, nektariner, äpplen, ananas och blodgrapefrukt. All frukt är alltså inte närproducerad vilket är dumt. Tydligen skall den vara ekologisk eller fair trade. Grönsakerna kommer dock från nån gård här i trakten.

Det finns ett liknande koncept i Sverige (Årstiderna) med ekologiska varor, men ingen av deras produkter är närproducerad. Den bästa i det avseendet kommer från ”Sverige och Norden”.

Jag gillar prenumerationskonceptet för man blir tvungen att hitta på något vettigt att laga av det man får istället för att handla det gamla vanliga. Finns det något bättre än att sätta kniven i en ny spännande rotfrukt?

Nån som vet vad man skall laga av en majrova?

Bilden: En blodgrape. Antagligen producerad på ett bra sätt någonstans i världen. Nu på mitt bord.

Hemma espressobar i Montpellier

Klas Lämna en kommentar

För några veckor sedan åkte jag och Charlie till Barcelona. På vägen dit stannade vi till i Montpellier för att hälsa på Charlotte, en kompis till Charlie, som startat en svensk espressobar där.

Charlotte stack till Frankrike utan vare sig franskakunskaper eller särskilt mycket pengar i bagaget, men har på något finurligt sätt och med sin stora charm lyckats skrapa ihop en lokal, all köksutrustning och möbler till ett helt kafé.

Kaféet heter Hemma espressobar och ligger i den gamla stadskärnan av Montpellier.

Om du pluggar i Montpellier, vilket faktiskt ganska många svenskar gör, eller om du har vägarna förbi Montpellier ändå får du gå in och dricka en riktig svensk latte med en svensk kanelbulle eller kokosboll till. Hälsa i så fall från mig!

Charlie utanför espressobaren en solig måndagsmorgon i april.

I de smala gränderna är utsikten bäst uppåt.

Om jag minns rätt ligger kaféet precis i början på Rue des Teissiers.

Dans le noir? Bli blind för en kväll

Klas 3 kommentarer

När jag var i London bjöd min lillebror med mig till restaurangen Dans le Noir?, vilket naturligtvis är franska och betyder I mörkret?.

Entren till Dans le noir? i London.

Restaurangen i London följer konceptet som startades i Paris för två år sedan. Redan då var alla servitörer blinda och för att hitta till ditt bord är du tvungen att ledas dit av din servitör.

I restaurangen är det verkligen helt mörkt. Inte ens efter ett tag, då ögonen borde ha vant sig, kunde man se någonting. Menyerna valde vi när vi kom dit, innan vi gick in i mörkret, och man fick även välja vin och säga till om det var något man var allergisk mot.

Det var en ganska konstig upplevelse att sitta och försöka samtala och äta i totalt mörker. För mig var det två skillnader som märktes mest. För det första var det väldigt svårt att hälla upp vin. Var är flaskan? Var är glaset? Har det börjat komma något ur flaskan? Är glaset fullt? Det bästa sättet tyckte jag var att stoppa ner ett finger i glaset och hälla på det. Då visste man både att det kom något ur flaskan och när glaset började bli fullt. Det såg nog inte så snyggt ut, men det spelade ju ingen roll på den här restaurangen.

Den andra skillnaden som slog mig var att alla ljud hördes mycket mer. I vanliga fall kan man fokusera hörseln genom att se vem som pratar och läsa deras läppar, men i mörkret var man tvungen att lyssna på allt för att kunna urskilja om någon sa något till mig.

Att äta var inte särskilt svårt. Man fick känna efter lite med händerna för att veta att man var klar, men annars var maten nog ganska snäll och jag tror att man kunde äta allt som fanns på tallriken. Det gjorde jag och jag mår fortfarande bra. Maten var god, men det är inte därför man skall besöka denna restaurangen.

Ett kul koncept som ger en liten känsla för hur det är att vara blind, antar jag. Man är ganska utlämnad till andra människor när man inte ser någonting.

