Min franska tvättmaskin som har tuggat och gått nästan utan att gnälla i två år har fått nya ägare och ett nytt hem.
Det nya hemmet är faktiskt ovanför Drinkers Club där jag tog min avskedsöl.
Det var förbannat tungt och krångligt att bära upp tvättmaskinen för den smala stenspiralstrappan, men det gick tillslut. Efter inkoppling visade det sig till och med att den fortfarande fungerade.
Tvättmaskinen bor numera där det ser ut som en stor vattenläcka ägt rum genom fönstret. Foto: Klas Petersson
Lägenheten är tömd och den rosa toalettinredningen är en av de få saker som finns kvar. Vad som dock saknas är den yttre delen av fyrkanten som man skall hänga handduken i. Den försvann mystiskt under Oktoberfesten.
Rivierainspirerad(?) toalettinredning.
Med mindre än en vecka kvar till hemfärd var det dags att städa ur kylen och återvinna en massa halvtomma senaps- och marmeladburkar i glasåtervinningen.
På väg tillbaka hem fick jag syn på den här maffiga solnedgången.
Den franska himlen försökte charma mig att stanna kvar, men jag gick inte på det. Utanför min lägenhet. Foto: Klas Petersson
Nästan alla mina saker har försvunnit från min lägenhet. De är sålda, bortskänkta eller tillbakaflyttade till Sverige.
Den enda yta som inte är ett golv är mitt kylskåp och det fick således bli blogghörna. Härifrån når jag nu ut i världen.
Datorbord med inbygd dryckeskylare. Foto: Klas Petersson.
Efter gårdagens planeringssvårigheter kom flyttbilen punktligt på morgonen den tionde dagen.
Flyttbilen packas. Foto: Klas Petersson
De sista kartongerna åker ner med hissen. Foto: Klas Petersson
Efter väl utfört arbete kom de kvarlämnade stolarna på balkongen väl till pass när vi tog kaffe i den gassande förmiddagssolen.
På den elfte dagen skulle flyttbilen komma. Flyttgubben ringde mig och sa ”Nu är jag i Grekland så jag kommer imorgon”. Redan då borde jag kanske ha blivit misstänksam eftersom det ändå är en bit, och sju länder, mellan Grekland och Frankrike.
Men på förmiddagen dagen efter hade han redan kommit till Venedig och trodde han skulle komma fram till Frankrike på kvällen.
På kvällen ringde han och sa att han hade kört fel i Italien och hamnat uppe i bergen men att han nog skulle hinna komma fram till 21.30.
Strax efter halv tio ringde han igen och var fortfarande i Italien så vi bestämde att ta flytten dagen efter istället.
Nice: Ingen flyttbil, men en Häagen Dazs parkerad vid vägkanten. Foto: Klas Petersson.
Det har blivit dags att packa ihop mina persedlar i fina paket och skicka hem dem till Sverige.
Här är tex paket nummer 21:
Alla saker får inte plats i flyttlådor, då får de bli sina egna paket. Gissa vad som finns i det här. Till höger i bild bjuder jag på lite naket.
Två fällstolar på balkongen är några av de få saker som inte får följa med till Sverige. De gör större nytta här under mina sista dagar för mitt projekt att bli solbränd innan jag kommer hem.
Okej, det har inte gått jättesnabbt. Alls.
Jag började lägga mitt nya golv den 18 november 2006. Med 39 dagar kvar på den franska Rivieran blev jag klar. Men vad bra det blev!
Det enda som saknades var en kvartslist utanpå den befintliga listen. Jag hade till och med målat kvartslisterna vita redan så det var bara att limma dit dem. Det tog en helg inklusive torktid.
Nu är sovrummet utmärkt fint!
Snart är det dags att flytta hem till Sverige och jag vill göra det så smidigt som möjligt. Jag skall alltså inte flytta hem min soffa, min fåtölj, min säng, mitt barbord, etc, etc.
Nu startar istället min stora garageförsäljning där nästan allt skall bort. Jag kommer att behålla böcker, kläder och annat personligt, men möbler och prylar som jag samlat på mig som jag inte längre behöver kommer jag att sälja eller ge bort.
