1. Kassadelare
I det här landet finns det två sorters affärer. Det finns Carrefour och det finns dem andra. På Carrefour finns allt. Mjölk, smör, sprit, dataspel, tvapparater, mikrovågsugnar, tallrikar, mobiltelefoner, nybakat bröd, skor, kylskåp, växter, trädgårdsmöbler, målarfärg, supertrasor, vin, mera vin, champagne, färsk fisk, frukt, grönsaker, godis, skorpor (Pågens), och allt annat som man någonsin kan behöva. Sängar har dem också. Men det finns inga kassavdelare! Alltså inte sådana som man ställer mellan sina varor och efterkommande/föregående kunds varor, utan avdelare efter kassörskan så att flera kunder kan bemannas samtidigt. I frankrike används kassan av en kund i taget. Inte förrän man packat ner den allra sista lilla konservburken och betalat och fått kvittot och alla hemliga biljetter som man senare kan skrapa och se om man vunnit en bil på, inte förrän allt är klart börjar kassörskan expediera nästa kund.
Jag har inte kommit på varför det är på det här sättet ännu, men jag har några teorier:
- Ingen stress. Vi tar det lugnt och gör allt ordentligt.
- Det är så mycket lappar och kvitton som skall lämnas fram och tillbaka i kassorna här att det skulle bli för fullt i kassan om flera kunder skulle vara igång samtidigt.
- Det finns för många kassörskor i landet, kassörskor som måste sysselsättas.
- Det finns för många kassor (över 60) på Carrefour, kassor som måste utnyttjas.
I går testade jag kassörskan lite. Jag kör ju motorcykel numera och måste ha alla min matvaror i min ryggsäck när jag handlat. Jag har en stor ryggsäck så innehållet i en kundkorg får plats. Igår köpte jag lite för mycket så det var lite klurigt att få i de sista fyra hushållspappersrullarna så jag tog upp blåtandsheadsettet som jag precis köpt och packat ner, tortellinin och baguetten och packade om lite. Kassörskan väntade och de efterkommande kunderna väntade, men jag stod lugnt och packade om mina varor och försökte få ner pappret. Det är här viktigt att poängtera att det inte är en ”svensk väntan”, dvs irriterande blickar, suckar och mumlande om att skynda på. Det är bara väntan. Ett enkelt konstaterande att den unge mannen inte har packat klart ännu och att vi därför avvaktar lite.
När jag testat klart tryckte jag ner pappret och drog igen väskan och gick. Kassörskan sa ”Bon soir” och började expediera näste man.
2. Riktigt bröd
Här finns baguetter (det vi kallar pain rich) och färdigskivat skumbröd. Inget annat. Fullkorn går inte att hitta i lexikonet.
3. Cykelvägar/trottoarer
Staden är designad för bilen. Gående borde ta bilen. Cyklister är idrottsmän och borde hålla sig till tävlingar. För att transportera sig, kort eller långt, många eller få, tar man bilen. Bussarna har vi för att chaufförerna skall ha något att göra.
Det finns tappra försök till cykelbanor på några ställen, en kort bit, sedan tar de plötsligt slut. Jag har tex ca 40 m cykelbana utanför på min gata, men bara där. Den börjar en bit nedanför mig och slutar vid nästa rondell. Den är grön.
Motorcykeln räddar mig här. Cykels flexibilitet och bilens komfort! Eller bilens förslappningsinverkan och cykelns värdelösa packningsmöjligheter. I ett.
Imorgon åker jag hem till Sverige och ångrar allt jag precis skrivit.
Kram/Klas!