I onsdags tränade vi. I fredags var vi mästare!
Se bara hur vant vi svingar pastastången genom köket. Tagliatelle med spenat.
I onsdags tränade vi. I fredags var vi mästare!
Se bara hur vant vi svingar pastastången genom köket. Tagliatelle med spenat.
Nico kom förbi efter jobbet för att fota lite. Först försökte vi ta porträttbilder, men det är svårt och det blev inte bra trots att det var jag som var modell.
Sedan lekte vi med vatten istället, men inte heller det blev så bra. Vi var nog för trötta efter jobbet. Man kan göra häftiga bilder genom att släppa ner saker i vatten och ta kort precis när vattenytan bryts. Det var detta vi försökte.
Det enda jag hittade att släppa ner i vatten var en frusen broccolibukett. Broccoli funkar, men lite mer exotiska (och goda) saker hade nog gjort resultatet läckrare. Till exempel en jordgubbe, två körsbär eller en citronskiva hade varit läckert.
Lite för beskuren och utan fokus på broccolin, men tajmingen är iallafall rätt på den här bilden.
På den sjuttiofjärde dagen tog jag med min pastamaskin och lärde några fransmän och italienare hur man gör egen pasta.
Det är inte ofta som min pastamaskin kommer fram, men varje gång brukar det bli både roligt och gott. Färsk pasta är jättegott och har man dessutom gjort den själv blir den automatiskt ännu godare.
Italienarna grillade paprikor över öppen gaslåga och rörde sedan ner dessa med tomater till en mycket god pastasås.
Ni kanske tror att jag har det bra här på Rivieran? Lever det glassiga livet och har det skönt? Steker, chillar och softar?
Nej, nej, nej.
Här är det hårt slit från morgon till kväll. Jag måste till exempel jobba. Och diska.
I lördags drog vi ut på havet igen. Jag, Corinne, Victor, Daniel och Matthiue. Vi gick från Cavaliere till Saint Tropez där vi låg för natten. På söndagen gick vi tillbaka samma väg fast tvärtom.
Vädret kunde inte ha varit bättre. Frisk bris, kryss på morgonen sedan bada lite i en vik och spinnaker på eftermiddagen.
På kvällen gick vi ut i Saint Tropez för att hitta lite mat. Jag har, precis som Karin sa när hon var här och hälsade på för ett tag sedan, alltid trott att Saint Tropez varit överskattat, men det är faktiskt fortfarande en väldigt pittoresk och vacker liten stad med otroligt många resturanger. De små, små gränderna är fulla av bord och hungriga kvällsgäster.
Efter restaurang och några barer var det dags att ge sig ut på bryggan, dra på sig badbyxorna och hoppa i den lilla gummibåten och försöka ta oss ut till segelbåten igen. Kvällen och vattnet var varma och stilla. Vi rodde sakta ut i viken och jag mådde utmärkt.
Dags för Champagne i sittbrunnen för att fira dagens vackra segling (bilden är tagen med min iPhone).
Ni som hängt med på bloggen ett tag vet nog att jag varje månad tar min motorcykel och kör ner till Juan les Pins för att betala hyran med en check. Det har blivit lite av en ritual och det är trevligt. Det känns bra att ha kontrollen över sina pengar och att de inte bara försvinner från kontot.
Men checkar från kunder framför mig i kassakön på Champion är inte trevliga. De är omständiga och tar lång tid att behandla.
Dagens bild blir ett fint minne av något som jag troligen aldrig mer kommer att använda i hela mitt liv.
Jag har sagt till Victor att lära mig det franska köket. Kan vara bra att kunna tänker jag.
Förra veckan gick vi igenom baignet d’aubergine (en blanding mellan friterad aubergine och svenska plättar) och idag var det caviar d’aubergine. Tyvärr tar kaviaren ett tag att göra och den skall stå kallt några timmar innan den serveras, så resultatet får vi se imorgon.