Bor du på rivieran är du varmt välkommen att ta en titt på mina grejer och lägga ett bud. För ändamålet har jag börjat snickra ihop en sida där jag skall lägga upp alla saker som skall byta ägare.
Dagens bild blir därför den på min Logitech MX revolution, en härlig mus som jag inte behöver längre eftersom jag numera har en bärbar dator.
Igår försökte jag säga upp min lägenhet eftersom det är tre månaders uppsägningstid.
Jag åkte till min agency som jag hyr av och sa att det var dags att flytta. Flickan som tog emot mig förklarade då att jag måste skriva ett brev och skicka till dem.
Jag tittade lite uppgivet på henne och frågade vad det måste stå i ett sådant brev och hon förstod att jag inte var någon fransk språkmästare. ”En mall” skall du ha, utbrast hon och började klicka på sin dator. Efter en stund kom det ut ett brev på skrivaren. Hon ändrade lite för hand i brevet sa ”ungefär såhär blir bra”.
Idag ska jag försöka säga upp min lägenhet igen.
Stängd kiosk i går kväll på Long Beach i Antibes.
Egentligen hade jag en riktigt bra dag i går. Först tog jag det lugnt på balkongen, läste en bok och lyssnade på Jonas Wahlström som sommarpratade. Sedan låg jag på stranden hela eftermiddagen och på kvällen åkte jag till Cannes och mötte Victor och hans familj som precis seglat dit. Efter lite sittbrunnssitt gick vi ut och testade alla nya barer vi kunde hitta.
Men jag slarvade med kameran och tog inte kort på något spännande. Så bilden, som egentligen skulle publicerats igår, blir hemifrån min balkong där basilikan växer som en tok i det perfekta medelhavsklimatet.
När jag var och hälsade på lillebror i London passade jag naturligtvis på att kolla in hans lägenhet i Camden.
Huspriserna i London är riktigt, riktigt höga. Max bor i Zone 2 som är den näst mest centrala. Zone 1 är City och West End och sedan går zonerna ut från centrum med stigande nummer.
De är sex stycken som delar en trerumsvåning i ett hus och de betalar £ 1840 i månaden. Alltså drygt 20 000 kr i månaden! Och jag kan härmed avslöja att det inte är för boendestandarden man betalar dyrt i Lodon. Det är för läget.
Bakom den rosa gardinen döljer sig en lägenhet för sex personer.
Trädgården mot gatan. Dags för en liten vårstädning snart?
För att skona känsliga läsare har jag inte tagit med några bilder inifrån lägenheten.
Pepparkakshuset som vi byggde innan jul hade en morgon när vi vaknade här bara fallit ihop. Degen var väl inte van vid det varma och soliga vädret här nere kan en tänke.
…och det är så underbart att komma hem från jobbet och dra på sig badbyxorna och gå ner till poolen och simma lite i eftermiddagssolen.
I tredje delen av bildserien över min lägenhet har vi kommit till fasaden.
Den ser ut så här:
Idag var jag och handlade i den trevliga mataffären Champion. Där finns allt man behöver utom ordentliga diskborstar, svenskt kaffe och riktigt bröd.
När jag hade handlat allt jag skulle ha utom saltet hamnade jag i gången för sådant som egentligen inte platsar i en mataffär men som säkert har hög marginal och som man kan sälja som födelsedagspresenter, få-tyst-på-barnen-produkter och annat som de lyckas köpa in billigt, tex serieböcker, pennor, ballonger, dukar, DVDer och jord. Jag gick bara förbi och fortsatte leta efter saltet. Men i slutet av korridoren fanns ett ställ med kartor och ni som känner mig vet att jag är lite svag för kartor.
Jag fick ett brev från en av mina mest hängivna bloggläsare:
”Har nu kollat din blogg, den var fin, men saknar riktiga bilder på din lägenhet Alla rum (du har väl 2?) i olika vinklar, huset utanpå och utsikten från alla fönster,det är det minsta!
Idag köpte jag en DSLR-kamera, Digital Single-Lens Reflex. En Nikon D40 och den är hur häftig som helst!
