Skärmflygarna i Roquebrune Cap Martin

Roquebrune Cap Martin är tydligen känt för sina oliver och skärmflygare. Någon lär rätta mig om jag har fel, men jag tror det handlar om base jump, dvs att man hoppar ut från en klippa. Betydligt farligare och fräckare än från en flygfarkost alltså.

Jag tycker att den här skylten är fångad i rätt ögonblick och det går inte att anklaga Roquebrun Cap Martin för falsk marknadsföring (istället kan vi anklaga dem för att ha ett för svårstavat namn).

Max ser på sevärdheter.

Skärmflygare på väg ner mot Medelhavet.

Notre Dame de la Garde i Marseille

I december skrev jag ett inlägg om att åka till Marseille. Allt blev som planerat, tågen gick som de skulle och kyrkan stod på sin kulle.

För alla som ännu inte har varit i Marseille kan jag, precis som mina kollegor, rekommendera att besöka Notre Dame de la Garde som är en riktigt maffig kyrka med otrolig utsikt över Marseille.

Notre Dame de la Garde med sin förgyllda Maria och gossebarnet.

Det verkar som fransmännen hugger ut tackkort till kyrkan i sten. Känns lite omständigt, men det håller nog längre än ett e-mail.

Marseille består av ett gytter av hus. Detta är en del av utsikten från kyrkan.

Årets semla är äten

Något av det svåraste att hitta här när det gäller svenska mattraditioner är semlan. Dessutom är den svår att göra bra själv här eftersom det skall vara både hjorthornssalt, färskjäst och vispgrädde i den.

Därför är det extra retsamt av mig att skriva om detta och bifoga denna härliga bild som jag tog i lördags när jag blev bjuden på en semla till frukost.

Bon appetit! He he.

semla.jpg

Måndagsstrejken är över

Bussförarna här i Antibes har strejkat. Den här gången körde de med en måndagsstrejk, dvs de körde inte buss på måndagar.

Det finns en ny buss här som heter 100. Den har alltid varit lite speciell för den går trots att det är strejk. Jag vet inte hur den gör, kanske har den en busschaufför som inte är med i facket?

Nu skall måndagsstrejken vara över för den här gången enligt Ma Ville.

Nu blir det strejk igen

Nu har amerikanarna gjort fransmännen arga igen. Internetbokhandeln Amazon får inte lov att erbjuda ”gratis frakt” för bokköp över 200 kr i Frankrike. Anledningen är, skriver NyTeknik, en lag från 1981 som förbjuder bokhandlare att rabattera böcker med mer än 5%.

Amazons VD har skickat ut ett brev till de franska Amazonkunderna och förklarat att Frankrike är det enda landet i världen som gör denna rabatt olaglig (naturligtvis, finns det ett enda land i världen som gör något som ingen annan så är det med största säkerhet Frankrike).

Nu har 120 000 fransmän uttryckt sitt stöd för Amazon och slopandet av ”lagen om för mycket rabatt” (inte lagens officiella namn). Inom några dagar kan vi alltså vänta oss rejäla kravaller mellan upprörda bokhandlare och galna läsare.

Franskt förbud trasslar till Amazons bokaffär, NyTeknik.

Skinka i tandkrämen

Häromdagen frågade min franska kollega Nicolas om vi också har skinka i tandkrämen precis som norrmännen.

Han är inte helt flytande i engelska ännu, eller rättar sagt, han kan några ord engelska (med franskt uttal) så jag trodde att jag missuppfattat vad han sa, men han upprepade: Har ni verkligen skinka i tandkrämen? Varför har ni det?

Han förklarade att hans tidigare franska kollega nu fått jobb i Oslo och försöker anpassa sig till den norska kulturen. En dag när den nyblivne norrmannen kom hem med en ny tandkrämstub gjorde han upptäckten att tandkrämen i Norge innehåller skinka.

Jag hävdade bestämt att vi inte har någon skinka i tandkrämen i Sverige. Inte ens i Norge har de skinka i tandkrämen, sa jag. Efter ytterligare några försök till klarhet insåg jag tillslut vad vår franska vän köpt.

Marockansk duva och magdans i Cannes

I fredags åkte jag, Charlie och Victor till Cannes för att äta gott och se till att jetsettarna skötte sig.

Vi hamnade på den marockanska restaurangen Le Riad med en liten fontän i. Det franska ordet le riad betyder trädgård men syftar ofta på traditionella hus med just en liten fontän inne i huset.

Servicen var utmärkt och vi beställde in marockanskt vin och duva till förrätt. Fågeln kom inbakad i något slags smördegspaket med mycket orientaliska kryddor i. Hela anrättningen var beströdd med kanel och socker.

Det blev en spännande smakkombination mellan pirog och risgrynsgröt och så länge man inte tänkte på äcklig, bajsande torgduvor i hundratal så var det ganska gott.

Marockansk duva

De efterföljande rätterna var något mer traditionella grytor och grillspett. Mycket gott!

Lagom till att det marockanska teet kom in och avslutade måltiden höjdes volymen på den orientaliska plingplingmusiken i högtalarna och en magdansös kom indansande. Efter ett tag dansade merparten av restaurangens gäster.