Caviar d’aubergine (auberginekaviar) är lite som pesto, fast franskt. Man bakar ett gäng auberginer i ugnen, låter dem kallna, mixar aubergineköttet med olivolja, vitlök, salt och persilja. Låt stå några timmar. Servera på bröd.
Jag vet inte om det receptet är fullständigt eller ens nära för idag hann vi bara baka auberginerna innan Magallie kom och det var dags att kolla på film. Jag misstänker att Victor gör klart kaviaren ikväll så att den kan testas imorgon.
Om det smakar gott skall jag publicera det exakta receptet här.
Igår var det Tjeckiens tur i Cannes fyrverkeritävling. Mycket bättre än Frankrikes försök förra veckan.
Se bara på de här små roliga rackarna.
Som du kanske ser har hela bloggen blivit centrerad. Om du tycker det är snyggt så passa på att njuta. Om du tycker det är fult så håll ut, allt skall snart bli som vanligt igen.
Anledningen är att jag har uppdaterat en av mina plugginer som sköter bilderna på bloggen och den nya versionen verkar gilla centrerat mer än den gamla.
Dagens franska statistik
Igår kom författarinnan Maria hit från Nice så vi bestämde att vi skulle ta en öl. Victor och Jaako var också med. Trots att det var måndag var hamnstråket fullt med folk i Antibes. Turisterna älskar Antibes och staden vaknar till liv varje sommar.
Vi hamnade på The Hopstore och hade en trevlig kväll mellan husen i gamla stan och stadsmuren.
The Hopstore i Antibes.
I lördags var jag ute och partajade i Nice hela natten. Första tåget hem på morgonen gick 5.30 så jag ägnade resten av söndagsförmiddagen åt att sova.
Therese bjöd in mig på grillning så framåt kvällen när jag åter hade kommit igång åkte jag upp i bergen till den lilla byn Valbonne där Therese bor. Det var en riktigt härlig sommarkväll och Theres pojkvän arrade vinprovning. Maten var riktigt god, kokosmjölkskokt ris med ingefära och lime(?), välmarinerad och mör fläskkarré, merguez och grillad squach med olivolja och timjan eller var det rosmarin?
En rabarberpaj på det och middagen var fulländad!
Kameran glömde jag hemma så ni får fantisera fram bilder själva.
Idag var jag i Nice och köpte en tidning. Tidningsaffären hade en sån där klotformad halv spegel i taket för att kunderna skall kunna titta på varandra eller för att expediterna skall kunna titta på tidningarna eller bara för att det är kul att ha en rund spegel i taket.
Jag kunde inte låta bli att ta ett kort på affären genom spegeln.
Snart är det dags att flytta hem till Sverige och jag vill göra det så smidigt som möjligt. Jag skall alltså inte flytta hem min soffa, min fåtölj, min säng, mitt barbord, etc, etc.
Nu startar istället min stora garageförsäljning där nästan allt skall bort. Jag kommer att behålla böcker, kläder och annat personligt, men möbler och prylar som jag samlat på mig som jag inte längre behöver kommer jag att sälja eller ge bort.
Bor du på rivieran är du varmt välkommen att ta en titt på mina grejer och lägga ett bud. För ändamålet har jag börjat snickra ihop en sida där jag skall lägga upp alla saker som skall byta ägare.
Dagens bild blir därför den på min Logitech MX revolution, en härlig mus som jag inte behöver längre eftersom jag numera har en bärbar dator.
Jag borde verkligen ta kort på något annat än mat, men mat ligger stilla och är väldigt tacksamt att fotografera. Så något försenat kommer här den åttiofjärde dagens bild.
Jag jobbar vidare med mina matbilder. Idag blir det grapefrukt som ser ut som citron.
Jag håller på att fotografera matvaror hemma. Igår blev det jordgubbar.
Igår kväll var det, som varje måndag under sommaren, dags för fyrverkerier i Cannes. Det är en turnering där olika länder ställer upp med en fyrverkerishow med ljud och ljus i harmoni. Man kan gå in på www och rösta, men jag hörde inte vilken adress flickan i högtalaren ekade ut över Cannes igår.
