Lägenheten är tömd och den rosa toalettinredningen är en av de få saker som finns kvar. Vad som dock saknas är den yttre delen av fyrkanten som man skall hänga handduken i. Den försvann mystiskt under Oktoberfesten.
Rivierainspirerad(?) toalettinredning.
Egentligen var det nog bara en vanlig onsdagsefterjobbetöl, men med bara fyra dagar kvar passade jag på att ta avsked.
Drinkers Club gjorde sig populärt bland Amadeusare genom att erbjuda 2-för-1 om man visade sitt passerkort. Smart drag!
Efterjobbetöl på Drinkers Club.
Fransmännen erkänner: Vill du ha ett gott och prisvärt vin köp inte ett franskt.
Franska viner görs efter konstens och lagens alla regler och slipper därför alla tillsatser vid tillverkningen. Vinerna formas efter väder och vind, sol och jord, lagring och ålder. Det är naturligt och en konst.
Utländska viner formas istället efter hur resultatet skall bli. Under processens gång från druva till vin kan vinet påverkas på mängder av sätt, tex genom att byta tunnor eller tillsätta smaker och socker.
Ett utländskt vin är mycket bra, ofta till och med bättre än franska viner. Men inte äkta.
Säger fransmännen.
I Antibes vinbar finns mängder av både franska och utländska viner. Vi testade tre olika från Chile, Argentina och Frankrike. Alla tre mycket goda. Min favorit var det avslutande sauternvinet, vitt, svalt, sött och med en tydlig smak av saffran.
Vinbaren i två våningar, baren på övervåningen och shoppen på undervåningen. Foto: Klas Petersson.
Les Sens
Adress: 10 rue Sade, 06600 Antibes
Telefon: 04 93 74 57 06
Den, under 1900-talets början, förbjudna drycken Absinthe serveras på klassiskt vis med iskallt vatten och socker i en liten charmig bar mitt i Antibes.
Absinthe är en alkoholstark dryck som tillverkas av en mängd örter, däribland fänkål, anis och malört. Alkoholhalten kan vara så hög som 82%, men oftast ligger den på 45% – 75%. Det är en färglös dryck, men av tradition brukar den färgas svagt grön.
På Absinthebaren i Antibes finns ett fyrtiotal olika absinthesorter att välja mellan. Det finns också både absinthevin och absintheöl.
Absinthe dricks med iskallt vatten och socker och när de två vätskorna blandas blir det en utfällning som gör hela drycken mjölkvit.
För preparationen av drycken används dessutom en speciell, platt och stor sked som sockerbiten vilar på medan det kalla vattnet sakta droppar genom sockerbiten och ner i glaset.
Absinthe, socker och vatten. Foto från Wikipedia.
På absinthebaren finns förutom mängder av absinthe också mängder av hattar och en glad pianist. Ett trevligt ställe att ta en eftermatendryck alltså.
Absinthebaren i Antibes hittar ni på Rue Sade nära Cours Masséna:
The Hop Store är en av pubbarna här i byn. Den försöker vara irländsk, men lyckas inte mer än att det finns Guinness på tapp. Andra inslag är en stor uteservering med dålig service, en lång bar, ett cover-band och en drös fjortisar.
Så dit tog jag mina svenska besökare. Som ni ser blev de nöjda.
För er som blev nyfikna kan ni spana in pubben själva här:
När vi en dag satt och åt lunch på terrassen utanför matsalen, som vi alltid gör, kom vi att börja prata om Oktoberfesten. Ni vet när det sitter tusen tyskar i ett tält och dricker öl i gigantiska mängder, äter korv och surkål och sjunger tyrolervisor.
Vi ville åka till Tyskland.
Men efter några tafatta försök förra året var det nog ingen som riktigt ville försöka sig på det projektet igen. Istället tänkte vi som så ofta förr: ”om inte vi kan komma till festen, får festen komma till oss”.
Senare samma eftermiddag var facebook-eventet offentliggjort och en riktigt, riktigt regnig lördagskväll några dagar senare kom det hem en massa glada vänner till mig och festade loss på surkål, korvar, öl och oktoberfestmusik.