Marockansk magdans

Efter middagen gick vi vidare för att undersöka Cannes nattliv som faktiskt inte var mycket till liv denna något regniga och kalla kväll mitt i januari.

La bûche de Noël – fransk jultårta

För er som undrar vad jag har hittat på med den vackra vinjettbilden över Antibes som jag förut hade här ovan på bloggen så skall jag nu berätta hur det ligger till med den saken.

Ni vet ju vid det här laget att man äter gåslever till förrätt på julmiddagen och anka till huvudrätt. Men efter det kommer vedklabben och det tror jag inte att jag har berättat.

La bûche betyder alltså vedklabb och är en slags rulltårta med smörkräm som fransmännen äter till efterrätt på jul. När den är klar skall den alltså se ut som en vedklabb.

Men det är många som tycker att smörkrämen är lite väl fet och jag håller med. Vi fick en bûche i matsalen några dagar innan jul och det var faktiskt ganska äckligt. Istället för en riktig bûche köper många istället en glassvariant som är lite lättare att få ner i magen. Jag gjorde en vanlig svensk rulltårta som avslutning på den franska middagen och det blev utmärkt. Rulltårta är underskattat. Behöver bara fem minuter i ugnen, helt utan fett och mycket enkelt att vispa ihop. Det enda som kan vara svårt är att få loss bakplåtspappret när den är klar, men penslar man med lite kallt vatten på pappret lossnar den fint.

Läs mer på Wikipedia på franska eller på engelska.

Vackra, men inte särskilt lika vedklabbar.

I’m back

Jag har lämnat ett kallt, men vackert, Göteborg och återvänt hit till Antibes för ett nytt år på Rivieran. Idag har vi femton grader och sol.

Resan tillbaka hit gick fint som vanligt. Sterling är mycket bra, särskilt om man jämför med hemresan jag gjorde med RyanAir och som kändes mer som en bussresa än en flygresa. Som jag förstod det har RyanAir byggt (eller byggt om) en helt egen terminal på Marseilles flygplats (mp2) och när RyanAir bygger en terminal blir det inte mycket över till annat än de nödvändigaste. Tex fanns varken bagageband eller datorer vid incheckningen. Man fick själv bära sitt bagage till bagageinkastet. Vid gaten fanns varken stolar eller toaletter och hade man väl gått till gaten kunde man inte göra något annat än att stå i kö för boardingcardet blev rivet så fort man närmade sig gaten.

Nej, då är det trevligare på Landvetter och med Sterling. Ingen kö vid incheckningen, bara att visa pass och välja plats och sedan vidare till den förhållandevis snabba säkerhetskontrollen. Väl vid gaterna kan man lugnt gå och köpa en god kopp kaffe på Espresso House och sedan slå sig ner nära gaten och vänta på ombordstigning.

Flygbussen till Antibes hade sänkt priset. Nu kostar det 1€ (ca 9 kr) att ta flygbussen istället för 1€30 som förut. Å andra sidan hade de helt tagit bort tidtabellsdisplayen den här gången, men den har ju ändå inte haft något samband med när bussen skall gå i verkligheten så det kan inte anses vara en försämring.

Kärve på isen i Slottskogen.

Lördag i Marseille

Ikväll landar mina föräldrar och min bror i Marseille. Jag skall ta tåget till Marseille imorgon bitti och träffa dem där.

Jag nämnde att jag skall till Marseille för min marseillska kollega och hon sa att staden är kända för sina julkrubbor som man kan köpa på marknaden. Inte riktigt min favoritpryl alltså. Men hon nämnde även att man kan gå upp till kyrkan Notre Dame de la Garde och få en fantastisk utsikt över regionen. Kanske kan jag lura upp min familj dit. Man skall kunna ta ett litet tåg från hamnen upp till kyrkan.

Efter några timmar och en god lunch i Marseille återvänder vi till Antibes för vidare julfirande.

Notre Dame de la Garde

Notre Dame de la Garde, med en magnifik utsikt över Marseille och omgivningarna.

Alice Petrén om hemlängtan i P1

Sveriges Radios syderuopakorrespondent, Alice Petrén, gör julprogram om hemlängtan.

Vi utlandssvenskar längtar nog alla hem lite granna ibland. Vi saknar familj och vänner, maten, kulturen och traditionerna. Jag har tur som kan åka hem till Sverige ganska enkelt, vilket jag tror minskar min hemlängtan mycket. Bara vetskapen om att jag kan åka hem gör att hemlängtan (den riktiga, jobbiga) blir mycket mindre.

Annica Lantz har julledigt och istället får några av SRs utrikeskorrespondenter runt om i världen sända julspecialprogram i P1 i julveckan.

På juldagen är det Maria-Person Löfgren från Moskva, på annandagen Alice Petrén från Paris och den 27 december Hanna Sahlberg från Peking.

Programmet från Paris heter Jul i världen med Alice Petrén och sänds 15:03 på annandag jul och eventuellt väntar en liten överraskning i programmet.