Slutligen ett foto som jag tog inne i restaurangen:

dans_le_nor.jpg

I restaurangen var det kolsvart.

Meza, Floridita och de andra barerna i London

Klas Lämna en kommentar

Påskhelgen gick i barernas tecken. Min lillebror har precis utbildat sig till bartender och hans jobb är betydligt roligare att besöka än mitt!

I fredags besökte vi Meza bar (där han jobbar) och Floridita, den spanska baren en trappa ner.

Max med tre cocktails på Floridita, den spanska baren en våning ner.

Mezas bardisk en långfredag.

Här ligger Meza bar:

I lördags, påskafton, var det först en bar (vilken?) och sedan B@1 och på söndagskvällen gick vi till Road House för att kolla in lite flairing (när bartendrarna visar hur duktiga de är på att jonglera och trixa samtidigt som de häller upp drinkarna).

Sex stycken blandade B51-55. Vi var bara fem och jag har fortfarande inte förstått vart den sjätte shotten tog vägen.

Helt enkelt en riktigt bra barrunda i London!

Godmorgon med skorpor!

Klas 4 kommentarer

Tassimomaskinen fungerar fortfarande utmärkt så jag brukar köpa patroner till den och ta med till kontoret. Nicolas brukar köpa croissanter, madelenkakor eller petite beurre-kakor, så det brukar alltid finnas lite förmiddagsfika på kontoret.

krisprollsIdag när jag kom till kontoret (visserligen långt efter förmiddagsfikan) sa Nicolas att det var "Svenska veckan" och drog fram ett paket skorpor från Pågens.

Jag trodde direkt att han köpt dem enbart pga den franska reklamen som Sara skrev om på sin blogg, men han sa att han inte hade sett den förut.

Hur som helst konfirmerade han att det är så fransmännen ser på oss. Blonda, nakna, snygga hyddlevande varelser som aldrig fryser.

Blodpudding och rödvin

Klas 8 kommentarer

Okej, det var inte så illa som jag befarade i mitt förra inlägg. Boudin är helt enkelt blodpudding, men format till korvar istället för våra halvmånar hemma i Sverige.

Victor brynte boudinarna med lök och serverade med kokt potatis och hemmagjort äppelmos.

Boudin med brynt lök.

Till blodpuddingen drack vi ett Chateav L’Afriqve från 2004. Ett mycket gott vin som faktiskt var en av de flaskor min mor och far gav Victor för att de fick låna hans lägenhet i vintras (men det var jag som valde det).

Ett Chateav L’Afriqve från 2004 plockade fram det göttiga i blodpuddingen.

Boudin till söndagsmiddag

Klas Lämna en kommentar

Victor bjöd precis in mig till söndagsmiddag med den franska maträtten Boudin.

Jag har uppmuntrat honom att bjuda oss utlänningar på fransk mat så att vi lär oss hur det äkta franska köket ser ut. Men nu börjar jag ångra mig.

Jag vet inte exakt vad Boudin är men jag tror det handlar mycket om inälvor och blod. Jag skall ta med kameran och mina bästa smaklökar ikväll så att ni får reda på allt som man behöver veta för att njuta av denna specialitet.

Någon form av Boudin

Årets semla är äten

Klas 3 kommentarer

Något av det svåraste att hitta här när det gäller svenska mattraditioner är semlan. Dessutom är den svår att göra bra själv här eftersom det skall vara både hjorthornssalt, färskjäst och vispgrädde i den.

Därför är det extra retsamt av mig att skriva om detta och bifoga denna härliga bild som jag tog i lördags när jag blev bjuden på en semla till frukost.

Bon appetit! He he.

semla.jpg

Skinka i tandkrämen

Klas 3 kommentarer

Häromdagen frågade min franska kollega Nicolas om vi också har skinka i tandkrämen precis som norrmännen.

