Skall man ha en kabriolett, eller cab, är den franska rivieran ett av de bästa ställena att leva på. Några få regndagar per år och mellan tio och trettio grader året om.
Tobias insåg detta och köpte svenske konsuln i Nices gamla cab. När vi åt lunch på strandserveringen häromdagen fick jag chans att ta kort på den vackra solgula Renaulten.
Konsulmärket är kvar.
Idag fick vi se Ullevi och Göteborg live här på den franska TVn för det var fotbollsmatch mellan Sverige och Frankrike.
Det var trevligt att se hemmaplan, så att säga. Inget regn vad jag kan se heller. Bådar gott inför hemfärden.
Såhär ser franska fotbollskommentatorer ut.
Eftersom mina blixtbilder från igår natt intresserade så många har jag lagt upp fler i mitt flickralbum »
I går natt hade vi ett ordentligt åskväder här nere. Blixtar och dunder precis när jag skulle somna.
Jag tog fram kameran och gick ut på balkongen istället för att försöka sova och lyckades fånga den här bilden.
I Göteborg har man byggt ett nytt hotell. Det ligger mitt i stan och det har en pool som hänger ut över kanten. Så när man som bäst är ute en söndag och letar efter en god lunch kan man få sig en sån här syn.
Både svenskar och fransmän brukar vara intresserade av det ”franska köket”. Svenskar brukar undra om det inte är härligt att bo i Frankrike för den underbara maten och fransmännen brukar undra om det inte kommer att bli jobbigt att flytta hem till Sverige och från det franska köket.
Men jag kan inte säga att det franska köket har imponerat särskilt mycket på mig. Visst är det mycket som är väldigt gott. Gåslevern skall nämnas. Äter man en bra gåslever, med små rostade honungsbröd, en söt marmelad och ett därför avsett vitt, sött vin kan man inte må annat än bra (till skillnad från gåsen).
Det franska köket bygger på fett. Fett är gott. Så enkelt är det. Fett har en otrolig förmåga att binda smakämnen och fördela dem fint över våra tungor. Vill man laga god mat är det enklaste sättet att tillsätta fett och sedan salt i tillräcklig mängd. Voilà!
Fransmännens paradrätter är ofta feta. Jag fick tillexempel en utomordentligt god biff med gåslevergräddsås och friterad potatis på en liten restaurang i Biot. Och visst är det gott, men det imponerar inte i kökskonst hos mig.
Då tycker jag tex att det thailändska, kinesiska eller japanska köket är mycket intressantare. Att kunna laga smaksensationer tex utan kött och utan särskilt mycket fett är svårt och imponerar på mig.
Jag hade gärna sagt att det svenska köket imponerar på mig, vilket jag tror att det gör, men jag vet inte riktigt vad det svenska köket är. Det spretar lite. Vilt är svenskt. Potatis är svenskt. Svamp är svenskt. Halvsnabb tillagning är svenskt. Kokta råvaror är svenskt. Enkel mat med intressanta detaljer inspirerade från Italien och Asien är svenskt. Men också dillkött, blodpudding och kalops.
Jag åt tex en parmarostad kycklingbröstfilé med en potatiskaka, tomatröra, ruccula och kycklingbuljong (bilden till höger) till lunch på Sense i Göteborg i lördags. Jag skulle kalla denna rätt svensk. Vad tycker ni?
Om några månader när jag är tillbaka i höstrusket i Göteborg skall jag utforska det svenska köket ordentligt.
I helgen var jag hemma i Göteborg, antagligen för sista gången innan jag åker hem för gott, för att hälsa på familj och vänner.
Det blev en fantastisk helg trots att jag inte fick se en enda av de planerade konserterna på kulturkalaset.
Här njuter jag och min syster av Göteborgssommaren på Casino Cosmopols uteservering.
Vi försöker bli bättre fotografer både jag och Nico. Och för att bli det måste man träna. Tex på lunchen.
Tyvärr finns det inte mycket spännande att ta kort på kring kontoret. Vi har några busshållplatser och en skog. En väldigt stor skog faktiskt. Eftersom busshållplatser är ganska livlösa gav vi oss på skogen.