Sveriges ambassadör Gunnar Lund önskar god jul

I lördags var de, som ni redan vet, luciafirande i Nice med luciatåg och julkonsert. Gunnar Lund, vår ambassadör i Paris, hade tagit sig ner hit till södern för att berätta lite om våra svenska traditioner för oss och fransmännen.

Borgmästaren i Nice fick en julklapp av Gunnar och luciatåget sjöng svenska julsånger. Det var fint, men hade kunnat varit lite mer spektakulärt. Tex hade de kunnat servera rykande het glögg och pepparkakor istället för att bara prata om det.

Fransmännen hade en massa små bodar där det bland annat såldes vin chaud (varmt vin), som verkligen inte är mycket att hurra för om man jämför med den svenska glöggen. Var är ni V&S? IKEA gör ett betydligt bättre jobb som säljer 2 flaskor glögg + en burk pepparkakor för 9,90€, men det är ju i Toulon!

Luciatåget stämmer upp i julsånger.

Gunnar Lund förklarar vem Santa Lucia var och varför vi går klädda i lakan mitt i vintern.

Borgmästaren i Nice, Jacques Peyrat, fick en skål från Orrefors i julklapp av Sverige.

Svenska konsulatet i Nice bjuder in till julstämning

Ikväll kommer granen från västkusten till Nice! Från www.consulat-suede.fr:

”Dec 8

Kl 17:50

Luciatåget utgår från Hôtel de Ville i Nice till granen vid Forum Masséna.

Kl 18:00

Den svenska granen skänkt av Västkustens Skogs AB tänds på Place Massena! Högtidligheten förrättas av Sénateur Maire de Nice Jacques Peyrat och Sveriges Ambassadör i Frankrike Gunnar Lund.

Kl 20:00

Julkonsert i den fantastiska kyrkan St Pierre d’Arène 62, rue de France, (bakom Hôtel Negresco), Nice

Musikalisk knäck, marsipan och marmelad, nötter, apelsiner och ris à la Malta. Kom och låt dina öron fyllas av läckra julgotter när Vokalkvartetten VOX frossar i sånger med ljuvligt juliga förtecken. Staffansvisor, Jul Jul, strålande Jul, O Helga natt, Jingle Bells, Marias vaggsång, Deck the Hall, When you wish upon a star. Andäktiga stunder. Blandat med många leende minutrar.

Vokalkvartetten VOX är en av Vara Konserthus fasta, professionella ensembler. De fyra sångarna har gjort sig kända för sin varma och öppna utstrålning med fin publikkontakt. Oavsett om VOX sjunger en madrigal, folkvisa eller nyskriven konstmusik genomsyras framförandet av lusten att levandegöra musikens alla känslor och färgskiftningar.

Nyligen gjorde kvartetten med Allan Edwall-porträttet Grovdoppa ånyo succé i Göteborgs Stadsteaters lunchteaterserie. Ensemblen hänger sig gärna åt den äldre musiken, såväl renässans- och barockmusik. VOX är dock lika framgångsrik i den helt nya repertoaren där man genom åren fått en mängd ny musik skriven direkt för ensemblen. Men nu till jul är det ju de gamla vanliga sångerna vi vill höra. Det får vi från VOX. Men vi får också höra en del sånger som vi kanske inte ännu har placerat i vår julmusikönskelista.

Du får möta Katarina Lundborg (mezzosopran), Tore Sunesson (tenor), Matts Johansson (baryton) och Ulrika Åhlén Axberg (sopran) – alltså vokalkvartetten VOX som denna höst fått den världsberömda sopranen Barbara Bonney som konstnärlig coach. Ett unikt tillfälle att få möta en sällsynt begåvad grupp.

Fritt inträde! Kollekt till förmån för Le Forneau Economique, soppkök i Vieux Nice!”

Trött familjebesök

Min lillebror och hans flickvän är på besök. De små liven tycker dock att det franska livet är lite för hårt.

Redan i onsdags när jag kom hem från jobbet hittade jag en av dem sovandes i soffan och en annan sovandes i min säng. Helt utslagna. Jag lyckades få med dem ut på promenad och vi gick och handlade Burritos.

På morgonen när jag gick till jobbet och solen strålade in i vardagsrummet sov de fortfarande tungt. Och när jag kommer hem igen efter en hård dag på jobbet hittar jag dem nästan likadant igen. De säger att de har varit i Antibes, Monaco och Nice, men jag vet faktiskt inte.

Igår kväll spelade vi UNO, minns ni det gamla kortspelet?, och texas holdem. Precis när vi spelat klart somnade dem igen. Med kläderna på. Inga partydjur direkt.

Ikväll är det fyrverkerifest i Antibes och jag skall försöka lura ut ungdomarna på något sätt så att vi kan se på spektaklet. Och imorgon är det nationaldag och vi skall till Cannes och kolla på mer fyrverkeri. Fete national!

Ha en nice helg!

Oceanographic Museum and Aquarium i Monaco

I tisdags tog jag och Charlie tåget till Monaco för att gå på Oceanografiska museet. Först åt vi lunch på ett café som heter Bilig Cafe. Vi påpekade dock varken stavfelen eller att det faktiskt var ganska dyrt, särskilt med tanke på hur maten smakade.