Han är inte helt flytande i engelska ännu, eller rättar sagt, han kan några ord engelska (med franskt uttal) så jag trodde att jag missuppfattat vad han sa, men han upprepade: Har ni verkligen skinka i tandkrämen? Varför har ni det?

Han förklarade att hans tidigare franska kollega nu fått jobb i Oslo och försöker anpassa sig till den norska kulturen. En dag när den nyblivne norrmannen kom hem med en ny tandkrämstub gjorde han upptäckten att tandkrämen i Norge innehåller skinka.

Jag hävdade bestämt att vi inte har någon skinka i tandkrämen i Sverige. Inte ens i Norge har de skinka i tandkrämen, sa jag. Efter ytterligare några försök till klarhet insåg jag tillslut vad vår franska vän köpt.

Marockansk duva och magdans i Cannes

Klas 2 kommentarer

I fredags åkte jag, Charlie och Victor till Cannes för att äta gott och se till att jetsettarna skötte sig.

Vi hamnade på den marockanska restaurangen Le Riad med en liten fontän i. Det franska ordet le riad betyder trädgård men syftar ofta på traditionella hus med just en liten fontän inne i huset.

Servicen var utmärkt och vi beställde in marockanskt vin och duva till förrätt. Fågeln kom inbakad i något slags smördegspaket med mycket orientaliska kryddor i. Hela anrättningen var beströdd med kanel och socker.

Det blev en spännande smakkombination mellan pirog och risgrynsgröt och så länge man inte tänkte på äcklig, bajsande torgduvor i hundratal så var det ganska gott.

Marockansk duva

De efterföljande rätterna var något mer traditionella grytor och grillspett. Mycket gott!

Lagom till att det marockanska teet kom in och avslutade måltiden höjdes volymen på den orientaliska plingplingmusiken i högtalarna och en magdansös kom indansande. Efter ett tag dansade merparten av restaurangens gäster.

Marockansk magdans

Efter middagen gick vi vidare för att undersöka Cannes nattliv som faktiskt inte var mycket till liv denna något regniga och kalla kväll mitt i januari.

Härlig fransk matlagningspodcast

Klas Lämna en kommentar

Jag har ingen tv, gillar matlagning och behöver lära mig franska. Le Casse-croûte är en podcast perfekt för mig.

Vincent på bilden ovan lagar med lite ojämna mellanrum fantastiska franska och utländska rätter framför kameran. Han har hela tiden glimten i ögat och är mycket professionell.

Man lär sig både roliga tillrättningar och nya franska ord som är bra att kunna när man är ute och äter.

Titta in på www.casse-croute.fr eller öppna podcasten direkt i iTunes Store, om du är intresserad.

Här ser vi ”Pavé de cabillaud et mousse de lait fumée”, dvs torskbit med rökt mjölkmousse.

La bûche de Noël – fransk jultårta

Klas 4 kommentarer

För er som undrar vad jag har hittat på med den vackra vinjettbilden över Antibes som jag förut hade här ovan på bloggen så skall jag nu berätta hur det ligger till med den saken.

Ni vet ju vid det här laget att man äter gåslever till förrätt på julmiddagen och anka till huvudrätt. Men efter det kommer vedklabben och det tror jag inte att jag har berättat.

La bûche betyder alltså vedklabb och är en slags rulltårta med smörkräm som fransmännen äter till efterrätt på jul. När den är klar skall den alltså se ut som en vedklabb.

Men det är många som tycker att smörkrämen är lite väl fet och jag håller med. Vi fick en bûche i matsalen några dagar innan jul och det var faktiskt ganska äckligt. Istället för en riktig bûche köper många istället en glassvariant som är lite lättare att få ner i magen. Jag gjorde en vanlig svensk rulltårta som avslutning på den franska middagen och det blev utmärkt. Rulltårta är underskattat. Behöver bara fem minuter i ugnen, helt utan fett och mycket enkelt att vispa ihop. Det enda som kan vara svårt är att få loss bakplåtspappret när den är klar, men penslar man med lite kallt vatten på pappret lossnar den fint.