Efter några försök på mer eller mindre vissna blommor och stenar kom det några fjärilar. Roligare blev det inte. Här följer några av bilderna på den franska floran och faunan.
Nico hittar en fjäril.
Fjärilen landade på mitt huvud, men sedan tog den det här bladet istället och då var det enklare att fånga den med kameran.
En liten sommarbukett med småblommor.
En vissen sak. Vet ej om den skall se ut så.
I onsdags tränade vi. I fredags var vi mästare!
Se bara hur vant vi svingar pastastången genom köket. Tagliatelle med spenat.
Nico kom förbi efter jobbet för att fota lite. Först försökte vi ta porträttbilder, men det är svårt och det blev inte bra trots att det var jag som var modell.
Sedan lekte vi med vatten istället, men inte heller det blev så bra. Vi var nog för trötta efter jobbet. Man kan göra häftiga bilder genom att släppa ner saker i vatten och ta kort precis när vattenytan bryts. Det var detta vi försökte.
Det enda jag hittade att släppa ner i vatten var en frusen broccolibukett. Broccoli funkar, men lite mer exotiska (och goda) saker hade nog gjort resultatet läckrare. Till exempel en jordgubbe, två körsbär eller en citronskiva hade varit läckert.
Lite för beskuren och utan fokus på broccolin, men tajmingen är iallafall rätt på den här bilden.
På den sjuttiofjärde dagen tog jag med min pastamaskin och lärde några fransmän och italienare hur man gör egen pasta.
Det är inte ofta som min pastamaskin kommer fram, men varje gång brukar det bli både roligt och gott. Färsk pasta är jättegott och har man dessutom gjort den själv blir den automatiskt ännu godare.
Italienarna grillade paprikor över öppen gaslåga och rörde sedan ner dessa med tomater till en mycket god pastasås.
I lördags drog vi ut på havet igen. Jag, Corinne, Victor, Daniel och Matthiue. Vi gick från Cavaliere till Saint Tropez där vi låg för natten. På söndagen gick vi tillbaka samma väg fast tvärtom.
Vädret kunde inte ha varit bättre. Frisk bris, kryss på morgonen sedan bada lite i en vik och spinnaker på eftermiddagen.
På kvällen gick vi ut i Saint Tropez för att hitta lite mat. Jag har, precis som Karin sa när hon var här och hälsade på för ett tag sedan, alltid trott att Saint Tropez varit överskattat, men det är faktiskt fortfarande en väldigt pittoresk och vacker liten stad med otroligt många resturanger. De små, små gränderna är fulla av bord och hungriga kvällsgäster.
Efter restaurang och några barer var det dags att ge sig ut på bryggan, dra på sig badbyxorna och hoppa i den lilla gummibåten och försöka ta oss ut till segelbåten igen. Kvällen och vattnet var varma och stilla. Vi rodde sakta ut i viken och jag mådde utmärkt.
Dags för Champagne i sittbrunnen för att fira dagens vackra segling (bilden är tagen med min iPhone).
Jag har sagt till Victor att lära mig det franska köket. Kan vara bra att kunna tänker jag.
Förra veckan gick vi igenom baignet d’aubergine (en blanding mellan friterad aubergine och svenska plättar) och idag var det caviar d’aubergine. Tyvärr tar kaviaren ett tag att göra och den skall stå kallt några timmar innan den serveras, så resultatet får vi se imorgon.
Caviar d’aubergine (auberginekaviar) är lite som pesto, fast franskt. Man bakar ett gäng auberginer i ugnen, låter dem kallna, mixar aubergineköttet med olivolja, vitlök, salt och persilja. Låt stå några timmar. Servera på bröd.
Jag vet inte om det receptet är fullständigt eller ens nära för idag hann vi bara baka auberginerna innan Magallie kom och det var dags att kolla på film. Jag misstänker att Victor gör klart kaviaren ikväll så att den kan testas imorgon.
