Fick precis en fråga på bloggen:
Hej Klas!
Om man vill vandra i Le Loup, och kanske simma i floden, var rekommenderar
du att vi vänder oss?
Tack för svar och alla tips.
Hälsningar
Cornilla
Någon som har några tips till Cornilla?
Etikett: rivieran
GP tipsar om Riviera-konst
Franska rivieran är fullt av museer och jag har redan skrivit om några av dem när jag var på plats. Mina favoriter är: Picassomuseet i Antibes, Havsmuseet och akvariet i Monaco och Moderna museet i Nice.
För några dagar sedan skrev även Göteborgs-Posten om konst längs rivieran:
GP: Njut av konst längs Rivierans kust »
Häftigaste museet är nog Fondation Maeght som ligger uppe i bergen. Mycket modern konst och mycket utomhus.
Fondation Maeght. Foto: Sébastien Bertrand
Nerifrån. Foto: Klas i Frankrike
Picasso-museet i Antibes. Underifrån. Foto: Klas i Frankrike
Dag 3: Toalettinredning i rosa
Lägenheten är tömd och den rosa toalettinredningen är en av de få saker som finns kvar. Vad som dock saknas är den yttre delen av fyrkanten som man skall hänga handduken i. Den försvann mystiskt under Oktoberfesten.
Rivierainspirerad(?) toalettinredning.
Dag 20: Åter söderut
Efter anställningsintervjun och en liten helgvisit i Göteborg bar det åter hem mot Rivieran. Den här gången med Lufthansa.
Lufthansa har en rätt imponerande och väldigt tråkig transitterminal i Frankfurt. Hela terminalen är Lufthansas och den är byggd som en enda lång gång med gater på båda sidor. Ibland hamnar man i A-delen och ska till B-delen, då får man gå under landningsbanan i den färgglada tunneln. Det är bara kul om man inte har bråttom.
Men den här gången flög jag via München.
I München fick man gratis te, men det var också det mest uppseendeväckande som hände.
Dag 25: La Mer Magnifique
Det magnifika Medelhavet. Det här kommer jag att sakna.
Dag 36: Lyxjakterna i hamnen i Antibes
Antibes är känt för sin hamn. Det är faktiskt den hamn på Rivieran som huserar de allra största och flesta lyxjakterna. En nybyggd och rejäl pir är en väsentlig orsak till detta.
Schematisk skiss över de viktigaste delarna av Antibes: port_vauban.jpg
Charlie och Sandra besökte hamnen och spanade in de ”små fartygen” medan jag jobbade och slet på kontoret.
Dag 37: Sverigebesök på stadsmuren i Antibes
Ni som följer bloggen vet att jag inte har många dagar kvar här i Frankrike. Jag håller ju på att räkna ner och använder hela nedräkningen som en fotoutmaning. Jag försöker ta en bild per dag och det är mycket svårare än man tror.
På den trettiosjunde dagen kom Charlie och Sandra på besök för att få en veckas sol, bad och rivierarelaxande.
Jag kan inte ta ut semester längre eftersom jag har sagt upp mig från jobbet så Charlie och Sandra fick ha kul helt på egen hand medan jag jobbade och slet på kontoret.
Sandra har fotat och jag har fått lov att publicera hennes bilder här på bloggen. Det här blir alltså en liten fotokupp i min utmaning, men det viktigaste är ju att jag publicerar bilder som ni, mina kära läsare, kan bli inspirerade av. Vem som har tagit dem spelar ju ingen roll.
Vi börjar här till höger med bilder från den stora stadsmuren runt Antibes. Charlie och Sandra poserar med Medelhavet i bakgrunden på varsitt kort.
I de kommande inläggen väntar en veckas upptäckande av Antibes och de andra städerna längs Rivieran.
Dag 41: Höstmolnet har kommit
Ett häftigt höstmoln på Antibeshimlen.
Dag 53: Zoo Parc Cap-Ferrat
På den femtiotredje dagen gick jag på zoo. Zoo Parc Cap-Ferrat (notera hur de har olika flaggor på sin hemsida så att man skall tro att man kan välja språk).