Jag tog med mig mitt stativ och tog lite kort och några blev halvbra. Jag tycker fortfarande att det är väldigt klurigt att ta bra bilder på fyrverkerier. Det gäller att veta var det smäller innan det smäller. Dessutom är det första smällen som är bäst för då finns det ingen ful rök på himlen.
Okej, jag klarade det inte. I söndags blev det ingen bild tagen. Efter lördagens cocktailparty åkte alla mina vänner hem och jag blev lämnad kvar ensam och övergiven i Nice med bara lokalbefolkningen som sällskap.
Jag blev erbjuden husrum för natten och nästa dag gick jag och Maria på både Chagallmuséet och Matissmuséet. Men utan kamera.
För dag 88 får ni nöja er med en bild från kontoret i går. En fransk frukostspecialitet: bröd med russin, pain aux raisins, ett slags wienerbröd som jag hittade i jobbets kafé.
Jag skall ut och foto fyrverkerier i Cannes i kväll. Som ni säkert såg på min senaste fyrverkeribild behärskar jag inte motivet ännu.
Jag läste en guide på internet om hur man fotar fyrverkerier och har fått lite tips. Guiden nämnde ett sk bulb mode vilket innebär att man kan låta slutartiden vara obestämd och helt enkelt hålla nere avtryckaren på kameran så länge som man vill att slutarn skall vara öppen. Bra för fyrverkerier eftersom man då kan stänga slutaren precis när fyrverkeriet har exploderat på himmelen.
Jag förutsatte att det här läget bara finns på proffskameror och började förbereda en svart kartongbit att hålla för kameran istället. Men när jag lekte med slutartider och bländare hittade jag läget genom att vrida upp slutartiden till max och sedan ett steg till.
Jag skall göra mitt bästa ikväll, men det är rätt molnigt så ha inga höga förhoppningar.
Nicolas har tagit några fräcka bilder på vattendroppar, tex den här. Jag försökte också, men det blev sådär. Precis när jag började få in rytmen tog batterierna i blixten slut.
Såhär ser en vattenstråle ut och man tittar riktigt snabbt.
Pär visar nöjd upp sin iPhone och demonstrerar hur man kan använda accelerometern i den.
Nu börjar det här fotoprojektet med en bild per dag i hundra dagar bli lite påfrestande. Det är inte lätt att hitta på nya grejer att plåta och ni måste stå ut med alla mina inlägg med bilder varje dag.
Men ni kan ju välja att besöka bloggen mer sällan om ni tycker det är för mycket. Så jag fortsätter.
Idag fick jag låna en förlängningsring av Nicolas (kolla på hans foton här). Det är en ring som man sätter mellan kameran och linsen och simsalabim kan man ta närbilder som den här.
Fler växter och insekter i mitt flickr-album.
Pär kom till Frankrike och Amadeus samtidigt som jag, men stannade bara 6 månader för ett exjobb. I går kom han hit på semester med två vänner.
Det gamla svenska gänget, vi som började samtidigt för snart två år sedan, gick ut och åt i Juan les Pins igår kväll. Vår gamla stamkrog hade fått ordning på maten som fick betyget OK plus. Carrpachio, olika sorters kött och grillspett samt en äpplekaka satt fint.
På väg hem gick vi förbi huset med den späjsiga fasaden.
Igår försökte jag säga upp min lägenhet eftersom det är tre månaders uppsägningstid.
Jag åkte till min agency som jag hyr av och sa att det var dags att flytta. Flickan som tog emot mig förklarade då att jag måste skriva ett brev och skicka till dem.
Jag tittade lite uppgivet på henne och frågade vad det måste stå i ett sådant brev och hon förstod att jag inte var någon fransk språkmästare. ”En mall” skall du ha, utbrast hon och började klicka på sin dator. Efter en stund kom det ut ett brev på skrivaren. Hon ändrade lite för hand i brevet sa ”ungefär såhär blir bra”.