Om det smakar gott skall jag publicera det exakta receptet här.
Igår var det Tjeckiens tur i Cannes fyrverkeritävling. Mycket bättre än Frankrikes försök förra veckan.
Se bara på de här små roliga rackarna.
Idag var jag i Nice och köpte en tidning. Tidningsaffären hade en sån där klotformad halv spegel i taket för att kunderna skall kunna titta på varandra eller för att expediterna skall kunna titta på tidningarna eller bara för att det är kul att ha en rund spegel i taket.
Jag kunde inte låta bli att ta ett kort på affären genom spegeln.
Snart är det dags att flytta hem till Sverige och jag vill göra det så smidigt som möjligt. Jag skall alltså inte flytta hem min soffa, min fåtölj, min säng, mitt barbord, etc, etc.
Nu startar istället min stora garageförsäljning där nästan allt skall bort. Jag kommer att behålla böcker, kläder och annat personligt, men möbler och prylar som jag samlat på mig som jag inte längre behöver kommer jag att sälja eller ge bort.
Bor du på rivieran är du varmt välkommen att ta en titt på mina grejer och lägga ett bud. För ändamålet har jag börjat snickra ihop en sida där jag skall lägga upp alla saker som skall byta ägare.
Dagens bild blir därför den på min Logitech MX revolution, en härlig mus som jag inte behöver längre eftersom jag numera har en bärbar dator.
Jag borde verkligen ta kort på något annat än mat, men mat ligger stilla och är väldigt tacksamt att fotografera. Så något försenat kommer här den åttiofjärde dagens bild.
Jag jobbar vidare med mina matbilder. Idag blir det grapefrukt som ser ut som citron.
Jag håller på att fotografera matvaror hemma. Igår blev det jordgubbar.
Okej, jag klarade det inte. I söndags blev det ingen bild tagen. Efter lördagens cocktailparty åkte alla mina vänner hem och jag blev lämnad kvar ensam och övergiven i Nice med bara lokalbefolkningen som sällskap.
Jag blev erbjuden husrum för natten och nästa dag gick jag och Maria på både Chagallmuséet och Matissmuséet. Men utan kamera.
För dag 88 får ni nöja er med en bild från kontoret i går. En fransk frukostspecialitet: bröd med russin, pain aux raisins, ett slags wienerbröd som jag hittade i jobbets kafé.
Jag skall ut och foto fyrverkerier i Cannes i kväll. Som ni säkert såg på min senaste fyrverkeribild behärskar jag inte motivet ännu.
Jag läste en guide på internet om hur man fotar fyrverkerier och har fått lite tips. Guiden nämnde ett sk bulb mode vilket innebär att man kan låta slutartiden vara obestämd och helt enkelt hålla nere avtryckaren på kameran så länge som man vill att slutarn skall vara öppen. Bra för fyrverkerier eftersom man då kan stänga slutaren precis när fyrverkeriet har exploderat på himmelen.
Jag förutsatte att det här läget bara finns på proffskameror och började förbereda en svart kartongbit att hålla för kameran istället. Men när jag lekte med slutartider och bländare hittade jag läget genom att vrida upp slutartiden till max och sedan ett steg till.
Jag skall göra mitt bästa ikväll, men det är rätt molnigt så ha inga höga förhoppningar.
Nicolas har tagit några fräcka bilder på vattendroppar, tex den här. Jag försökte också, men det blev sådär. Precis när jag började få in rytmen tog batterierna i blixten slut.
Såhär ser en vattenstråle ut och man tittar riktigt snabbt.
Pär visar nöjd upp sin iPhone och demonstrerar hur man kan använda accelerometern i den.
Nu börjar det här fotoprojektet med en bild per dag i hundra dagar bli lite påfrestande. Det är inte lätt att hitta på nya grejer att plåta och ni måste stå ut med alla mina inlägg med bilder varje dag.
Men ni kan ju välja att besöka bloggen mer sällan om ni tycker det är för mycket. Så jag fortsätter.
