Jag har varit på semester. Igen. När jag kom tillbaka till kontoret i onsdags frågade mina kollegor om jag hade varit på semester, igen?
I Frankrike hälsar man väldigt mycket på varandra. Det är inte alls som hemma i Sverige där man nickar mot alla när man kommer in i ett rum eller på sin höjd säger ”hej”. Här är det ordning och reda. Varje morgon säger man ”bonjour” (goddag) och tar i hand. Därefter frågar man hur det är, oftast genom att fråga ”ca va?”. Det enkla och fina svaret på den frågan lyder ”ca va”. Översatt ungefär: ”Det går?” -”Det går.”.
Man kan spexa till det hela genom att istället svara ”Ca va bien” – det går bra, eller ”Comme ci, comme ca” – det är hit och dit. Man kan även skoja till det genom att ändra frågan till ”Comment allez-vous?”. Det brukar Jeremy göra när han hälsar på mig och då är min lilla franska hjärna inte tillräckligt snabb vilket medför att jag står i flera sekunder och bara tittar på honom och tillslut säger ”ca va.”.
Varje morgon tar jag alltså minst sex personer i hand och frågar hur det går och för det mesta svarar var och en att ”det går”.
Men det finns kvinnor också! Och kvinnor får man inte ta i hand för dem skall pussas. Så samtidigt som man frågar om det går skall man pussas en gång på ena kinden och en gång på andra kinden. Typ: ”Bonjour Virginie!” – puss – ”ca va?” – puss – ”ca va.”. Vi har två kvinnor i teamet så varje morgon får jag pussa fyra pussar.
På jobbet börjar jag vänja mig vid det här (även om jag ibland glömmer av mig och tar flickorna i hand, då tittar dem länge och undrande på mig. Jag kanske förolämpar dem?), men när man träffar helt främmande människor, tex när man är med på nya spännande aktivitetet som havskajak, så hälsar man för första gången genom att pussas och det känns… främmande.
Ja, det är jobbigt det här med kvinnor. Man borde varit man.
Ja, det är det jag alltid har sagt!
Ja, det verkar farligt i Frankrike.