Det är min kompis Anders som har lurat mig genom att låta mig pröva hans likadana, och det har han gjort bra.
För att spara utrymme så har jag här tagit tre bilder i en, mitt kök, min balkong och jag:
Att jag köpte en ny fin kamera just idag har faktiskt ingenting med mitt förra inlägg att göra 😉
Här följer lite bilder som jag lånat från Johans blogg.
Per och jag på min balkong när vi börjar fira in det nya året.
Mitt nya barbord med pumpasoppa som förrätt vid nyårsmiddagen.
Brandbilarna som polisen försökte skingra. Kalabalik!
/Klas
Jag fick en stereo i julklapp när jag var 16(?) år. Det var en JVC och den hade kasettspelare, CD och radio och var ganska fräck. Jag fick också den fina samlingsskivan Absolute Music 16 med de gamla härliga låtarna Go West med Pet Shop Boys, UB40 med Can’t Help Falling in Love och mellanstadiediscoklassikern I’d Do Anything for Love med Meat Loaf. Det var tider det!
Sedan dess har den lilla vita stereon hängt med, både till Guldheden och hit till Frankrike. Nu fungerar bara radion och att koppla in ipodden till den. Det får räcka för sovrummet.
I fredags var det dags att svika den gamla trotjänaren och köpa en splitter ny anläggning. Och jag hade inte kunnat bli mer nöjd. Jag hittade en perfekt ersättare från ONKYO.
Det bästa med köpet är dock att jag nu har en stereo i varje rum i lägenheten så att jag alltid kan lyssna på intressanta radioprogram eller podcasts. På morgonen kan jag vakna till fransk musik istället för mobilsignalen och det är väldigt fint.
I går natt satt jag uppe och väntade på att mitt barbord skulle torka. Efter laseringen skulle man vänta två timmar innan man kunde torka av överflödig olja. Under tiden hann jag titta på Världens modernaste land som är ett väldigt vackert program och Fredrik sätter fingret på många intressanta skillnader mellan svenskar och resten av världen.
Fredrik Lindström, bild från svt.se
Jag tycker att han generaliserar just resten av världen lite mycket och exemplet med att vi ställer frågor när vi egentligen vill beordra någon finns i andra kulturer och språk också. Jag tänker tex på ”Skulle du kunna hämta kaffet?” som ju ordagrant och egentligen är ett mycket konstigt sätt att be om kaffe på. Men samma sak finns ju tex i engelskan ”Would you mind getting the coffe?” och på franska ”Salleion voullez mon monsiuer garnuer à recherché pôetrion voudrai le café, s’il vous plaît?”
Vad jag skulle komma till egentligen, alltså själva poängen med det här inlägget, var att jag är lite småtrött idag på grund av uppesittarkvällen med bordet och behöver hämta en kopp kaffe till (det måste varit därför exemplet kom att handla om kaffe).
Kram från Klas
PS. Idag har alla mina svenska vänner kommit tillbaka till Rivieran så nu är allt som vanligt igen. DS.
Jag fick en mycket bra julklapp av min lillebror, som för övrigt kommer och hälsar på snart. En knivmagnetlist, precis som jag önskat mig.
Idag, medan jag lagade mat, satte jag upp den och jag behövde inte ens ta fram borrmaskinen. Det var bara att skruva upp den. Antagligen gipsvägg så den åker väl ner snart, men än så länge hänger den som den ska.
Så här såg det ut igår:
och så här ser det ut nu:
Tack för det lillebror!
Det var en snabb visit i Göteborg, den här gången också. Nu är jag tillbaka på jobbet. Resan hit i går gick mycket smidigt. Jag trodde inte bussarna skulle gå från flygplatsen eftersom det var juldagen, men de kom lika oregelbundet som vanligt så jag var hemma i lägenheten innan åtta i går kväll. Jag hade med mig en massa julklappar och en borrmaskin i bagaget men hamnade bara på 19,2 kilo ändå, så jag fick följa med den här gången också. Jag lämnade dock våffeljärnet i Sverige. Det får Max ta med när han kommer och hälsar på om några dagar. Är det i februari det är våffeldag?