En bit ut på Cap Ferrat, halvön precis öster om Nice, ligger zoot. Det fanns lejon, tigrar, krokodiler, lemurer, lemurer och lemurer.
I en av lemurburarna fick man gå in och lemurerna var nyfikna och flockades gärna runt mig. Men innan de hann gå till attack och slita mig i stycken kom zoopojken och zooflickan med lemurmat och genast fanns det något intressantar för lemurerna att sysselsätta sig med.
Jag tog ett gäng bilder som jag har publicerat på flickr »
Dag 59: Litet lördagsparty
I lördags skulle vi egentligen gått till la Siesta, nattklubben på stranden, men arrangören drog sig ur och kvar satt vi ett gäng hemma hos mig.
Det blev en utdragen förfest istället och eftersom vi var rätt möra efter att ha legat på stranden hela dagen var det riktigt skönt att låta festen komma till oss istället för tvärtom.
Jag har satt ihop ett litet bildspel från kvällen. Jag tror att Johan och Max har tagit de flesta bilderna. Bildspelet finns på flickr »
Dag 60: Grillkväll på spisen
Charlie och Max kom hit i fredags för att få lite sensommarsol på sina bleka ben. Jag tänkte sommar och jag tänkte svenskar och middagen blev grillad korv. Köket fylldes av Chipolata, Merguez och örtkorvar.
Men jag har ingen grill så det blev att ta fram den gamla hederliga grillpannan. En tingest varje svensk lägenhetsinnehavare borde ha för att sätta grillränder på det mesta. Vi grillade aubergine med svartpeppar och olivolja till korven och det blev gott. Sallad, bröd och rosévin på det och sen var fredagsmiddagen kirrad!
Tre olika sortes korv, grillpannan med auberginer och jag i förkläde.
Dag 61: Rivieran – stället där det är vettigt att ha en kabriolett
Skall man ha en kabriolett, eller cab, är den franska rivieran ett av de bästa ställena att leva på. Några få regndagar per år och mellan tio och trettio grader året om.
Tobias insåg detta och köpte svenske konsuln i Nices gamla cab. När vi åt lunch på strandserveringen häromdagen fick jag chans att ta kort på den vackra solgula Renaulten.
Konsulmärket är kvar.
Dag 71: Fest hos Sophie inför Le Palais
I lördags kväll bjöd Sophie in till middag och förfest inför den stora kvällen då den välkända nattklubben Le Palais skulle besökas. Jag hade jouren hela förra veckan inklusive helgen så jag fick inte följa med till Cannes, men middagen höll jag mig inte borta ifrån.
Som vanligt var det blandade nationaliteter, språk och mat och mycket trevligt. Jag har lagt upp några bilder på flickr »
Ikväll skall jag till Cannes och lyssna på elektromusik på stranden.
Dag 75: Inte så glassigt som man kan tro
Ni kanske tror att jag har det bra här på Rivieran? Lever det glassiga livet och har det skönt? Steker, chillar och softar?
Nej, nej, nej.
Här är det hårt slit från morgon till kväll. Jag måste till exempel jobba. Och diska.
Dag 76: Segla till Saint Tropez
I lördags drog vi ut på havet igen. Jag, Corinne, Victor, Daniel och Matthiue. Vi gick från Cavaliere till Saint Tropez där vi låg för natten. På söndagen gick vi tillbaka samma väg fast tvärtom.
Vädret kunde inte ha varit bättre. Frisk bris, kryss på morgonen sedan bada lite i en vik och spinnaker på eftermiddagen.
På kvällen gick vi ut i Saint Tropez för att hitta lite mat. Jag har, precis som Karin sa när hon var här och hälsade på för ett tag sedan, alltid trott att Saint Tropez varit överskattat, men det är faktiskt fortfarande en väldigt pittoresk och vacker liten stad med otroligt många resturanger. De små, små gränderna är fulla av bord och hungriga kvällsgäster.