Läs mer på Wikipedia på franska eller på engelska.

Vackra, men inte särskilt lika vedklabbar.

Sveriges ambassadör Gunnar Lund önskar god jul

Klas 7 kommentarer

I lördags var de, som ni redan vet, luciafirande i Nice med luciatåg och julkonsert. Gunnar Lund, vår ambassadör i Paris, hade tagit sig ner hit till södern för att berätta lite om våra svenska traditioner för oss och fransmännen.

Borgmästaren i Nice fick en julklapp av Gunnar och luciatåget sjöng svenska julsånger. Det var fint, men hade kunnat varit lite mer spektakulärt. Tex hade de kunnat servera rykande het glögg och pepparkakor istället för att bara prata om det.

Fransmännen hade en massa små bodar där det bland annat såldes vin chaud (varmt vin), som verkligen inte är mycket att hurra för om man jämför med den svenska glöggen. Var är ni V&S? IKEA gör ett betydligt bättre jobb som säljer 2 flaskor glögg + en burk pepparkakor för 9,90€, men det är ju i Toulon!

Luciatåget stämmer upp i julsånger.

Gunnar Lund förklarar vem Santa Lucia var och varför vi går klädda i lakan mitt i vintern.

Borgmästaren i Nice, Jacques Peyrat, fick en skål från Orrefors i julklapp av Sverige.

Carte Noir – Det svarta kortet

Klas 1 kommentar

I min miniföljetång om de franska färgglada korten har vi idag kommit fram till det svarta kortet – Carte Noir! Det är egentligen inte ett kort, åtminstone inte det Carte Noir som jag använder. Men heter något Carte Noir får det lov att vara med i min följetång.

Det svarta kortet använder man med fördel på jobbet i en liten maskin som Jeremy köpt. Vi snackar alltså kaffe här. Kaffe förpackat i små dosetter som också kallas T-Disc. Det finns olika sorter av det svarta kortet och den bästa är faktiskt den röda, espresson.

Här är de olika sorterna som jag testat hittills:

Expresso – Bäst!
Voluptuoso – Mellanting mellan espresso och svenskt kaffe. Inte mycket att ha.
Petit Déjeuner – ”Frukost”, ganska likt vårt svenska kaffe, men Jeremy tillåter bara att man dricker det på morgonen eller möjligtvis förmiddagen.
Chocolate – Mycket dålig och vattning chokladliknande vätska. Köp aldrig!
Colombia – Har jag fortfarande inte testat.

Trött familjebesök

Klas Lämna en kommentar

Min lillebror och hans flickvän är på besök. De små liven tycker dock att det franska livet är lite för hårt.

Redan i onsdags när jag kom hem från jobbet hittade jag en av dem sovandes i soffan och en annan sovandes i min säng. Helt utslagna. Jag lyckades få med dem ut på promenad och vi gick och handlade Burritos.

På morgonen när jag gick till jobbet och solen strålade in i vardagsrummet sov de fortfarande tungt. Och när jag kommer hem igen efter en hård dag på jobbet hittar jag dem nästan likadant igen. De säger att de har varit i Antibes, Monaco och Nice, men jag vet faktiskt inte.

Igår kväll spelade vi UNO, minns ni det gamla kortspelet?, och texas holdem. Precis när vi spelat klart somnade dem igen. Med kläderna på. Inga partydjur direkt.

Ikväll är det fyrverkerifest i Antibes och jag skall försöka lura ut ungdomarna på något sätt så att vi kan se på spektaklet. Och imorgon är det nationaldag och vi skall till Cannes och kolla på mer fyrverkeri. Fete national!

Ha en nice helg!

Med havskajak på Medelhavet

Klas Lämna en kommentar

I serien ”Farkoster på Medelhavet” har vi idag kommit fram till kajaken. Första delen i serien handlade ju om en segelbåt.