Borrmaskinen är som sagt nedflyttad hit nu så att jag kan slutföra mina byggprojekt. Snart kommer det alltså att finnas ett barbord som jag kan hänga vid när jag dricker mitt morgonkaffe. Och världens häftigaste taklampa ovanför. Även köket skall få en ny liten möbel, men den skall mest smälta in i det befintliga och ge mig lite plats att ställa grytor och kastruller i. Och mitt nya våffeljärn naturligtvis. Ovanpå köksmöbeln skall det ligga en bänkskiva så att jag får lite mer arbetsyta vid spisen. I kväll skall jag försöka såga till den väldigt rakt med min fogsvans, det blir en utmaning.
Barbordet skall laseras innan det skruvas upp. Jag gillar egentligen inte lasyr, men skall ge det en chans.
När byggandet är klart är det bara några kartonger kvar som skall flyttas ner till källarn och en bra stereo som skall köpas och sedan är lägenheten redo för inflyttningsfesten!
Nu skall jag gå och äta lunch helt ensam för det är ganska folktomt här på kontoret idag.
God fortsättning alla bloggläsare!
I fredags var jag ledig så jag och Charlie gick ner till stan och hyrde en skåpbil. Det var en väldigt stor skåpbil. Den hade tre säten fram och en ratt som var horisontell. När man körde över små gubb så gungade förarstolen precis som på riktiga, stora lastbilar. Det kändes mäktigt. När man backade såg man ingenting bakåt, men man hörde. Det pep nämligen så fort man närmade sig någonting och ju närmre man kom desto mer pep det. Eftersom Charlie gick ut och dirigerade mig varje gång jag backade så pep det frenetiskt för att bilen trodde jag skulle köra på honom.
Med cola, fransk radio, GPS och två glada humör svängde vi ut på A8:an och drog upp farten. Vi skulle till IKEA i Toulon. Det är långt att köra till Toulon men A8:an är en väldigt fin och snabb väg så det gick undan. Tack vare GPSen hittade vi direkt (till skillnad mot förra gången jag var där och vi körde runt och letade i över en halvtimma trots att vi sett den stora blågula IKEA-skylten från motorvägen). Tjugo över tolv gick vi in i möbelvaruhuset. Halv åtta kom vi ut med sista lasset. Men då hade vi ätit svenska köttbullar och köpt en soffa, en fåtölj, en puff, en matta, fyra bord, åtta stolar, två garderober, tre kuddar, en tvättkorg, en köksmodul med bänkskiva, två lampor och ett bonsaïträd. Ett hem, alltså.
Resten av helgen spenderade vi med IKEA-nycklar i högsta hugg. Och så bra det blev! Äntligen kan jag sjunka ner i en soffa när jag kommer hem utmattad från jobbet. Och jag kan sätta mina små, nätta fötter på en go, stor matta istället för på det kalla stengolvet, eller slänga upp fötterna på bordet istället och ligga och betrakta mitt vackra träd. Det är livet!
Nu skall jag på franskalektion! Ha det bra där hemma. Jag kommer på onsdag. /Klas
Soluppgång över Medelhavet.
I lördags åkte vi till Nice för att lämna in Per hos läkarn. Han brukar vara där för att ta hand om sitt huvud som håller på att lägga av.
Pers huvud, en skulptur precis utanför läkarens mottagning.
Medan Per var hos läkarn och fick reda på att det inte gick att bota honom men att han kan användas som försökskanin hos en professor på universitetet fikade vi vid en rondell i Nice. Solen strålade och vi kunde dricka morgonkaffet i strålande sol och t-shirt.
Klas i morgonsol i Nice smuttandes på en café au lait.
Sedan försökte vi hitta rockar, fotbollsbyxor och sjyssta inredningsdetaljer på Cap3000 [kapptchroamill], ett stor köpcentrum vid Cagne sur Mer.
Cap3000, ungefär som Nordstan.
Vi åt lunch på Quick, en väldigt långsam snabbmatsrestaurang.
Snabb parkering utanför snabbmatskedjan.
Slutligen åkte vi till Conforama, Carrefour och Castorama och handlade tv, ljudanläggning, mat och listerna.
Nymålade och vita lister.