Bilig Cafe. Foto: Max Petersson

Efter en ganska lång, men mycket vacker promenad längs utsidan av udden väster om hamnen kom vi till hissen som ledde upp till museet. Det finns hissar överallt i Monte Carlo eftersom hela staden ligger i en bergssluttning.

Det kostar €12,50 att besöka oceanografiska museet och en kaffe på taket kostar €1,70. Man behöver minst en kaffe för att smälta alla häftiga intryck från akvariet.

För det är nämligen akvariet som gör hela besöket. Egentligen är det bara ett jättestort akvarie och många mindre, men det hela är väldigt snyggt gjort och djuren, växterna och monstren inne i akvarierna är så otroligt häftiga att man inte behöver något mer.

Här följer ett litet urval av skumma varelser som vi hittade.

Rakbladsfisk, simmar på höjden med massa små fenor. Ser otroligt dum ut och kan säkert inte svänga. Som en stel, smal och ful manet.

Stenfisk, försöker imitera en sten och lyckas ganska bra. Simmar lika bra som en pingvin flyger. En av de giftigaste fiskarna som finns. Av de människor som skadat sig på en sån här leder 25% av fallen till döden.

Det här är faktiskt inte maskar utan riktiga fiskar, men de sitter så där. De har inga planer på att simma iväg när de vuxit till sig. Jag tycker att det verkar lite utsatt, men de kan ju alltid dra sig tillbaka om de känner sig hotade.

Otroliga växter som ser mycket vackra, men farliga ut fanns det gott om. Det gula kletet i nedre högra delen av bilden är enligt skyltarna en fisk, men jag har svårt att tro det.

De här maneterna hade inte alla trådar i syskrinet när deras DNA sattes ihop. De simmar nämligen nedåt istället för uppåt som vanliga maneter. Detta innebär att de tillslut når botten och där fortsätter de att simma neråt och kommer inte mycket längre i livet.

Mamma och pappa Nemo.

Charlie visar havsabborre som simmar runt, runt, runt.

Jag kan verkligen rekommendera ett besök på Oceanographic Museum & Aquarium i Monaco. Jag har hittat två länkar för mer info, www.visitmonaco.com (kolla hur fräck själva museebyggnaden är!) och www.oceano.mc/.

Puss, det går?, puss, det går

Jag har varit på semester. Igen. När jag kom tillbaka till kontoret i onsdags frågade mina kollegor om jag hade varit på semester, igen?

I Frankrike hälsar man väldigt mycket på varandra. Det är inte alls som hemma i Sverige där man nickar mot alla när man kommer in i ett rum eller på sin höjd säger ”hej”. Här är det ordning och reda. Varje morgon säger man ”bonjour” (goddag) och tar i hand. Därefter frågar man hur det är, oftast genom att fråga ”ca va?”. Det enkla och fina svaret på den frågan lyder ”ca va”. Översatt ungefär: ”Det går?” -”Det går.”.

Man kan spexa till det hela genom att istället svara ”Ca va bien” – det går bra, eller ”Comme ci, comme ca” – det är hit och dit. Man kan även skoja till det genom att ändra frågan till ”Comment allez-vous?”. Det brukar Jeremy göra när han hälsar på mig och då är min lilla franska hjärna inte tillräckligt snabb vilket medför att jag står i flera sekunder och bara tittar på honom och tillslut säger ”ca va.”.

Varje morgon tar jag alltså minst sex personer i hand och frågar hur det går och för det mesta svarar var och en att ”det går”.

Men det finns kvinnor också! Och kvinnor får man inte ta i hand för dem skall pussas. Så samtidigt som man frågar om det går skall man pussas en gång på ena kinden och en gång på andra kinden. Typ: ”Bonjour Virginie!” – puss – ”ca va?” – puss – ”ca va.”. Vi har två kvinnor i teamet så varje morgon får jag pussa fyra pussar.

På jobbet börjar jag vänja mig vid det här (även om jag ibland glömmer av mig och tar flickorna i hand, då tittar dem länge och undrande på mig. Jag kanske förolämpar dem?), men när man träffar helt främmande människor, tex när man är med på nya spännande aktivitetet som havskajak, så hälsar man för första gången genom att pussas och det känns… främmande.

En svensk midsommar i Frankrike

Ulf Lundell sitter och berättar om sin gård i Skåne i radions sommarprogram just nu. Och jag kan höra det här nere. Det är bra och det känns nästan som en riktig svensk sommar.

Något annat väldigt svenskt och somrigt är midsommar, som vi firade vid Fort Carré igår.

Vi samlade ihop svenskarna och några enstaka fransmän och begav oss iväg med egentrillade köttbullar, sill, nästan färsk potatis, nästan gräddfil, knäckebröd, nubbe, öl, blomsterkransar och jordgubbar. Vi hittade en underbar plats med utsikt över havet, bergen, städerna och kvällshimlen. För att inte vara Sverige var det en av de bästa platserna man kan fira midsommar på.

Vi hade gjort sånghäften med snapsvisor och vi fick fransmännen att sjunga Helan går och dricka dragonvodka som Johan gjort.