Någon snarkade på toaletten, en halv handdukshängare försvann och jag hade surkål kvar i kylen i 11 dagar innan jag var tvungen att slänga den för att den började byta utseende.
Som en vanlig oktoberfest alltså.
Aquasplash är ett vattenland precis norr om Antibes, mot Nice. Det hänger ihop med Marineland, som jag skrivit om förut.
Aquasplash är lagom stort och bättre än jag trodde. Eftersom vi var där i slutet av säsongen (slutet av september) var det väldigt få andra besökare så vi hade praktiskt taget parken för oss själv.
Det fanns sex klassiska rutschkanor, två övertäckta som man åkte på halvuppblåsta gummiringar i, fyra flacka långsamma varav en av dem hade en plaststol mitt i, en vågmaskin och en barnavdelning med en massa smårutschkanor.
Sedan fanns SideWinder:
SideWinder är ett fritt fall i liten gummibåt i skejtboardramp med vatten.
Den näst bästa rutschkanan (efter SideWinder naturligtvis) var den röda till höger. Foto: Sandra.
Jag satt som vanligt på kontoret och jobbade medan Sandra och Charlie bestämde sig för att åka till Nice och spana in stan.
Den här bilden som jag kommit över skvallrar ganska tydligt om att det inte var någon budgetsemester för våra svenska vänner. Vilka lyxlirare!
Överblivna kanter och antagligen en tom flaska rosévin. Foto: Sandra
Göteborgsposten har en artikel om Marseille — Rivierans Göteborg på sin webbplats.
Jag var i Marseille i julas så jag kan komplettera artikeln med den här bilden på den sk ”tramwayen” som smyger fram från häger i bilden nedan.
Den 11 september firas i Frankrike som ananasens dag. Inga tråkiga årsdagar här inte!
I matsalen var det ananas i nästan alla rätter. I övrigt har jag inte sett några spår av firandet.
Jag och Victor hade bestämt att vi skulle programmera lite på måndagskvällen efter Parisresan. Jag håller på att lära mig Objective-C, ett programspråk till macen.
Just när jag sitter och läser om NSTableView och delegate-classer ser jag plötsligt Johannes ute på Victors balkong. Jag blir lie skärrad för Victor bor på sjunde våningen, men det är inget mot vad jag blir när jag ser mig omkring och ser att lägenheten är full av folk!
En hel massa underbara människor hade kommit för att överraska mig och fira min födelsedag. Och jag fick två paket! En digital fotoram och en raviolitillsats till min pastamaskin.
Tyvärr verkar gruppbilden som vi tog ha försvunnit ut i cyberspace efter alla kortbyten när vi testade den nya digitala fotoramen som jag fick.
Tack så hemskt mycket allihopa!
Idag fick jag en fjärrkontroll till min kamera i födelsedagspresent av mig själv.
Det är en liten, liten sak som jag kan trycka på för att kameran skall ta kort. Bra för bilder som man själv vill vara med i och för stativbilder som kräver att kameran är riktigt, riktigt stilla.
Varje gång det är dags att fira något blir det croissanter på kontoret. Men efter några år och en hel del croissanter tröttnar man lätt på dessa bakverk.
För min kommande födelsedag ville jag istället baka något svenskt och bjuda på på jobbet.
Valet föll på Ambrosiakakan som är en apelsinförgylld sockerkaka. Carrefour hade till och med inlagda apelsinskal, faktiskt mycket fräschare och saftigare än de vi har hemma.
Allt är alltså redo för baket av årets födelsedagskaka.
I tisdags kom Madonna hit till Nice och sjöng lite. Det var en rejäl show men inget som riktigt fick igång mig. Elton John var också där och lyssnade men höll sig, som jag, ganska lugn.
I lördags skulle vi egentligen gått till la Siesta, nattklubben på stranden, men arrangören drog sig ur och kvar satt vi ett gäng hemma hos mig.
Det blev en utdragen förfest istället och eftersom vi var rätt möra efter att ha legat på stranden hela dagen var det riktigt skönt att låta festen komma till oss istället för tvärtom.
Jag har satt ihop ett litet bildspel från kvällen. Jag tror att Johan och Max har tagit de flesta bilderna. Bildspelet finns på flickr »
Igår var det första arbetsdagen efter utlandsresa och då är det godiskulturspridning på kontoret. Vi har redan bjudit fransmännen på Djungelvrål, Turkisk peppar och Ahlgrens bilar.