Idag ska jag försöka säga upp min lägenhet igen.
Stängd kiosk i går kväll på Long Beach i Antibes.
Idag är det den 14 juli och Frankrikes nationaldag. Man firar stormningen av Bastiljen år 1789.
Stormningen av Bastiljen 14 juli 1789
Jag har försökt fråga runt vad man gör på nationaldagen nuförtiden här i Frankrike, men det verkar inte vara något speciellt mer än fyrverkerier. Antingen är det bara här på Rivieran eller gäller över hela Frankrike en omåttlig kärlek till fyrverkerier. Nu på sommaren är det fyrverkerier nästan varje dag. Varje vecka är det dessutom extra stora fyrverkerier i de olika städerna här nere.
Dagens foto blir därför ett fyrverkeri från Juan-les-Pins, precis fotat med skakig hand från min balkong.
Vad gjorde du på Frankrikes nationaldag?
Egentligen hade jag en riktigt bra dag i går. Först tog jag det lugnt på balkongen, läste en bok och lyssnade på Jonas Wahlström som sommarpratade. Sedan låg jag på stranden hela eftermiddagen och på kvällen åkte jag till Cannes och mötte Victor och hans familj som precis seglat dit. Efter lite sittbrunnssitt gick vi ut och testade alla nya barer vi kunde hitta.
Men jag slarvade med kameran och tog inte kort på något spännande. Så bilden, som egentligen skulle publicerats igår, blir hemifrån min balkong där basilikan växer som en tok i det perfekta medelhavsklimatet.
Igår gick Pink Parade från Place Massena genom gator och torg i Nice. Jag var där och fotade alla glada människor.
Klicka på bilden för att se alla bilderna i mitt flickr-album.
Igår försökte vi svenskar bli ännu mer franska genom att spela ett parti boule, eller pétanque som det heter här.
Inga baskermän stannade, pekade och skrattade trots att vi hade färgglada bocciaklot med vatten i istället för personligt gjutna stålklot.
Staffan utklassade alla.
På bilden ses David svinga iväg ett klot.
Ruthie Foster och James Blunt inledde årets jazzfestival i Juan-les-Pins (som jag skrivit om förut).
Jag var och kollade på konserten med några vänner från jobbet. Det var lite lamt, men rätt bra. James pratade ungefär lika bra franska som jag. Vakterna beslagtog min kamera så ni får nöja er med den här mobilbilden.
Gonatt på er!
Det mest intressanta som hände idag var att mina kollegor fick reda på att jag skall flytta till Sverige och att de därmed skall få lite mer jobb att göra 😛
Min kollega Nicolas blev jättesur för att inte han hade fått reda på det före alla andra. Han blev inte glad igen förrän efter lunch. Då tog han reda på att Norge tjänar 100 miljarder på sin olja och att det bara finns 4 miljoner norrmän. Så nu skall han flytta dit. Han tror fortfarande att Norge och Sverige är samma land.
Min nya skärmsläckare på datorn räknar ned hur långt det är kvar till Telia lanserar iPhone i Sverige. Det blir dagens bild.
Jag har väntat ganska länge på den här. Blev egentligen klar i början på förra året, men var tvungen att söka dispens och ringa och maila och ringa och maila och ringa och skicka in och gå runt och vänta och ringa innan jag fick det här vackra beviset på mina studier.
Nicolas har än en gång inspirerat mig till ett fotoprojekt. Idéen är 1 bild/dag. Eftersom jag snart skall flytta härifrån utvecklade jag idéen till: 1 bild per dag för var och en av mina sista 100 dagar på franska rivieran.
Än så länge är inte bilderna särskilt Frankrikeanknytna, men jag skall försöka fånga det som fått störst uppmärksamhet av mig varje dag. Och just nu är det inte några franska saker som fångat mitt största intresse.
Dag 100 presenteras i mitt nästa inlägg.