Lördag kväll är säkrad

Igår skrev jag om Eurovision Song Contest och min vaga oro för att inte kunna se den på lördag eftersom jag inte har någon teve.

Men igår när det var semifinal tog jag fram min gamla teve-tuner till datorn och eftersom det är så varmt och skönt här nu kan jag sitta ute på min balkong på kvällarna. Där får jag in riktigt bra bild med datorn om jag sätter antennen på balkongräcket och håller foten på sladden. Och det finns inget bättre ställe att kolla på teve på än på min balkong med medelhavet i bakgrunden.

Martin bjöd dock in till schlagerkväll igår just när jag hade fått upp alla antenner och sladdar så jag gick ner till honom istället. Och han har det faktiskt lite bättre för han har en morahäst på sin teve.

Eurovision Song Contest, eller som vi säger ”Concours Eurovision de la chanson”

Det har kommit rykten hela vägen hit ner till Rivieran om att det är sångtävling på lördag. I Finland. Jag skall se om jag kan hacka mig in på någon okrypterad tevesändning med datorn och försöka se spektaklet. För jag har fortfarande ingen tv.

Jag är lite orolig att det inte är en lika stor grej här nere som det är hemma i Sverige. Fransmännen ställer nog upp med ett halvtaskigt bidrag och då är det ju inte så kul att tävla mot Ola.

Ostindiefararen Götheborg i Nice

För snart tre år sedan började jag en ny utbildning. Informationssystem i Logistik hette den och den gavs av IT-universitetet i Göteborg. För att lära känna våra nya klasskamrater arrangerade vår utbildningsledare så att vi fick en guidad visning på Ostindiefararen Götheborg som då låg på Eriksberg för att färdigställas.

Hela klassen fick gula hjälmar och vi gick ombord.

Hela klassen i gula hjälmar.

Nu har båten seglat iväg och varit runt och hälsat på runt om i hela världen och bestämt att den skall komma hit till Nice och hälsa på. Om ett tag kan jag alltså återigen stå på däcket som jag stod på för tre år sedan vilket jag tycker är rätt häftigt. Då hade jag inte trott att jag skulle få se detta skepp igen här i Frankrike!

Skeppet, som avgår från Alexandria, beräknar att det skall anlända Nice om en vecka, alltså den 17 april, och stanna här i en vecka. Sedan åker det hem mot Göteborg igen via London.

Läs om det näst sista legget på SOICs hemsida.

Götheborg. Foto: Åke Fredriksson.

Framtidens journalister

Det är spännande med bloggar. Det är verkligen en ny kommunikationskanal som kan komma att förändra mycket av de traditionella sätten vi tar till oss information på.

Förr i tiden hade vi insändarsidor i tidningarna och på sin höjd krönikor där vi ”läsare” hade chans att uttrycka oss. Nu har allt vänt. Nu skriver vi läsare själva och vi publicerar precis det vi vill. De traditionella medierna blir bättre och bättre på att snappa upp nyheter och åsikter från bloggvärlden. Se tex på Bildts blogg som flitigt omskrivs i media. Se för övrigt också Bilds blogg som är snäppet mer underhållande.

Vi måste själva bli våra granskande reportrar när journalisterna inte längre har möjlighet att ifrågasätta och granska uttalanden från tex politiker när de förfogar över sin egna kommunikationskanal. Å andra sidan har vi alltid varit tvungna att granska det journalister skriver eftersom deras åsikter färgar hur pass granskande de vill vara.

Framtidens journalister kommer att kallas professionella bloggare och tidningarna upplöses till bloggnätverk där varje avdelning i tidningen, sport, ekonomi, näringsliv och veckans recept kommer att bli egna bloggar.

Jag har för övrigt placerat min blogg i Frankrike på bloggkartan.se.

Vi arbetar för minskade växthusgaser

Jag bedriver ett tyst och stilla arbete för att folk skall försöka fundera lite på vad de håller på med i sin vardag. Tex att ta bilen, ensam, till jobbet varje dag. Det är ju väldigt konstigt att man väljer ett fordon som är gjort för 4-5 människor och kör det, kanske i upp till en mil, två gånger varje dag.

Helst vill jag att människor skall fundera igenom sina vanor och komma fram till alternativ som passar dem. Det finns ju faktiskt ganska många bra alternativ. Särskilt hemma i Sverige där vi faktiskt har bussar som nästan går när de ska, cykelbanor och till och med trottoarer! Här är vi inte lika bortskämda med alternativa transportmedel, men det går här också om man vill.

Hur som helst tycker jag att aktivisten som har sett till att vi fått ett fordon mindre var lite väl drastisk när den eldade upp mina vänners bil. De hade ju trots allt köpt den tillsammans och ofta åkte de faktiskt tre stycken i den och det är det verkligen inte många som gör.

Jag hoppas att försäkringen täcker det mesta och eftersom Per åker hem nästa vecka så är det bara Johan och David kvar. Förhoppningsvis väljer de att åka buss, motorcykel eller cykla.