Idag fick jag låna en förlängningsring av Nicolas (kolla på hans foton här). Det är en ring som man sätter mellan kameran och linsen och simsalabim kan man ta närbilder som den här.
Fler växter och insekter i mitt flickr-album.
Pär kom till Frankrike och Amadeus samtidigt som jag, men stannade bara 6 månader för ett exjobb. I går kom han hit på semester med två vänner.
Det gamla svenska gänget, vi som började samtidigt för snart två år sedan, gick ut och åt i Juan les Pins igår kväll. Vår gamla stamkrog hade fått ordning på maten som fick betyget OK plus. Carrpachio, olika sorters kött och grillspett samt en äpplekaka satt fint.
På väg hem gick vi förbi huset med den späjsiga fasaden.
Igår försökte jag säga upp min lägenhet eftersom det är tre månaders uppsägningstid.
Jag åkte till min agency som jag hyr av och sa att det var dags att flytta. Flickan som tog emot mig förklarade då att jag måste skriva ett brev och skicka till dem.
Jag tittade lite uppgivet på henne och frågade vad det måste stå i ett sådant brev och hon förstod att jag inte var någon fransk språkmästare. ”En mall” skall du ha, utbrast hon och började klicka på sin dator. Efter en stund kom det ut ett brev på skrivaren. Hon ändrade lite för hand i brevet sa ”ungefär såhär blir bra”.
Idag ska jag försöka säga upp min lägenhet igen.
Stängd kiosk i går kväll på Long Beach i Antibes.
Idag är det den 14 juli och Frankrikes nationaldag. Man firar stormningen av Bastiljen år 1789.
Stormningen av Bastiljen 14 juli 1789
Jag har försökt fråga runt vad man gör på nationaldagen nuförtiden här i Frankrike, men det verkar inte vara något speciellt mer än fyrverkerier. Antingen är det bara här på Rivieran eller gäller över hela Frankrike en omåttlig kärlek till fyrverkerier. Nu på sommaren är det fyrverkerier nästan varje dag. Varje vecka är det dessutom extra stora fyrverkerier i de olika städerna här nere.
Dagens foto blir därför ett fyrverkeri från Juan-les-Pins, precis fotat med skakig hand från min balkong.
Vad gjorde du på Frankrikes nationaldag?
Egentligen hade jag en riktigt bra dag i går. Först tog jag det lugnt på balkongen, läste en bok och lyssnade på Jonas Wahlström som sommarpratade. Sedan låg jag på stranden hela eftermiddagen och på kvällen åkte jag till Cannes och mötte Victor och hans familj som precis seglat dit. Efter lite sittbrunnssitt gick vi ut och testade alla nya barer vi kunde hitta.
Men jag slarvade med kameran och tog inte kort på något spännande. Så bilden, som egentligen skulle publicerats igår, blir hemifrån min balkong där basilikan växer som en tok i det perfekta medelhavsklimatet.
Igår gick Pink Parade från Place Massena genom gator och torg i Nice. Jag var där och fotade alla glada människor.
Klicka på bilden för att se alla bilderna i mitt flickr-album.
Igår försökte vi svenskar bli ännu mer franska genom att spela ett parti boule, eller pétanque som det heter här.
Inga baskermän stannade, pekade och skrattade trots att vi hade färgglada bocciaklot med vatten i istället för personligt gjutna stålklot.
Staffan utklassade alla.
På bilden ses David svinga iväg ett klot.
Ruthie Foster och James Blunt inledde årets jazzfestival i Juan-les-Pins (som jag skrivit om förut).
Jag var och kollade på konserten med några vänner från jobbet. Det var lite lamt, men rätt bra. James pratade ungefär lika bra franska som jag. Vakterna beslagtog min kamera så ni får nöja er med den här mobilbilden.
Gonatt på er!
Det mest intressanta som hände idag var att mina kollegor fick reda på att jag skall flytta till Sverige och att de därmed skall få lite mer jobb att göra 😛
Min kollega Nicolas blev jättesur för att inte han hade fått reda på det före alla andra. Han blev inte glad igen förrän efter lunch. Då tog han reda på att Norge tjänar 100 miljarder på sin olja och att det bara finns 4 miljoner norrmän. Så nu skall han flytta dit. Han tror fortfarande att Norge och Sverige är samma land.