Nu när jag snart flyttar hem till Göteborg igen var jag naturligtvis tvungen att skaffa mig en ny blogg: Klas i Göteborg.
Jag har inte helt spikat vad den kommer att handla om ännu, men jag antar att det blir god mat, fotografering, lite mac och mycket Göteborg.
Häng gärna med till den nya bloggen om ni vill. Jag kommer att skriva lite parallellt på båda ett tag framöver så överge inte den här bloggen riktigt ännu.
Nya bloggen finns på www.klasigoteborg.se »
PS. På fredag släpps iPhone. DS.
I måndags sa jag upp mig från jobbet på Amadeus, här på den franska rivieran. Jag har inget annat jobb att gå till ännu, men jag vet att jag vill hem till Göteborg så det var inte mycket att göra.
Om ca tre månader, nån gång i oktober, kommer jag tillbaka. Till dess skall jag ha det gött och leva livet här nere.
I lördags åkte vi ner till Cavalaire, nära St Tropez, för ännu en härlig segling med Victors båt.
Vi tog lilla vändan, vilket innebär ön Port-Cros, ca tre timmar från hamnen. På Port-Cros låg vi i en vik och snorklade, åt vattenmelon och tog det soft.
Nicolas har lånat ut sitt vidvinkelobjektiv till mig så att jag skulle kunna ta riktigt stora bilder från båten. Med min egen blixt och vidvinkelobjektivet kunde jag tex ta en sån här bild med hela sittbrunnen i motljus:
Jag har lagt upp de andra bilderna på flickr »
Jag har nu varit flera gånger på det kommunala badhuset här i Antibes. Det är ett ganska bra badhus med en 25-metersbassäng inne, en 22-metersbassäng ute och en 50-metersbassäng ute. Tydligen är 50-metaren stängd för allmänheten i vanliga fall, men öppen för alla nu på sommaren. Det är väldigt härligt att gå och simma i utomhuspoolen i eftermiddagssolen efter jobbet.
Och när det gäller omklädningsrummen och fransmännen så är det precis lika komplicerat som befarat. Man duschar inte naken, dvs om man inte går in i ett litet duschbås. Man får nämligen välja. Det finns ett drygt tiotal vanliga duschar och tre duschbås. Vill man tvätta hela sig måste man välja ett bås. Annars får man tvätta sig med badbyxor på.
Vi har rabatt på simhallen tack vare jobbet så jag har köpt ett 10-kort som jag skall börja utnyttja ikväll.
Fête de la Musique är en endags musikfestival över hela Frankrike. På gator och torg spelar kända och okända musiker musik för alla som vill lyssna och dansa.
I år spelade min vän och kollega Therese med sitt jazzband i Garbejaire.
Och i Nice var det fullsmockat med folk på gator och torg. En mycket härlig och glad stämning infann sig när man gick mellan olika musikstilar och ambitionsnivåer i gamla stan.
Gator fulla av folk
I tisdags fick jag mina nya kameralins hemskickad. Det är en lins med fast brännvidd på 50 mm och utan motor så jag måste fokusera manuellt. Det är en Nikon 50 mm 1,4D vilket betyder att den är mycket ljuskänslig så att jag kan ta skarpa bilder utan blixt trots att det är skymning.
Gårdagens midsommarfest var ett perfekt tillfälle att testa linsen och lära mig hur man tar kort utan autofokus. Rätt klurigt, men när det blir rätt blir det väldigt bra.
Jag har lagt upp några av bilderna i mitt flickr-album för er att titta på.
Äntligen får jag håna er igen! Hela maj har ni suttit i solen och gottat er eller halvt svettats ihjäl, medan det har varit ostadigt här. Men nu vänder det!
😛
På fredag är det midsommar och på lördag är det Fête de la Musique över hela Frankrike.
Fête de la Musique är en musikfestival under en kväll där, som jag har förstått det, vem som helst kan gå ut på gatorna och spela musik. Bilden ovan är från förra årets festival.