Igår var det dags för Dajm som visserligen finns att köpa här, men det är ändå bra att marknadsföra våra svenska godsaker så mycket det går.
Min iPhone orkade inte riktigt ställa in skärpan på Dajmen.
I helgen var jag hemma i Göteborg, antagligen för sista gången innan jag åker hem för gott, för att hälsa på familj och vänner.
Det blev en fantastisk helg trots att jag inte fick se en enda av de planerade konserterna på kulturkalaset.
Här njuter jag och min syster av Göteborgssommaren på Casino Cosmopols uteservering.
I lördags kväll bjöd Sophie in till middag och förfest inför den stora kvällen då den välkända nattklubben Le Palais skulle besökas. Jag hade jouren hela förra veckan inklusive helgen så jag fick inte följa med till Cannes, men middagen höll jag mig inte borta ifrån.
Som vanligt var det blandade nationaliteter, språk och mat och mycket trevligt. Jag har lagt upp några bilder på flickr »
Ikväll skall jag till Cannes och lyssna på elektromusik på stranden.
I onsdags tränade vi. I fredags var vi mästare!
Se bara hur vant vi svingar pastastången genom köket. Tagliatelle med spenat.
På den sjuttiofjärde dagen tog jag med min pastamaskin och lärde några fransmän och italienare hur man gör egen pasta.
Det är inte ofta som min pastamaskin kommer fram, men varje gång brukar det bli både roligt och gott. Färsk pasta är jättegott och har man dessutom gjort den själv blir den automatiskt ännu godare.
Italienarna grillade paprikor över öppen gaslåga och rörde sedan ner dessa med tomater till en mycket god pastasås.
Igår kom författarinnan Maria hit från Nice så vi bestämde att vi skulle ta en öl. Victor och Jaako var också med. Trots att det var måndag var hamnstråket fullt med folk i Antibes. Turisterna älskar Antibes och staden vaknar till liv varje sommar.
Vi hamnade på The Hopstore och hade en trevlig kväll mellan husen i gamla stan och stadsmuren.
The Hopstore i Antibes.
Igår kväll var det, som varje måndag under sommaren, dags för fyrverkerier i Cannes. Det är en turnering där olika länder ställer upp med en fyrverkerishow med ljud och ljus i harmoni. Man kan gå in på www och rösta, men jag hörde inte vilken adress flickan i högtalaren ekade ut över Cannes igår.
Jag tog med mig mitt stativ och tog lite kort och några blev halvbra. Jag tycker fortfarande att det är väldigt klurigt att ta bra bilder på fyrverkerier. Det gäller att veta var det smäller innan det smäller. Dessutom är det första smällen som är bäst för då finns det ingen ful rök på himlen.
Idag är det den 14 juli och Frankrikes nationaldag. Man firar stormningen av Bastiljen år 1789.
Stormningen av Bastiljen 14 juli 1789
Jag har försökt fråga runt vad man gör på nationaldagen nuförtiden här i Frankrike, men det verkar inte vara något speciellt mer än fyrverkerier. Antingen är det bara här på Rivieran eller gäller över hela Frankrike en omåttlig kärlek till fyrverkerier. Nu på sommaren är det fyrverkerier nästan varje dag. Varje vecka är det dessutom extra stora fyrverkerier i de olika städerna här nere.
Dagens foto blir därför ett fyrverkeri från Juan-les-Pins, precis fotat med skakig hand från min balkong.
Vad gjorde du på Frankrikes nationaldag?
Igår gick Pink Parade från Place Massena genom gator och torg i Nice. Jag var där och fotade alla glada människor.
Klicka på bilden för att se alla bilderna i mitt flickr-album.
I lördags åkte vi ner till Cavalaire, nära St Tropez, för ännu en härlig segling med Victors båt.
Vi tog lilla vändan, vilket innebär ön Port-Cros, ca tre timmar från hamnen. På Port-Cros låg vi i en vik och snorklade, åt vattenmelon och tog det soft.