Min nya skärmsläckare på datorn räknar ned hur långt det är kvar till Telia lanserar iPhone i Sverige. Det blir dagens bild.
Jag har väntat ganska länge på den här. Blev egentligen klar i början på förra året, men var tvungen att söka dispens och ringa och maila och ringa och maila och ringa och skicka in och gå runt och vänta och ringa innan jag fick det här vackra beviset på mina studier.
Nicolas har än en gång inspirerat mig till ett fotoprojekt. Idéen är 1 bild/dag. Eftersom jag snart skall flytta härifrån utvecklade jag idéen till: 1 bild per dag för var och en av mina sista 100 dagar på franska rivieran.
Än så länge är inte bilderna särskilt Frankrikeanknytna, men jag skall försöka fånga det som fått störst uppmärksamhet av mig varje dag. Och just nu är det inte några franska saker som fångat mitt största intresse.
Dag 100 presenteras i mitt nästa inlägg.
I lördags åkte vi ner till Cavalaire, nära St Tropez, för ännu en härlig segling med Victors båt.
Vi tog lilla vändan, vilket innebär ön Port-Cros, ca tre timmar från hamnen. På Port-Cros låg vi i en vik och snorklade, åt vattenmelon och tog det soft.
Nicolas har lånat ut sitt vidvinkelobjektiv till mig så att jag skulle kunna ta riktigt stora bilder från båten. Med min egen blixt och vidvinkelobjektivet kunde jag tex ta en sån här bild med hela sittbrunnen i motljus:
Jag har lagt upp de andra bilderna på flickr »
I tisdags fick jag mina nya kameralins hemskickad. Det är en lins med fast brännvidd på 50 mm och utan motor så jag måste fokusera manuellt. Det är en Nikon 50 mm 1,4D vilket betyder att den är mycket ljuskänslig så att jag kan ta skarpa bilder utan blixt trots att det är skymning.
Gårdagens midsommarfest var ett perfekt tillfälle att testa linsen och lära mig hur man tar kort utan autofokus. Rätt klurigt, men när det blir rätt blir det väldigt bra.
Jag har lagt upp några av bilderna i mitt flickr-album för er att titta på.
”Hur man vet att man jobbar på ett franskt företag.”
eller
”Amadeus visar vägen.”
Vår slogan just nu är: ”A clear direction for the future”.
Helgens tävling om den spanska konstnären Antonio Gaudi är avslutad och vinnaren är utsedd.
Av totalt sex inskickade svar var tre helt korrekta och av dem har vi dragit en vinnare som kallar sig:
Wilbur
Här följer de korrekta svaren så som de var inskickade av Wilbur:
Wilbur vinner det fantastiska priset att få ett önskeinlägg på bloggen och jag räknar med att bli kontaktad inom de närmsta veckorna med ett sådant.
Imorgon åker jag till Kroatien och seglar lite på en sådan här i en vecka så det kommer att vara lite lugnt på bloggen ett tag.
Jag har installerat en ny funktion på bloggen som gör att man kan ha små bilder invid kommentarerna man skriver.
Systemet fungerar tillsammans med Gravatar, www.gravatar.com, för att hämta bilder som matchar avsändarens e-mailadress.
För att din bild skall synas bredvid din kommentar måste du:
1. Skapa ett konto hos Gravatar.
2. Ladda upp en bild och matcha den med din e-mailadress.
3. Skriv en kommentar här på bloggen och använda samma e-mailadress som på Gravatar.
Det är faktiskt enklare än det låter och resultatet kommer att se ut ungefär såhär:
Har du en egen blogg där du också vill att folk skall kunna ha avatarer intill kommentarerna? Läs isåfall mer på gravatar.com.