Fiat Punto på tisdag morgon:

Fiat Punto på tisdag kväll:

/Klas från balkongen i Antibes

Min lägenhet, del 2

Idag var jag och handlade i den trevliga mataffären Champion. Där finns allt man behöver utom ordentliga diskborstar, svenskt kaffe och riktigt bröd.

När jag hade handlat allt jag skulle ha utom saltet hamnade jag i gången för sådant som egentligen inte platsar i en mataffär men som säkert har hög marginal och som man kan sälja som födelsedagspresenter, få-tyst-på-barnen-produkter och annat som de lyckas köpa in billigt, tex serieböcker, pennor, ballonger, dukar, DVDer och jord. Jag gick bara förbi och fortsatte leta efter saltet. Men i slutet av korridoren fanns ett ställ med kartor och ni som känner mig vet att jag är lite svag för kartor.

Läs mer

Bilder från karnevalen i Nice

Igår kom kungen och hans skolungdomar till Nice. Tyvärr missade jag själva karnevalen eftersom jag var så kaffesugen och var tvungen att sätta mig på ett litet mysigt kafé i gamla stan och dricka en espresso just när klockan slog nio och allt drog igång. Jag var dock ganska säker på att alla skulle börja framåt halvtio-tio eftersom det här är Frankrike, men just den här gången skulle det tydligen vara klart och överstökat på mindre än tio minuter.

Jag hann dock ta lite bilder på förberedelserna och senare på dansen då kortegen stannat.

Nu är bara frågan vem ”kungen” är.

Citronfestivalen i Menton

Varje år i februari bjuder Menton in till den stora Citronfestivalen. Festivalen håller i år på mellan den 17 februari och den 7 mars och en hel del citroner kommer att gå åt! Citronen är Mentons symbol och det är 74 året som festivalen arrangeras.

Menton är en liten stad som ligger mellan Monaco och Italien och det går utmärkt att åka tåg härifrån Antibes till Menton så på lördag vet ni var ni har mig!

Man kan läsa mer på feteducitron.com och snart också på min blogg.

Vind på sydkusten

Idag blåser det på Rivieran. Det blåser väldigt sällan här. Tvärtemot hemma på Västkusten.

Jag har läst (eller egentligen hört, för det var en ljudbok) Viveca Lärns ”Vi ses vid Röda sten”. Det är en fantstisk bok om relationer och Göteborg. Viveca skriver om landshövdingehusen i Majorna och uteserveringarna på Avenyn och om Haga, Hisingen och Älvsnabben.

I dag är det söndag och jag ligger på soffan och dricker kaffe. I eftermiddag skall jag ut och springa runt udden, Cap d’Antibes, med en kollega från jobbet. Hoppas vinden har mojnat till dess.

Automatkaffe ut, espressomaskin in

Vi har en ny konsult på jobbet som heter Jeremy (konsulten alltså, inte jobbet). Idag gjorde han sin bästa insats hittills i vårt team. Han kom till kontoret med en sådan här:

Han hade köpt några patroner också, för det är så de nya fräcka espressomaskinerna fungerar, och vi fick testa allihopa. Vi hade inga riktiga muggar så det blev plastmuggar som i den gamla kaffeautomaten i fikarummet, men trots det så var det faktiskt riktigt gott. Det var starkt, mycket starkt, men ändå mjukt och behagligt att dricka. Så bra blir det inte ens i min moccabryggare.

Imorgon skall jag ta med mig en riktig espressokopp och bygga upp kaffesuget ordentligt innan jag trycker i en ny patron och blir min egen barista.

Weekend i Rom

Ikväll tar jag tåget till Rom. Mina vänner är redan på väg med flyget, men jag kunde inte med att ta ledigt från jobbet den här veckan också så jag tar nattåget istället och kommer fram i morgon morgon.

Det blir väl det vanliga, bada i fontänen, kolla in Collosseum, äta en pizza och tjinga på Påven.

En dag i Alperna

I lördags åkte vi, Johannes, Johan, Charlie och jag, till Isola 2000 för att njuta av det underbara vädret i skidbacken. Det var en fantastisk dag. Vi drack ICA-handlarnas glögg på 2600 m och åkte en kabinbana som såg ut som ett ägg.

Här följer några bilder.


Inte mycket snö på solsidan.


Fantastisk utsikt. Där borta under molnen ligger medelhavet.


Charlie körde över vallen.


Vi drack öl och solade i kortärmat.

Det zenaste ljudet

Jag fick en stereo i julklapp när jag var 16(?) år. Det var en JVC och den hade kasettspelare, CD och radio och var ganska fräck. Jag fick också den fina samlingsskivan Absolute Music 16 med de gamla härliga låtarna Go West med Pet Shop Boys, UB40 med Can’t Help Falling in Love och mellanstadiediscoklassikern I’d Do Anything for Love med Meat Loaf. Det var tider det!

Sedan dess har den lilla vita stereon hängt med, både till Guldheden och hit till Frankrike. Nu fungerar bara radion och att koppla in ipodden till den. Det får räcka för sovrummet.

I fredags var det dags att svika den gamla trotjänaren och köpa en splitter ny anläggning. Och jag hade inte kunnat bli mer nöjd. Jag hittade en perfekt ersättare från ONKYO.