Efter restaurang och några barer var det dags att ge sig ut på bryggan, dra på sig badbyxorna och hoppa i den lilla gummibåten och försöka ta oss ut till segelbåten igen. Kvällen och vattnet var varma och stilla. Vi rodde sakta ut i viken och jag mådde utmärkt.
Dags för Champagne i sittbrunnen för att fira dagens vackra segling (bilden är tagen med min iPhone).
Dag 92: Vägen hem från krogen
Pär kom till Frankrike och Amadeus samtidigt som jag, men stannade bara 6 månader för ett exjobb. I går kom han hit på semester med två vänner.
Det gamla svenska gänget, vi som började samtidigt för snart två år sedan, gick ut och åt i Juan les Pins igår kväll. Vår gamla stamkrog hade fått ordning på maten som fick betyget OK plus. Carrpachio, olika sorters kött och grillspett samt en äpplekaka satt fint.
På väg hem gick vi förbi huset med den späjsiga fasaden.
Dag 98: Jazzfestivalen har börjat
Ruthie Foster och James Blunt inledde årets jazzfestival i Juan-les-Pins (som jag skrivit om förut).
Jag var och kollade på konserten med några vänner från jobbet. Det var lite lamt, men rätt bra. James pratade ungefär lika bra franska som jag. Vakterna beslagtog min kamera så ni får nöja er med den här mobilbilden.
Gonatt på er!
Mina 100 sista dagar på franska rivieran
Nicolas har än en gång inspirerat mig till ett fotoprojekt. Idéen är 1 bild/dag. Eftersom jag snart skall flytta härifrån utvecklade jag idéen till: 1 bild per dag för var och en av mina sista 100 dagar på franska rivieran.
Än så länge är inte bilderna särskilt Frankrikeanknytna, men jag skall försöka fånga det som fått störst uppmärksamhet av mig varje dag. Och just nu är det inte några franska saker som fångat mitt största intresse.
Dag 100 presenteras i mitt nästa inlägg.
Jag har sagt upp mig – snart tillbaka i Göteborg igen
I måndags sa jag upp mig från jobbet på Amadeus, här på den franska rivieran. Jag har inget annat jobb att gå till ännu, men jag vet att jag vill hem till Göteborg så det var inte mycket att göra.
Om ca tre månader, nån gång i oktober, kommer jag tillbaka. Till dess skall jag ha det gött och leva livet här nere.
Helgens segling till Port-Cros
I lördags åkte vi ner till Cavalaire, nära St Tropez, för ännu en härlig segling med Victors båt.
Vi tog lilla vändan, vilket innebär ön Port-Cros, ca tre timmar från hamnen. På Port-Cros låg vi i en vik och snorklade, åt vattenmelon och tog det soft.
Nicolas har lånat ut sitt vidvinkelobjektiv till mig så att jag skulle kunna ta riktigt stora bilder från båten. Med min egen blixt och vidvinkelobjektivet kunde jag tex ta en sån här bild med hela sittbrunnen i motljus:
Jag har lagt upp de andra bilderna på flickr »
Midsommar på Rivieran
Till svenskarna på Rivieran
Litet meddelande om att vi kommer att arrangera midsommarfirande vid Fort Carré i år också. På fredag kväll samlas vi vid stationen med sill, potatis, nubbar, köttbullar, jordgubbar och allt annat som hör till.
Hör av dig om du vill vara med så kommer det mer information inom de närmsta dagarna.
Det kommer bli ungefär som förra året, men lite bättre.
Fort Carré står kvar efter förra årets midsommarfirande.
Åk inte till Rivieran
I snart en månad har det varit riktigt dåligt väder här på den franska rivieran. 17 grader och regn är inte mycket att ha när det snart är juni.
Vädret här i Antibes kan ni se på meteofrance.com
Stanna hemma i Sverige istället och njut av sommarvädret ni tycks ha där. Jag kommer snart hem och hälsar på.
Julmat: En utsökt gåslever
Gåslevern som vi beställde en söndag i advent serverades som förrätt på julafton med ett sött vitt vin, lökmarmelad och canapéer och smakade fantastiskt gott!