Förra året var det både professionella band och amatörband ute på gatorna i Antibes. Stämningen var mycket trevlig.
Lördag kväll, 21 juni, alltså! Ses på gatorna i gamla stan i Antibes!
Kolla in kartan på cityvox.fr för mer information.
Ni som följer min blogg tror kanske att era fördomar mot fransmännens strejkande varit felaktiga. Ni tror kanske att fransmännen har börjat civilisera sig och arbeta på arbetet. Ni tror kanske att det inte har varit strejk här sedan min senaste rapport om busstrejken.
Fel.
Fransmännen strejkar hela tiden.
Jag har nog bara vant mig eller slutat klara av att hålla isär de olika strejkerna. Men jag skall försöka bättra mig för att kunna rapportera hem hur samhället (mer eller mindre) fungerar här.
Meteorologerna strejkar
5 juni strejkade meteorologerna. Jag vet inte för vad och vad de fick ut av det. Kanske var det mot det dåliga vädret?
På jobbet hade vi lite svårt att förstår hur någon skulle bry sig, förutom bönderna. Men bönderna strejkar nog också.
Operation snigel
Om jag har förstått det hela rätt drog operation snigel igång förra veckan. Den gick ut på att långtradarchaufförerna körde extremt långsamt på motorvägarna (30 istället för 130) för att demonstrera mot de höga bränslepriserna.
Operation Snigel.
Operation hinderbana/ställa till med bråk (chicane)
Idag började operation hinderbana och det är långtradarchaufförerna som står bakom även denna. Här i Nice innebär det att de blockerar flygplatsen. Läs mer i Nice matin (på rolig svenska). Även denna strejk är mot de höga bränslepriserna.
Ännu en tågstrejk
Förra måndagen strejkade de två största fackförbunden hos SNCF (jämför SJ) i 20 timmar mot omorganisationen av godstrafiken(?). Att SNCF strejkar är mer regel än undantag.
Någon som minns vad fiskarna gjorde? Var det nån stödstrejkt för sniglarna?
Till svenskarna på Rivieran
Litet meddelande om att vi kommer att arrangera midsommarfirande vid Fort Carré i år också. På fredag kväll samlas vi vid stationen med sill, potatis, nubbar, köttbullar, jordgubbar och allt annat som hör till.
Hör av dig om du vill vara med så kommer det mer information inom de närmsta dagarna.
Det kommer bli ungefär som förra året, men lite bättre.
Fort Carré står kvar efter förra årets midsommarfirande.
Imorgon skall jag till ett franskt badhus och undersöka om det verkligen är så att fransmännen inte vågar visa sina snoppar för varandra.
Som jag har förstått duschkulturen här nere skall man visa så lite som möjligt. Duscharna på jobbet, exempelvis, består av små enskilda rum som man kan stänga och låsa och det finns ett utrymme innan själva duschen som man kan byta om i.
Linda: Hur var det i Kroatien? Bar fransyskorna in omklädningsrumsmöblemanget i duschrummet för att slippa vara nakna offentligt? Hade de sedan ändå på sig trosorna ända in i duschkabinen?
Dessutom är det förbjudet med badshorts på badhuset, man måste ha småbadbyxor för att få bada här. Ordning och reda.
Till Linda, på begäran:
Min tolkning av en majrova, navet, till höger. Jag försökte ta ett foto av den, men den var riktigt ful och tråkig så jag ritade av den istället.
Vore bra om du kunde kolla att din lokala ICA-handlare saluför dessa trots ert medelhavsklimat.
”Hur man vet att man jobbar på ett franskt företag.”
eller
”Amadeus visar vägen.”
Vår slogan just nu är: ”A clear direction for the future”.
Nicolas har varit på semester i Norge i två veckor. Idag kom han tillbaka och hade lagt manken till för att hitta något riktigt norskt att ta med till kontoret.
Det blev en Melkerull, ”Et lite stykke Norge” så jag får säga att han lyckades mycket bra.