Nicolas har lånat ut sitt vidvinkelobjektiv till mig så att jag skulle kunna ta riktigt stora bilder från båten. Med min egen blixt och vidvinkelobjektivet kunde jag tex ta en sån här bild med hela sittbrunnen i motljus:
Jag har lagt upp de andra bilderna på flickr »
Fête de la Musique är en endags musikfestival över hela Frankrike. På gator och torg spelar kända och okända musiker musik för alla som vill lyssna och dansa.
I år spelade min vän och kollega Therese med sitt jazzband i Garbejaire.
Och i Nice var det fullsmockat med folk på gator och torg. En mycket härlig och glad stämning infann sig när man gick mellan olika musikstilar och ambitionsnivåer i gamla stan.
Gator fulla av folk
I tisdags fick jag mina nya kameralins hemskickad. Det är en lins med fast brännvidd på 50 mm och utan motor så jag måste fokusera manuellt. Det är en Nikon 50 mm 1,4D vilket betyder att den är mycket ljuskänslig så att jag kan ta skarpa bilder utan blixt trots att det är skymning.
Gårdagens midsommarfest var ett perfekt tillfälle att testa linsen och lära mig hur man tar kort utan autofokus. Rätt klurigt, men när det blir rätt blir det väldigt bra.
Jag har lagt upp några av bilderna i mitt flickr-album för er att titta på.
Äntligen får jag håna er igen! Hela maj har ni suttit i solen och gottat er eller halvt svettats ihjäl, medan det har varit ostadigt här. Men nu vänder det!
😛
På fredag är det midsommar och på lördag är det Fête de la Musique över hela Frankrike.
Fête de la Musique är en musikfestival under en kväll där, som jag har förstått det, vem som helst kan gå ut på gatorna och spela musik. Bilden ovan är från förra årets festival.
Förra året var det både professionella band och amatörband ute på gatorna i Antibes. Stämningen var mycket trevlig.
Lördag kväll, 21 juni, alltså! Ses på gatorna i gamla stan i Antibes!
Kolla in kartan på cityvox.fr för mer information.
Ni som följer min blogg tror kanske att era fördomar mot fransmännens strejkande varit felaktiga. Ni tror kanske att fransmännen har börjat civilisera sig och arbeta på arbetet. Ni tror kanske att det inte har varit strejk här sedan min senaste rapport om busstrejken.
Fel.
Fransmännen strejkar hela tiden.
Jag har nog bara vant mig eller slutat klara av att hålla isär de olika strejkerna. Men jag skall försöka bättra mig för att kunna rapportera hem hur samhället (mer eller mindre) fungerar här.
Meteorologerna strejkar
5 juni strejkade meteorologerna. Jag vet inte för vad och vad de fick ut av det. Kanske var det mot det dåliga vädret?
På jobbet hade vi lite svårt att förstår hur någon skulle bry sig, förutom bönderna. Men bönderna strejkar nog också.
Operation snigel
Om jag har förstått det hela rätt drog operation snigel igång förra veckan. Den gick ut på att långtradarchaufförerna körde extremt långsamt på motorvägarna (30 istället för 130) för att demonstrera mot de höga bränslepriserna.
Operation Snigel.
Operation hinderbana/ställa till med bråk (chicane)
Idag började operation hinderbana och det är långtradarchaufförerna som står bakom även denna. Här i Nice innebär det att de blockerar flygplatsen. Läs mer i Nice matin (på rolig svenska). Även denna strejk är mot de höga bränslepriserna.
Ännu en tågstrejk
Förra måndagen strejkade de två största fackförbunden hos SNCF (jämför SJ) i 20 timmar mot omorganisationen av godstrafiken(?). Att SNCF strejkar är mer regel än undantag.
Någon som minns vad fiskarna gjorde? Var det nån stödstrejkt för sniglarna?
Till svenskarna på Rivieran
Litet meddelande om att vi kommer att arrangera midsommarfirande vid Fort Carré i år också. På fredag kväll samlas vi vid stationen med sill, potatis, nubbar, köttbullar, jordgubbar och allt annat som hör till.
Hör av dig om du vill vara med så kommer det mer information inom de närmsta dagarna.
Det kommer bli ungefär som förra året, men lite bättre.
Fort Carré står kvar efter förra årets midsommarfirande.