Fett, sött och syrligt i en underbar kombination. Som vanlig Arbogapastej, men mjukare och ändå med mer smak.
Svenska granen skänkt och tänd
Precis som förra året har Sverige skänkt en gran till Nice. Det är vår konsul i Nice, Åke Almroth, som arrangerat det hela. och VDn för Västkustens Skog AB, Bernt Ivarsson som skänkt granen.
På Place Massena står den blå-guldiga granen och lyser upp mitt i Nice.
En liten skylt vid granens fot förklarar varifrån granen kommer och vem som skänkt den.
Tack för en fin gran!
Svenska konsulatet i Nice bjuder in till julstämning
Ikväll kommer granen från västkusten till Nice! Från www.consulat-suede.fr:
”Dec 8
Kl 17:50
Luciatåget utgår från Hôtel de Ville i Nice till granen vid Forum Masséna.
Kl 18:00
Den svenska granen skänkt av Västkustens Skogs AB tänds på Place Massena! Högtidligheten förrättas av Sénateur Maire de Nice Jacques Peyrat och Sveriges Ambassadör i Frankrike Gunnar Lund.
Kl 20:00
Julkonsert i den fantastiska kyrkan St Pierre d’Arène 62, rue de France, (bakom Hôtel Negresco), Nice
Musikalisk knäck, marsipan och marmelad, nötter, apelsiner och ris à la Malta. Kom och låt dina öron fyllas av läckra julgotter när Vokalkvartetten VOX frossar i sånger med ljuvligt juliga förtecken. Staffansvisor, Jul Jul, strålande Jul, O Helga natt, Jingle Bells, Marias vaggsång, Deck the Hall, When you wish upon a star. Andäktiga stunder. Blandat med många leende minutrar.
Vokalkvartetten VOX är en av Vara Konserthus fasta, professionella ensembler. De fyra sångarna har gjort sig kända för sin varma och öppna utstrålning med fin publikkontakt. Oavsett om VOX sjunger en madrigal, folkvisa eller nyskriven konstmusik genomsyras framförandet av lusten att levandegöra musikens alla känslor och färgskiftningar.
Nyligen gjorde kvartetten med Allan Edwall-porträttet Grovdoppa ånyo succé i Göteborgs Stadsteaters lunchteaterserie. Ensemblen hänger sig gärna åt den äldre musiken, såväl renässans- och barockmusik. VOX är dock lika framgångsrik i den helt nya repertoaren där man genom åren fått en mängd ny musik skriven direkt för ensemblen. Men nu till jul är det ju de gamla vanliga sångerna vi vill höra. Det får vi från VOX. Men vi får också höra en del sånger som vi kanske inte ännu har placerat i vår julmusikönskelista.
Du får möta Katarina Lundborg (mezzosopran), Tore Sunesson (tenor), Matts Johansson (baryton) och Ulrika Åhlén Axberg (sopran) – alltså vokalkvartetten VOX som denna höst fått den världsberömda sopranen Barbara Bonney som konstnärlig coach. Ett unikt tillfälle att få möta en sällsynt begåvad grupp.
Fritt inträde! Kollekt till förmån för Le Forneau Economique, soppkök i Vieux Nice!”
Fransk konst
Det här är en intressant bild från Nice och Place Massena. Jag tror att det är någon form av konst, men jag är inte helt säker. Jag vet heller inte om fåglarna ingår i skapelsen eller om de bara utnyttjar den för att vila på hög höjd.
Den personliga integriteten är ju viktig här i Frankrike så det kanske är en form av låtsasövervakning, utan videokameror, men som ändå ger känslan av att man är övervakad. Storebröderna ser dig?
Klicka för förstoring
Äntligen vinter på Rivieran
Det har varit kallt, regnigt och trist väder på Rivieran i nästan en vecka, eller mer? Men idag verkar det äntligen som vintern har kommit. Det är nämligen bara på hösten och våren som det regnar här. Idag är det sol och femton grader, precis som det ska vara.
Jag sitter och dricker söndagskaffet i t-shirt på min balkong och det är bland det bästa som finns.