Det bästa med köpet är dock att jag nu har en stereo i varje rum i lägenheten så att jag alltid kan lyssna på intressanta radioprogram eller podcasts. På morgonen kan jag vakna till fransk musik istället för mobilsignalen och det är väldigt fint.

Bonne année 2007

Jag har haft fullspäckat program. Men nu hinner jag skriva Gott Nytt År här på bloggen också.

I söndags firade vi nyår här hemma hos mig. Vi hade en liten nyårssuppé med pumpasoppa och vitlöksbröd, vin- och gräddkokt kyckling med ris och oliv- och fetaostsallad och kladdkaka med champagnegrädde. Kaffe, choklad och avec som avslutning. Sedan drog vi oss ner mot Juan-les-Pins och skålade. Vi gick dock för långsamt och var tvungna att fira nyår i en rondell. Men det var mycket trevligt.

Några minuter senare var vi nere vid stranden och alla andra festglada människor. Ovanligt lite fyrverkerier, men mycket stämning och brandbilar som körde sirenerna för fullt. Och bara för det kom polisen och körde sina sirener för att skingra brandkåren som egentligen är på strejk. Frankrike helt enkelt!

Det mest är nu som vanligt på kontoret igen. Full fart med andra ord. Jag börjar förstå mer och mer på kontoret, men jag låtsas fortfarande som jag inte förstår ett enda ord om de inte pratar engelska. Jag vet in om det ger mig ett övertag eller om jag får reda på mer än jag vill.

Hur som helst önskar jag alla ett gott nytt år och hoppas att ni kommer och hälsar på eller att vi ses någon annan stans snart!

Uppesittarkväll med ett barbord i ett inte så modernt land

I går natt satt jag uppe och väntade på att mitt barbord skulle torka. Efter laseringen skulle man vänta två timmar innan man kunde torka av överflödig olja. Under tiden hann jag titta på Världens modernaste land som är ett väldigt vackert program och Fredrik sätter fingret på många intressanta skillnader mellan svenskar och resten av världen.

Fredrik Lindström, bild från svt.se

Jag tycker att han generaliserar just resten av världen lite mycket och exemplet med att vi ställer frågor när vi egentligen vill beordra någon finns i andra kulturer och språk också. Jag tänker tex på ”Skulle du kunna hämta kaffet?” som ju ordagrant och egentligen är ett mycket konstigt sätt att be om kaffe på. Men samma sak finns ju tex i engelskan ”Would you mind getting the coffe?” och på franska ”Salleion voullez mon monsiuer garnuer à recherché pôetrion voudrai le café, s’il vous plaît?”

Vad jag skulle komma till egentligen, alltså själva poängen med det här inlägget, var att jag är lite småtrött idag på grund av uppesittarkvällen med bordet och behöver hämta en kopp kaffe till (det måste varit därför exemplet kom att handla om kaffe).

Kram från Klas

PS. Idag har alla mina svenska vänner kommit tillbaka till Rivieran så nu är allt som vanligt igen. DS.

God Jul, eller som vi säger här nere, Joyeux Noël!

Idag är det sista dagen på jobbet innan jul för mig. Det känns härligt, men det har gått fort. Jag började här på min födelsedag i början av september och nu är året snart slut. Det har varit fyra spännande månader. För spännande ibland, som när jag glömde betala hyran och fick ett brev av min hyresvärd som jag inte riktigt uppfattade tonen på. Det kan ha stått ”Vänligen betala nästa hyra i tid”, men det kan lika gärna ha stått ”Vårt kontrakt är nu brutet”. Jag betalade hyran och lät det rinna ut i sanden. Hyran därefter betalade jag bara 1 dag för sent så den har inte resulterat i något brev.

Det var väldigt spännande att köra motorcykel första gången också. Olivier lurade ut mig och vi åkte till Valbonne och lunchade utan att jag suttit på en motorcykel tidigare. Jag ramlade och skrapade upp motorcykeln och benet. På parkeringen. När jag skulle låsa motorcykeln. Sedan dess har det gått utmärkt och jag kör hojjen varje dag till och från jobbet. Vi har blivit riktigt bra kompisar så det börjar gå fort…

Det var också lite väl spännande när jag och Charlie gick i Aix en Provence en kväll och jag gick och knappade på min mobil som ett pojkgäng fick syn på och började hänga efter oss. Men efter några hårda blickar (och framförallt min nya, rakade frisyr) ångrade dem sig och drog sig tillbaka i sin gränd.

Men oftast är det ganska lugnt och behagligt här och alla är snälla och hjälpsamma, trots avsaknaden av pepparkakor.

Nu skall jag åka hem, värma glöggen, sjunka ner i min soffa och lyssna på Bing Crosby.

Bing Crosby. (Bild från Born Today)

God jul på er alla från er Klas!

Lussevaka

Igår kväll hade vi en liten lussevaka här nere. Julmusik spelades och lussekatter bakades. Det var riktigt juligt.

Nere i Antibes har vi ljusslingor runt palmerna. Det känns… fel.


Idag kom Charlie hit från Sverige. Han sa ”Det är samma väder här som hemma, fast inget regn”.