Nicolas har varit på semester i Norge i två veckor. Idag kom han tillbaka och hade lagt manken till för att hitta något riktigt norskt att ta med till kontoret.
Det blev en Melkerull, ”Et lite stykke Norge” så jag får säga att han lyckades mycket bra.
För att ingen jazzälskare där ute skall missa det så skriv redan nu in det i era kalendrar:
Då kommer bland andra följande artister hit till Juan-les-Pins och jazzar loss (klicka på iTunes-knappen för att tjuvlyssna i iTunes):
I Frankrike är maj en av de allra bästa månaderna när det kommer till lediga dagar. Se bara här:
1 maj: Arbetarfesten (Fête du travail)
8 maj: Segerdagen av andra världskriget (Fête de la victoire 1945)
12 maj: Annandag pingst (Lundi de Pentecôte)
Dessutom skall jag till Kroatien och segla en vecka så det blir nog inte mycket gjort i maj.
För att slippa den hemmagjorda dragonvodkan vid årets midsommarfirande köpte vi just upp hela Vin&Sprit.
Synd för er!
Johan har receptet om ni vill ha.
Påskhelgen gick i barernas tecken. Min lillebror har precis utbildat sig till bartender och hans jobb är betydligt roligare att besöka än mitt!
I fredags besökte vi Meza bar (där han jobbar) och Floridita, den spanska baren en trappa ner.
Max med tre cocktails på Floridita, den spanska baren en våning ner.
Mezas bardisk en långfredag.
Här ligger Meza bar:
I lördags, påskafton, var det först en bar (vilken?) och sedan B@1 och på söndagskvällen gick vi till Road House för att kolla in lite flairing (när bartendrarna visar hur duktiga de är på att jonglera och trixa samtidigt som de häller upp drinkarna).
Sex stycken blandade B51-55. Vi var bara fem och jag har fortfarande inte förstått vart den sjätte shotten tog vägen.
Helt enkelt en riktigt bra barrunda i London!
Tassimomaskinen fungerar fortfarande utmärkt så jag brukar köpa patroner till den och ta med till kontoret. Nicolas brukar köpa croissanter, madelenkakor eller petite beurre-kakor, så det brukar alltid finnas lite förmiddagsfika på kontoret.
Idag när jag kom till kontoret (visserligen långt efter förmiddagsfikan) sa Nicolas att det var "Svenska veckan" och drog fram ett paket skorpor från Pågens.
Jag trodde direkt att han köpt dem enbart pga den franska reklamen som Sara skrev om på sin blogg, men han sa att han inte hade sett den förut.
Hur som helst konfirmerade han att det är så fransmännen ser på oss. Blonda, nakna, snygga hyddlevande varelser som aldrig fryser.
Min bror Max har sagt upp sig från mataffären hemma i Göteborg och packat shaker och martiniglas för att bege sig till London och bli bartender.
Han åker ikväll och skall vara borta minst en månad. För att få reda på alla trixen och de bästa drinkrecepten startade vi upp en blogg för ett tag sedan som han lovat att uppdatera.
Bloggen heter naturligtvis Max i London och blir den andra i vårt lilla familjeimperium av resebloggar.
Lycka till lillebror!
Max dricker drink i Juan-les-Pins förra sommaren.
För er som undrar vad jag har hittat på med den vackra vinjettbilden över Antibes som jag förut hade här ovan på bloggen så skall jag nu berätta hur det ligger till med den saken.
Ni vet ju vid det här laget att man äter gåslever till förrätt på julmiddagen och anka till huvudrätt. Men efter det kommer vedklabben och det tror jag inte att jag har berättat.
La bûche betyder alltså vedklabb och är en slags rulltårta med smörkräm som fransmännen äter till efterrätt på jul. När den är klar skall den alltså se ut som en vedklabb.
Men det är många som tycker att smörkrämen är lite väl fet och jag håller med. Vi fick en bûche i matsalen några dagar innan jul och det var faktiskt ganska äckligt. Istället för en riktig bûche köper många istället en glassvariant som är lite lättare att få ner i magen. Jag gjorde en vanlig svensk rulltårta som avslutning på den franska middagen och det blev utmärkt. Rulltårta är underskattat. Behöver bara fem minuter i ugnen, helt utan fett och mycket enkelt att vispa ihop. Det enda som kan vara svårt är att få loss bakplåtspappret när den är klar, men penslar man med lite kallt vatten på pappret lossnar den fint.