Jag var ute och cyklade lite i Antibes och Juan-les-Pins tidigare idag och trots att vägbyggarna börjat inse att cykelbanor kanske inte är helt onödigt trots allt, så har de bilburna fransmännen inte alls samma inställning.
Cyklar är inte ett transportmedel här, det är ett tränings- och tävlingsredskap. Skall man cykla någonstans måste man göra det väldigt fort, i trikå och duscha efteråt. Det går inte att bara cykla.
Jag tog lite bilder på nybyggda fina cykelbanor när jag var ute (klicka på bilderna för detaljstudier):
Enda skillnaden mot förr är att det nu finns gröna bilder på cyklister under bilarna.
”Finns det en yta, kan man parkera!”
En lördagshinderbana.
När jag var och hälsade på lillebror i London passade jag naturligtvis på att kolla in hans lägenhet i Camden.
Huspriserna i London är riktigt, riktigt höga. Max bor i Zone 2 som är den näst mest centrala. Zone 1 är City och West End och sedan går zonerna ut från centrum med stigande nummer.
De är sex stycken som delar en trerumsvåning i ett hus och de betalar £ 1840 i månaden. Alltså drygt 20 000 kr i månaden! Och jag kan härmed avslöja att det inte är för boendestandarden man betalar dyrt i Lodon. Det är för läget.
Bakom den rosa gardinen döljer sig en lägenhet för sex personer.
Trädgården mot gatan. Dags för en liten vårstädning snart?
För att skona känsliga läsare har jag inte tagit med några bilder inifrån lägenheten.
I'm in the Apple Store in London writing my first blog post on a MacBook Air. The rain is pouring outside as it always does in London.
Happy easter!
Klas in an Apple Store.
Det här var riktigt roligt!
Mitt tredje försök och sista för ikväll med HDR. Detta försök består av bara två ursprungliga bilder. Effekten är ganska nedtonad, men redan vid denna nivå får bilden ett helt annat liv. Stämningen blir lite mer magisk.
Notera även hur programmet helt själv korrigerade för fiskaren som bytt plats mellan de två bilderna. Vackert!
Bild 1
Bild 2
Resultatet. Jag vet inte hur himlen kan bli så bra med bara de två förra bilderna som utgångspunkt. Färgerna boostas på precis rätt ställen.
Okej, Nicolas hade rätt som vanligt.
När jag körde ett riktigt verktyg på mina bilder blev bilden betydligt intressantare. Mer förvanskad, men med ett väldigt spännande ljus.
Tone mapped och äkta HDR, med de tre bilderna från mitt förra inlägg.
Jag visade Nico mitt inlägg om HDR och han sa att jag har missuppfattat hela konceptet!
Det är tydlgen inte bara att plocka och välja delar ur många bilder för att bygga ihop en enda bra bild. I HDR-konceptet ingår mycket mer, tex det sk Tone Mapping. Jag har inte hunnit luska ut vad det är ännu, men det verkar avancerat och häftigt.
Jag skall göra ett nytt försök ikväll för att se om resultatet blir mer spännande.
Stay tuned!
Efter jobbet ikväll stack jag och Nicolas ner till Fort Carré för att plåta lite skymningsbilder över havet, fortet och hamnen.
Jag lyckades ta min första HDR-bild (High Dynamic Range).
Både Nicolas och Anders har tjatat på mig att testa detta. En HDR-bild består av flera bilder tagna med olika exponering. Typiskt tre olika bilder, en underexponerad, en normalexponerad och en överexponerad bild som byggs ihop till en enda bild med perfekt exponering över hela bilden.
Varför behövs detta kanske du sitter och undrar nu? Jo, det är så att ett fotografi ofta innehåller delar på olika avstånd och därmed med olika ljus. Tar du tex kort på ett fort i skymningen vill du att himlen skall vara mörkt blå men för att få den tillräckligt mörk blir fortet, som är i samma bild, alldeles för mörkt (underexponerat).
Genom att exponera olika kan man i efterhand i datorn montera ihop allt till en enda bild med olika exponering på olika ställen. Utan att det märks om man vill. Effekten kan också överdrivas och ge väldigt häftiga resultat, kolla tex på www.hdrsoft.com som Anders tipsade mig om.