Jag har alltid vart en laptopkille. Jag vill kunna ha med min dator överallt. Så när Victor sa att han funderat på att köpa en iMac och göra sig av med sin MacBook Pro för att han ville ha en skrivbordsdator med stor skärm, förslog jag att vi helt enkelt kunde byta datorer.
Så här föreslog jag att det skulle gå till:
Han gick (med) på det.
Så nu kan jag återigen sitta i soffan, i sängen eller på balkongen och blogga. Dessutom har jag köpt en fräck TimeCapsule som trådlöst sköter min backup varje timme, helt automatiskt.
Jag letar runt på Internet efter bra och billiga flygresor hem till Göteborg.
Sterling verkar numera vara det enda flygbolaget som flyger direkt Nice-Göteborg och de flyger bara tre gånger per vecka och alla avgångar på dåliga tider förutom den på tisdag kväll, men hur bra är det att flyga hem på en tisdag? Det blir ju nästan en veckas semester om man vill ha en helg hemma och det är inte riktigt vad jag hade planerat.
Efter några timmar på Sterlings site hittade jag vad Sterling kallar FlyMeHome, en liten trevliga rabatt för oss svenskar som bor utomlands och som jag därför känner mig tvungen att dela med mig av till mina svenska vänner här nere.
Från Sterlings hemsida:
”FlyMeHome är ett erbjudande till skandinaver som är bosatta i Spanien, Frankrike, Storbritannien, Italien och Holland.
Med FlyMeHome kan du både enkelt och billigt resa hem till Skandinavien.
Om du bor i Spanien, Frankrike, Storbritannien, Italien eller Holland – och är medlem i FlyMeHome – erbjuder Sterling dig en attraktiv förmån.”
Med FlyMeHome får man 10% rabatt på Internetpriserna.
(Sterling skriver 20%, men det är bara om man jämför med att boka via telefon och vem bokar flygbiljetter via telefon numera?)
”För att få ta del av FlyMeHome-förmånerna måste du uppfylla följande villkor:
Avgångstiderna är dock fortfarande lika usla som innan och priserna är högre än i höstas så på det hela taget ett mediokert erbjudande, men tanken är trevlig.
Jag har hittat ett spännande koncept. Det är lite tillbaka till verkligheten. Jag har börjat köpa grönsaker och frukter som är producerade i närheten av mig och som inte alltid är perfekta och ser exakt likadana ut som varandra.
Victor, en kompis från jobbet, frågade för ett tag sedan om jag ville vara med och prenumerera på närproducerade grönsaker och ekologiskt odlad frukt. Varje onsdag kommer det en leverans till jobbet. Några kilo grönsaker och några kilo frukt. Vi delar på en leverans för det är för mycket för en person.
I onsdags fick vi vår första leverans som var full med sallad, spenat, gul squash, majrovor, vårlök, nektariner, äpplen, ananas och blodgrapefrukt. All frukt är alltså inte närproducerad vilket är dumt. Tydligen skall den vara ekologisk eller fair trade. Grönsakerna kommer dock från nån gård här i trakten.
Det finns ett liknande koncept i Sverige (Årstiderna) med ekologiska varor, men ingen av deras produkter är närproducerad. Den bästa i det avseendet kommer från ”Sverige och Norden”.
Jag gillar prenumerationskonceptet för man blir tvungen att hitta på något vettigt att laga av det man får istället för att handla det gamla vanliga. Finns det något bättre än att sätta kniven i en ny spännande rotfrukt?
Nån som vet vad man skall laga av en majrova?
Bilden: En blodgrape. Antagligen producerad på ett bra sätt någonstans i världen. Nu på mitt bord.
I snart en månad har det varit riktigt dåligt väder här på den franska rivieran. 17 grader och regn är inte mycket att ha när det snart är juni.
Vädret här i Antibes kan ni se på meteofrance.com
Stanna hemma i Sverige istället och njut av sommarvädret ni tycks ha där. Jag kommer snart hem och hälsar på.