Läs mer på Wikipedia på franska eller på engelska.
Vackra, men inte särskilt lika vedklabbar.
Imorgon åker jag till Göteborg för en vecka hemma i det underbara gråvädret så jag får passa på att önska er alla ett gott slut och ett gott nytt år.
Det har varit väldigt intressant att utveckla den här bloggen tillsammans med er. Jag har över hundra besök varje dag och det ökar sakta men säkert. Det ger lust att skriva mer och bättre.
Tack för de över 500 kommentarer jag har fått från er läsare under året. Jag hoppas att ni fortsätter kommentera allt jag säger.
Fyrverkerier från femtondeaugustifirandet i Nice.
Gåslevern som vi beställde en söndag i advent serverades som förrätt på julafton med ett sött vitt vin, lökmarmelad och canapéer och smakade fantastiskt gott!
Fett, sött och syrligt i en underbar kombination. Som vanlig Arbogapastej, men mjukare och ändå med mer smak.
I lördags var de, som ni redan vet, luciafirande i Nice med luciatåg och julkonsert. Gunnar Lund, vår ambassadör i Paris, hade tagit sig ner hit till södern för att berätta lite om våra svenska traditioner för oss och fransmännen.
Borgmästaren i Nice fick en julklapp av Gunnar och luciatåget sjöng svenska julsånger. Det var fint, men hade kunnat varit lite mer spektakulärt. Tex hade de kunnat servera rykande het glögg och pepparkakor istället för att bara prata om det.
Fransmännen hade en massa små bodar där det bland annat såldes vin chaud (varmt vin), som verkligen inte är mycket att hurra för om man jämför med den svenska glöggen. Var är ni V&S? IKEA gör ett betydligt bättre jobb som säljer 2 flaskor glögg + en burk pepparkakor för 9,90€, men det är ju i Toulon!
Luciatåget stämmer upp i julsånger.
Gunnar Lund förklarar vem Santa Lucia var och varför vi går klädda i lakan mitt i vintern.
Borgmästaren i Nice, Jacques Peyrat, fick en skål från Orrefors i julklapp av Sverige.
Ikväll kommer granen från västkusten till Nice! Från www.consulat-suede.fr:
”Dec 8
Kl 17:50
Luciatåget utgår från Hôtel de Ville i Nice till granen vid Forum Masséna.
Kl 18:00
Den svenska granen skänkt av Västkustens Skogs AB tänds på Place Massena! Högtidligheten förrättas av Sénateur Maire de Nice Jacques Peyrat och Sveriges Ambassadör i Frankrike Gunnar Lund.
Kl 20:00
Julkonsert i den fantastiska kyrkan St Pierre d’Arène 62, rue de France, (bakom Hôtel Negresco), Nice
Musikalisk knäck, marsipan och marmelad, nötter, apelsiner och ris à la Malta. Kom och låt dina öron fyllas av läckra julgotter när Vokalkvartetten VOX frossar i sånger med ljuvligt juliga förtecken. Staffansvisor, Jul Jul, strålande Jul, O Helga natt, Jingle Bells, Marias vaggsång, Deck the Hall, When you wish upon a star. Andäktiga stunder. Blandat med många leende minutrar.
Vokalkvartetten VOX är en av Vara Konserthus fasta, professionella ensembler. De fyra sångarna har gjort sig kända för sin varma och öppna utstrålning med fin publikkontakt. Oavsett om VOX sjunger en madrigal, folkvisa eller nyskriven konstmusik genomsyras framförandet av lusten att levandegöra musikens alla känslor och färgskiftningar.
Nyligen gjorde kvartetten med Allan Edwall-porträttet Grovdoppa ånyo succé i Göteborgs Stadsteaters lunchteaterserie. Ensemblen hänger sig gärna åt den äldre musiken, såväl renässans- och barockmusik. VOX är dock lika framgångsrik i den helt nya repertoaren där man genom åren fått en mängd ny musik skriven direkt för ensemblen. Men nu till jul är det ju de gamla vanliga sångerna vi vill höra. Det får vi från VOX. Men vi får också höra en del sånger som vi kanske inte ännu har placerat i vår julmusikönskelista.