Ikväll tog jag tre bilder med olika exponering (klicka för förstoring):
Bild 1 – Överexponerad, fortet och himlen är alldeles för ljusa, men staketet och grusvägen i förgrunden är bra exponerade.
Bild 2 – Normalexponerad, en ganska bra bild, men förgrunden är för mörk för att kunna visa några detaljer och fortet är lite för ljust till höger.
Bild 3 – Underexponerad, fortet är perfekt exponerat, himlen är lite för mörk och förgrunden är kolsvart.
Resultatet
Eftersom den första bildens enda rätt exponerade del, staketet och vägen, var så trist och ful skippade jag bild 1 helt och hållet. Hade det funnits någon intressant detalj eller kanske en människa avbildad i förgrunden hade man kunnat plocka fram denna, men staketet var inget jag ville ha med.
Jag tog helt enkelt fortet från bild 3 och la in det på bild 2. Det enklaste sättet att göra detta är att lägga ihop bilderna i varsina lager i Photoshop och maska ut fortet. Det finns mängder av guider för detta på nätet.
Resultatet blev så här:
Inget brus i himlen, fortet lagom exponerat och man kan ana vad som finns i förgrunden utan att det tar över bilden.
Sista inlägget för ikväll blir en bild från hamnen i Antibes den 13 januari. Godnatt.
Jag har fått en tidig julklapp av Charlie. Det var en blixt som heter Nikon Speedlight SB-600 i paketet. Det är min allra första blixt och jag kan inte så mycket om fotografering med blixt ännu. Hittills har min inställning till blixt varit: hellre suddigt än att använda blixt, eftersom blixten ger så tråkiga, kalla och platta bilder.
Men med en vridbar blixt blir allt annorlunda. Istället för att låta blixten gå av rakt fram, och skapa konstiga skuggor bakom det man fotograferar, kan man låta ljuset från blixten studsa någonstans först. Man kan tex vrida blixten ungefär som på bilden ovan och låta ljuset studsa i taket innan det träffar motivet.
När ljuset får studsa blir det för det första mycket mjukare och diffusare, precis som vanligt dagsljus, och för det andra kommer det uppifrån vilket ser mycket mer naturligt ut. När ljuset kommer uppifrån hamnar skuggor i ansikten där vi är vana att se dem.
Dessutom går det att ta kort mot speglar, fönster och allt annat som glänser utan att få irriterande reflexer. Jag tog tre bilder i mitt helt mörka badrum i går för att testa detta. Bilderna nedan är tagna rakt in i min badrumsspegel.
Helt utan blixt
Blixten riktad rakt fram, som kamerans vanliga, lilla, inbyggda blixt.
Med min nya vridbara blixt.
Jag har köpt en väska i Tyskland. En amerikansk väska i Tyskland. Den heter ”The Daily L” och är gjord av Crumpler. Jag skall ha den till min kamera och mina färgglada kort.
Idag var det någon här och försökte leverera väskan, men jag var på jobbet. Det är konstigt att fraktbolagen och webbaffärerna fortfarande inte har fattat att de flesta av deras kunder jobbar på dagarna. Vad är det för vits att köra omkring och leverera paket när ingen är hemma?
När jag kom hem låg det en lapp i brevlådan som sa att min väska finns i Mouans-Sartoux. Det är en bit bort så jag får ta en utflykt på lunchen imorgon. Men utflykter på Rivieran är nästan alltid trevliga. Om Mouans-Sartoux har något spännande att erbjuda så lovar jag att berätta det för er, mina kära bloggläsare.
Nu är det sista dagen på kursen jag går och det har blivit dags för test på allt vi har lärt oss. Det känns bra att vara tillbaka i tentasalen för en liten stund. Jag vet ju att mina gamla chalmeristvänner håller på för fullt nu, eller iaf imorgon, med sitt tentande.
Jag har bytt vinjettbilden ovan så att man kan se Antibes ordentligt, med Nice i bakgrunden.