Trevlig Lucia!

Franska julfördomar

Jag fick en kommentar från Roi d’orienteering på mitt inlägg om julkalendern. Han undrar hur julen går till här nere så jag tog reda på det genom att fråga Eric, en kollega. Man kan väl säga att han blev lite fundersam på vad vi egentligen tror om fransmännen när jag ställde frågorna. Några fördomar lyckades jag dock bekräfta. Vinet och sniglarna dyker ju ständigt upp, så även på jul.

Hela intervjun
(jag har simultanöversatt alla frågor, men svaren är i original)

Klas Är det sant att man hänger julgranen i taket i Frankrike?
Eric euh… Well, no I guess it’s supposed to be upside up …

Klas och att nyfödda barn placeras symboliskt under granen?
Eric …well, no, I’ve never heard of that…

Klas Vad äter man till jul, är det gåsen som gäller?
Eric Well it depends, turkey stuffed with chesnuts, foie gras, oysters, snails is the traditional stuff but then it depends when I’m with my parents they sometimes are fed up with these heavy food, and we just eat good stuff that we want…
Just fine stuff and having a good time, good wine, champagne.

Den finaste gåslevern, ren gåslever, går under benämningen foise gras (mer om klassificeringar nedan). Foise gras rakt översatt från franska betyder ”fet lever”. Bild från typepad.com.

Eric Do you get outside drunk and dive naked in the snow?
Klas
Nej, det gör vi på nyårsafton.

Klas Kommer den franska jultomten genom skorstenen?
Eric Yes, Papa Noёl is supposed to go down the chimney but we don’t always have a chimney, so times are difficult for him 🙂

Klas och vad heter jultomte på franska?
Den svarar jag på själv: Papa Noёl

Bonusfrågan om att bi-vax hälls i vatten så att man kan spå i framtiden får vi spara till nästa år eftersom jag inte vet vad bivax heter på varken franska eller engelska.

Lördagsutflykt i bilder

Soluppgång över Medelhavet.

I lördags åkte vi till Nice för att lämna in Per hos läkarn. Han brukar vara där för att ta hand om sitt huvud som håller på att lägga av.

Pers huvud, en skulptur precis utanför läkarens mottagning.

Medan Per var hos läkarn och fick reda på att det inte gick att bota honom men att han kan användas som försökskanin hos en professor på universitetet fikade vi vid en rondell i Nice. Solen strålade och vi kunde dricka morgonkaffet i strålande sol och t-shirt.

Klas i morgonsol i Nice smuttandes på en café au lait.

Sedan försökte vi hitta rockar, fotbollsbyxor och sjyssta inredningsdetaljer på Cap3000 [kapptchroamill], ett stor köpcentrum vid Cagne sur Mer.

Cap3000, ungefär som Nordstan.

Vi åt lunch på Quick, en väldigt långsam snabbmatsrestaurang.

Snabb parkering utanför snabbmatskedjan.

Slutligen åkte vi till Conforama, Carrefour och Castorama och handlade tv, ljudanläggning, mat och listerna.

Nymålade och vita lister.

Julkalenderuppföljningen

Det är den 3 december och den 1 advent.

Julkalendrarna som jag skrev om har haft tre dagar på sig att visa vad de går för. Lassemajas detektivbyrå har ordentligt med jul. Barnen är inte så hemska som de var förra året och det står en rosa iMac på detektivbyrån så det här kan nog bli en klassiker. Det skall bli spännande att följa vem som har rånat Café Marsan och hur polismästar’n skall hinna få ihop skådespelare till alla roller i julspelet.

Skatans julkalender är dock inte mycket att se. Den kan vi glömma redan nu.

oioioi.se håller riktigt låg nivå så den följer vi varje dag! Och MacNytt berättar idag om hur man kopplade upp sig till ”Internet” innan det fanns, på den härliga System 7, 8 och 9-tiden.

Slutligen utmanar jag alla mina bloggläsare att Rädda julen. Jag har lyckats fånga 18 bovar innan julafton.

Glad första advent!

24 dagar kvar!

Nu har nedräkningen (egentligen uppräkningen) till julafton börjat. Eftersom jag varit dålig på att få julkalendrar i år får jag hålla mig till de digitala. Här följer några av de jag har hittat hittills, men jag garanterar inte kvaliteten på dem för allt bygger ju på överraskning och således har jag inte kunnat testa dem.

1.
svt.se har två kalenderar i år. Skatans julkalender och den klassiska som i år heter LasseMajas detektivbyrå. Återstår att se om de blir klassiker eller bortglömda.

2.
oioioi.se kan man varje dag öppna en lucka. Mycket tråkiga skämt och därför väldigt rolig!

3.
MacNytt
har som vanligt en julkalender för oss riktiga macanvändare. Årets tema är nostalgi.

Bonus
svt.se har ju även Itzhaks Julevangelium. Det är ju ingen riktig julkalender så den platsade inte på listan, men den kommer nog bli kul att se ändå.

Wikipedias ”Julkalendern på TV genom tiderna” kan man ha som facit till den roliga julleken ”Vilken kalender vilket år?”.