Du får möta Katarina Lundborg (mezzosopran), Tore Sunesson (tenor), Matts Johansson (baryton) och Ulrika Åhlén Axberg (sopran) – alltså vokalkvartetten VOX som denna höst fått den världsberömda sopranen Barbara Bonney som konstnärlig coach. Ett unikt tillfälle att få möta en sällsynt begåvad grupp.
Fritt inträde! Kollekt till förmån för Le Forneau Economique, soppkök i Vieux Nice!”
Min lillebror och hans flickvän är på besök. De små liven tycker dock att det franska livet är lite för hårt.
Redan i onsdags när jag kom hem från jobbet hittade jag en av dem sovandes i soffan och en annan sovandes i min säng. Helt utslagna. Jag lyckades få med dem ut på promenad och vi gick och handlade Burritos.
På morgonen när jag gick till jobbet och solen strålade in i vardagsrummet sov de fortfarande tungt. Och när jag kommer hem igen efter en hård dag på jobbet hittar jag dem nästan likadant igen. De säger att de har varit i Antibes, Monaco och Nice, men jag vet faktiskt inte.
Igår kväll spelade vi UNO, minns ni det gamla kortspelet?, och texas holdem. Precis när vi spelat klart somnade dem igen. Med kläderna på. Inga partydjur direkt.
Ikväll är det fyrverkerifest i Antibes och jag skall försöka lura ut ungdomarna på något sätt så att vi kan se på spektaklet. Och imorgon är det nationaldag och vi skall till Cannes och kolla på mer fyrverkeri. Fete national!
Ha en nice helg!
Ulf Lundell sitter och berättar om sin gård i Skåne i radions sommarprogram just nu. Och jag kan höra det här nere. Det är bra och det känns nästan som en riktig svensk sommar.
Något annat väldigt svenskt och somrigt är midsommar, som vi firade vid Fort Carré igår.
Vi samlade ihop svenskarna och några enstaka fransmän och begav oss iväg med egentrillade köttbullar, sill, nästan färsk potatis, nästan gräddfil, knäckebröd, nubbe, öl, blomsterkransar och jordgubbar. Vi hittade en underbar plats med utsikt över havet, bergen, städerna och kvällshimlen. För att inte vara Sverige var det en av de bästa platserna man kan fira midsommar på.
Vi hade gjort sånghäften med snapsvisor och vi fick fransmännen att sjunga Helan går och dricka dragonvodka som Johan gjort.
Jag har varit på semester i Sverige i två veckor och har haft det jättebra! Sverige är väldigt vackert och särskilt på sommaren.
I helgen hälsade vi på hos min storebror Niklas, Eva och min brorson Viktor. Vi fick utsökt helgrillad fläskfilé, färskpotatis, öl och en massa annat gott.
Här följer ett litet bildspel från kvällen.
Imorgon tar min lillebror, Max, studenten. Vi har ägnat de senaste dagarna åt att förbereda allt och nu börjar det bli klart.
Ikväll var vi ute i skogen och stal några björkar. Imorgon skall vi till skolan och sjunga den gamla sången om ungdomens dagar.
Min Topp 10 guidebok skriver om Wayne’s på fjärde plats på listan ”Nöjesliv i Nice”:
”En engelsk pub mitt i Vieux Nice. Gott öl, pubmat, levande musik, dans på borden och en terrass.”
Det är min polske vän Lukasz som brukar dra dit oss. Beskrivningen från guideboken stämmer bra som ni kan se.
Bandet, the Breathe, med Johan från Skåne på trummor.
Dans på borden.
Elona (albanska, kollega och vän till Lukasz) och Jasmine (tyska, vän till Elona och numera inneboende hos Johannes).
Carlton Hotel i Cannes ser ut som insidan på en biograf just nu:
Nu har filmfestivalen i Cannes börjat. Jag cyklade dit och kollade läget och hittade en blandad stämning. Det var både öde, lugnt och stilla men samtidigt bubblade det av liv och förhoppning om att få glimtar av kändisar.