Förra söndagen blev det faktiskt såpass bra väder att vi äntligen kunde ge oss ut på den, sedan länge, planerade och uppskjutna havskajakturen. Vi samlades på förmiddagen vid Antibes Yacht Clubs lokaler för genomgång och instruktioner. Alla var förväntansfulla och vi fick stå på stranden och lära oss att paddla på franska.

Det fanns några dubbelkajaker och några singelkajaker så jag och Daniel, den andre svensken som var med, bildade en svensk dubbelkajak som vi kallade för le bateau suédois. Det visade sig att både jag och Daniel är tävlingsmänniskor så när de andra fortfarande försökte sätta fast sina sandeler på kajakerna var vi halvvägs runt udden.


Le bateau suédois

Efter mycket paddlande och halvvägs runt Cap d’Antibes kom vi till en lagun där vi paddlade in för att bada och luncha. Jag och Daniel, svenskar som vi är, hoppade i det svalkande vattnet och badade innan maten. De andra var mer tveksamma till denna aktivitet. Vår teamleader, Corinna, vågade sig dock i men hävdade bestämt att man måste simma snabbt för att hålla uppe värmen. Hon simmade bort och försvann. Under tiden fraktades vår packning och apertifen i land av våra guider och de började duka upp för lunch.


Svenskarna badar


Våra kajaker

Apertifen bestod av sangria, som den äldre damen som körde motorbåten hade tillrett. Till den serverades salami, nötter och annat tilltugg. Sedan kom regnet. Först lite, men snabbt mycket, mycket mer. Nötterna började flyta i sin skål, korven sjönk och sangrian späddes ut.

I ena sidan av viken stack berget ut en bit och det var nästan som en grotta och dit tog vi vår flykt. Hela gänget stod tillsammans och tryckte under berget i väntan på bättre väder. Det tog ett tag och det var faktiskt lite kyligt, men tillslut duggade det bara och då gav vi oss av hemåt igen.


Orolig himmel

Hemfärden gick bra och trots ett extravarv runt en riktig bamse till segelbåt som låg för ankar i bukten i Antibes hann vi före alla de andra och vann därmed hela tävlingen.


Hela paddlargänget

En svensk midsommar i Frankrike

Klas 3 kommentarer

Ulf Lundell sitter och berättar om sin gård i Skåne i radions sommarprogram just nu. Och jag kan höra det här nere. Det är bra och det känns nästan som en riktig svensk sommar.

Något annat väldigt svenskt och somrigt är midsommar, som vi firade vid Fort Carré igår.

Vi samlade ihop svenskarna och några enstaka fransmän och begav oss iväg med egentrillade köttbullar, sill, nästan färsk potatis, nästan gräddfil, knäckebröd, nubbe, öl, blomsterkransar och jordgubbar. Vi hittade en underbar plats med utsikt över havet, bergen, städerna och kvällshimlen. För att inte vara Sverige var det en av de bästa platserna man kan fira midsommar på.

Vi hade gjort sånghäften med snapsvisor och vi fick fransmännen att sjunga Helan går och dricka dragonvodka som Johan gjort.

Helgens franskakurs

Klas Lämna en kommentar

Det är återigen fredag och dessutom Midsommar i vissa delar av världen. Här nere på Rivieran märker man inte av det mycket. Inga hissade svenska fanor, inget bindande av kransar och ingen färskpotatis som kokar.

Jag har dock hunnit lära en kollega säga ”Glad midsommar”. Han svarade med ”Skohl Offenstrüh”, som han alltid gör när han vill säga något på svenska.

Skohl Offenstrüh
Pärs tolkning av den gamla 90-talsfilmen som lär fransmännen att Skohl Offenstrüh är svenska.

För att ni alla skall ha något att göra när regnet kommer och sillen blir så blöt att den börjar simma igen så kommer här en länk till helgens franskakurs. Så här bra fraser har ni aldrig haft chansen att lära er.

yoyo.cc.monash.edu.au/~mongoose/french/phrases