Godmorgon bloggvänner!
Här följer en liten sammanfattning av veckan som gått.
Måndag
Jobbade som vanligt och hade franskalektion. Hade glömt av att det var Oliviers sista dag och att vi skulle åka iväg och äta lunch hela teamet tillsammans. Jag gick till min franskalektion och sedan åt jag lunch med Per som vanligt. När jag kom tillbaka till kontoret var det tomt. Efter ett tag kom mina team mates tillbaka och pikade mig så mycket de kunde.
Jag tror dock att Olivier inte tog så illa upp. Vi var faktiskt och åt avskedslunch för honom i torsdags också eftersom det var då vi skulle göra det egentligen, men då vabbade chefen så vi hade bestämde en lunch till.
Olivier har alltså slutat nu vilket är trist för han var en mycket sympatisk man. Han förklarade allt långsamt och tydligt för mig. Framförallt lärde han mig att köra motorcykel en höstdag i oktober. När jag sa hej då till honom i måndags lovade jag att höra av mig igen när jag har lärt mig franska.
Tisdag
I tisdags högg ni ner en gran i Lilla Edet och skickade hit. Det tycker jag var en mycket trevlig gest. Tack!
Onsdag
Det är ett sådant fantastiskt träningsklimat här nere så jag får väldigt dåligt samvete när jag inte tränar. Det är ljust tidigt, drygt 10°, sol och torrt. Perfekta löpförhållanden alltså. Jag har därför börjat springa lite vid jobbet på onsdagsmorgnarna och fått med Johannes också. Så även denna onsdag. Vi är dock lite dåliga på att komma i tid samtidigt, antingen är jag försenad eller så är Johannes försenad så det blir väldigt korta rundor om vi skall hinna tillbaka till jobbet innan vi börjar. Kort men härligt!
I den här parken springer jag på onsdagsmorgnarna.
Torsdag
En vän från Chalmers gjorde sin sista exjobbsdag på Amadeus igår. Johan har varit här i sex månader och skrivit ett nätverksprotokoll och för att fira att vi äntligen blir av med honom var vi på den australiensiska pubben i Antibes och drack öl tillsammans med en massa andra exjobbare från Sverige, England och en massa andra länder. Hittade faktiskt tre svenskar som jag inte hälsat på förut som hänger på Amadeus.
Fredag
Det är den 1 december och 16° och strålande sol. Jag skall snart åka till jobbet och därefter direkt till IKEA i Toulon och köpa en garderob för nu börjar det bli dags att få lite ordning och reda här hemma. Eftersom jag inte vill att kylen står brevid spisen, som den gör nu, så skall jag försöka hitta en liten köksmodul så att jag får en bänkskiva brevid spisen istället. Det kan nog bli lite trixigt för det är inga ordentliga mått i mitt kök. Jag tror att jag har hittat ett FAKTUM bänkskåp med trådbackar, men jag är lite orolig att det inte finns på detta varuhuset. Vi får se ikväll.
Jobbet den 29 november. Vädret strålar varje dag.
Lördag och söndag
Inga planer ännu, men skall försöka åka ner till stan och kolla in julskyltningen som skall vara igång nu. Jag har fått känslan av att Antibes är lite som Göteborg och vill profilera sig som Julstaden. Jag återkommer när jag har bevis.
Här nere har jag fullt upp med att lägga golv och gå på chokladutställningar. Sovrummet har blivit av med sin heltäckningsmatta och alla väggarna är målade vita. Istället för heltäckningsmatta blir det nu ett mycket vackert laminatgolv som jag köpt på Castorama.
Så här såg min smyg i sovrummet ut före:
…och så här ser det ut nu:
Jag köpte det billigaste golvet jag kunde hitta, men det verkar väldigt bra. Det är tysk precision i det. Klick, klack! Däremot är lägenheten lika fransk som resten av landet så väggarna är formade konvext. Men distansbitarna som följer med golvläggarkitten här går att variera i bredd så att alla golv passar med alla väggar. De har minsann tänkt på allt.
När jag lagt hela golvet och hittat några sjyssta lister skall jag flytta in och trivas som fisken i vattnet.