En väska i Mouans-Sartoux
Jag har köpt en väska i Tyskland. En amerikansk väska i Tyskland. Den heter ”The Daily L” och är gjord av Crumpler. Jag skall ha den till min kamera och mina färgglada kort.
Idag var det någon här och försökte leverera väskan, men jag var på jobbet. Det är konstigt att fraktbolagen och webbaffärerna fortfarande inte har fattat att de flesta av deras kunder jobbar på dagarna. Vad är det för vits att köra omkring och leverera paket när ingen är hemma?
När jag kom hem låg det en lapp i brevlådan som sa att min väska finns i Mouans-Sartoux. Det är en bit bort så jag får ta en utflykt på lunchen imorgon. Men utflykter på Rivieran är nästan alltid trevliga. Om Mouans-Sartoux har något spännande att erbjuda så lovar jag att berätta det för er, mina kära bloggläsare.
Stor karta
Fyra timmar närmre ett motorcykelkörkort
Igår hade jag min första riktiga körlektion på motorcykel. Jag och Per träffade vår körskollärare klockan 14 och vi var inte tillbaka vid körskolan igen förrän klockan 18. En rejäl första lektion alltså!
Vi började stenhårt helt utan trams. Körskolläraren (le professeur) skjutsade Per på den ena motorcykeln och jag fick köra själv och ensam på den andra motorcykeln. Läraren vet ju att jag har kört liten motorcykel i ett år.
Vi körde till en lugn parkering bortanför la Fontonne och började med genomgång av motorcykeln. Sedan var det krypkörning, krypkörning med svängar, serpentinbana, åtta med koner och paus. Därefter pratade vi lite om högerregeln och sedan åkte vi ut på vår första (riktiga) lektion i trafik.
Läraren körde först i bil och sedan följde jag och efter mig körde Per. Vi körde på supervackra franska vägar i bergen och i skogen, genom små franska byar med smala vägar och små korsningar och ner till havet och kustvägen tillbaka.
Jag förstår bara enstaka ord som läraren säger men det går rätt bra ändå. Han måste dock tro att vi är helt knäppa för vi svarar bara ”ja, ja” på allt han säger och sedan testar vi oss fram.
Jag har gjort en liten skiss över de vanligaste orden för oss motorcyklister. Hojjen är den jag övningskörde på igår, en Suzuki 500.
Klicka på bilden för att förstora den.
Nya iMacar på Rivieran
I tisdags släppte Apple nya datorer igen. Det är lika härligt varje gång.
Jag har haft min gamla bärbara dator i ett och ett halvt år nu så den är helt klart avskriven för längesedan. Det är en mycket fin och vit iBook G4 och jag köpte den egentligen bara för att jag var tvungen att ha något när jag slutade mitt förra jobb eftersom jag hade en bärbar dator för jobbet på den tiden.
Jag har ju alltid gillat bärbara datorer mycket eftersom man kan ha dem överallt. I soffan, i sängen, i köket, på balkongen, i stan, på jobbet, på stranden, i bilen och båten och så vidare. Men å andra sidan är de dyrare och har sämre skärm, tangentbord, mus, ja egentligen är ju allt lite sämre förutom just mobiliteten.
Igår åkte jag därför med Johannes till Cannes för att besöka macaffären där. Jag var ganska säker på att de inte skulle ha fått in de nya modellerna på så kort tid, jag ville egentligen bara ta en titt på affären och förbereda det ”riktiga besöket”. Så fort vi klev in i affären fick jag dock se det svarta äpplet och insåg alltså att de nya modellerna redan kommit hit till Rivieran. Försäljaren sa att han hade ett enda exemplar kvar av modellen som jag var intresserad av, den stora 24-tummaren. Han förklarade (naturligtvis) att han var helt säker på att sälja den under eftermiddagen.
Eftersom det här kom helt oförberett för mig hade jag varken bil eller pengar i Cannes så jag var tvungen att inse att det inte kunde bli någon ny dator. Så nära! Istället satte vi oss på croisettan, tittade ut över stränderna och åt varsin brioche.