Min sista dag på den franska rivieran:
Först väntade jag på flygbussen i det blöta Antibes.
Den klassiska Quick-hamburgaren på flygplatsen i Nice.
Mellanlandning i Bryssel där jag köpte belgisk choklad för mina sista pengar.
Nu är det slut.
Etikett: foto
Dag 2: Min tvättmaskins nya hem
Min franska tvättmaskin som har tuggat och gått nästan utan att gnälla i två år har fått nya ägare och ett nytt hem.
Det nya hemmet är faktiskt ovanför Drinkers Club där jag tog min avskedsöl.
Det var förbannat tungt och krångligt att bära upp tvättmaskinen för den smala stenspiralstrappan, men det gick tillslut. Efter inkoppling visade det sig till och med att den fortfarande fungerade.
Tvättmaskinen bor numera där det ser ut som en stor vattenläcka ägt rum genom fönstret. Foto: Klas Petersson
Dag 3: Toalettinredning i rosa
Lägenheten är tömd och den rosa toalettinredningen är en av de få saker som finns kvar. Vad som dock saknas är den yttre delen av fyrkanten som man skall hänga handduken i. Den försvann mystiskt under Oktoberfesten.
Rivierainspirerad(?) toalettinredning.
Dag 5: Le Brulot utan pasta
För att jag lånade ut mitt garage till Daniel när han var ”mittemellan lägenheter” ville han bjuda mig (och Victor som lånade ut en soffplats) på middag.
För att få revansch vad gäller den franska maten ville fransmannen att vi skulle äta middag på en riktig fransk restaurang. I Antibes finns Le Brulot och Le Brulot Pasta. Två restauranger med samma ägare.
Jag har tidigare varit på Le Brulot Pasta några gånger och ätit mycket gott, men servicen är så dålig att man glömmer hur maten smakar. Det tar minst tre timmar att äta en middag på Le Brulot Pasta.
Le Brulot (opastaversionen) har å andra sidan alltid varit stängd när jag har gått förbi vid middagstid. Så det här är inga lätta restauranger att uppskatta.
Men denna kväll var det öppet och vi hade bokat bord så allt var upplagt för en fin smakupplevelse. Och så blev det.
Det började med en fantastisk vedugnsbakad kantarelltallkrik med mängder av persilja och vitlök. Svamp i överflöd och två tallrikar räckte gott som förrätt till sex personer.
Huvudrätten bestod av något konstigare kreationer: små friterade sardiner med citron och en kall sås samt dagens rätt i form av panerad kyckling och tagliatelle bolognese. Pastan var god, men kycklingen lite väl panerad.
Jag kan rekommendera Le Brulot som är en mycket charmig restaurang med karaktärsrika servitörer och servitriser. Men boka bord innan.
Läs mer på: www.brulot.com
Dag 7: Mynteliminering
Innan tillbakaresan till de svenska kronornas land är ett av mina projekt att bli av med alla franska mynt. Jag summerade mina mynt den nittonde dagen till 19,42€ och jag fick några fina tips från er bloggläsare vad jag skulle göra med dem.
Jag gick faktiskt till Carrefour med alla mynt och tänkte spendera dem, men jag handlade för för mycket och hamnade i en endast kort-kassa. Det franska sättet hade ju naturligtvis varit att försöka ändå, men jag klarade det inte. Den psykiska påfrestningen från mitt svenska omdöme blev för stor.
Jag bangade.
Istället gick jag till järnvägsstationen och köpte en biljett till Nice i en av automaterna. Där kunde jag bli av med 5-centare och allt större så jag började mata på.
Plötsligt gick det inte att lägga i fler och på skärmen stod det:
”Du har lagt i maximalt antal mynt: 36, nu får du tillbaka allt.”
Ur maskinen kom vartenda ett av de 36 mynten jag stoppat i.
Slutligen försökte jag på en bar i Antibes men barvärdinnan blev förbannad och skrek:
”Är de där till mig!? De där kan du behålla själv! Jag har en hel låda med dem där under disken! Jag bjuder på ölen!”
Ingen vill ha bruna mynt.
Eurocentar till förbannelse. Foto: Klas Petersson.
Dag 14: Squash eller zucchini?
I Sverige har vi en grönsak som ser ut som en stor gurka med köttigare kött. Egentligen är det en pumpafrukt och vi kallar den squash eller zucchini och vi vet inte skillnaden. Till och med Wikipedia famlar och beskriver dem som samma grönsak.
På engelska och franska är det olika grönsaker:
courge — squash
courgette — zucchini
Hur som helst är både courge och corgette två ganska smaklösa och fasta grönsaker som kan användas på samma sätt. Tex skurna i bitar eller skivor och frästa tillsammans med andra grönsaker med mer smak.
I senaste grönsakskorgen fick jag en baddare till flaskkurbits:
Jättekurbits.
Helgen 16 och 15: Segling till Porquerolles
En helg i oktober seglade vi till ön Porquerolles utanför Toulon. Vädret var som vanligt utmärkt med fin vind och mycket sol. Vi snittade väll en 6 knop så resan från Cavalaire så seglatsen tog ca fem timmar.
Vi stannade till och tog en simtur i första viken på Porquerolles innan vi gick vidare till öns hamn där vi låg för natten.
Porquerolles hamn. Foto: Klas Petersson
Hela besättningen utom fotografen på väg in mot öns restauranger på lördagskvällen. Foto: fotografen
På väg hem i bilen, utsikt över La Capte. Foto: Klas Petersson
Fler bilder finns på flickr »
Dag 17: Franska bär, insekter och kontor
Det är fredag och för att återigen försöka förädla våra fotografiska färdigheter begav vi oss ut i skog och mark.
Den lilla rundan i skogen bakom kontoret börjar bli välkänd för oss och det finns verkligen inte mycket att föreviga på bild. Nästan alla träd är likadana, det mesta är torrt och brunt och solen kastar sina strålar på samma sätt som förra gången.
Efter några tafatta försök att hitta fantastiska kreationer av löv och kottar kom vi fram till ett träd med knallröda och brandgula bär. Jag har aldrig sett dem förut och jag skulle beskriva bären ungefär som litchi-frukter, men det tror jag inte att det är.
Inte Litchi? Här med en grön gäst. Vet du vad bäret eller trädet heter? Foto: Klas Petersson.
Efter ett tag kom vi ut på öppnare mark och kunde se våra kontor. Visst ligger det fint, mitt förra jobb?
Amadeus kontor i Sophia Antipolis. Foto: Klas Petersson.
Det enda Nicolas tyckte värt att publicera var en bild på Johan.
– Johan, du får vara försiktig så inte benen dina går av.
Dag 18: Anställd!
Anställningsintervjun gick tydligen utmärkt så jag kan börja jobba direkt när jag kommer hem till Göteborg. Anställningsavtalet är påskrivet och tillbakaskickat så nu kan jag ha en lugn och fin semester mellan jobben.
Dag 20: Åter söderut
Efter anställningsintervjun och en liten helgvisit i Göteborg bar det åter hem mot Rivieran. Den här gången med Lufthansa.
Lufthansa har en rätt imponerande och väldigt tråkig transitterminal i Frankfurt. Hela terminalen är Lufthansas och den är byggd som en enda lång gång med gater på båda sidor. Ibland hamnar man i A-delen och ska till B-delen, då får man gå under landningsbanan i den färgglada tunneln. Det är bara kul om man inte har bråttom.
Men den här gången flög jag via München.
I München fick man gratis te, men det var också det mest uppseendeväckande som hände.
Dag 22: Möbelutförsäljning
Jag säljer ut mitt hem på jobbets intranet. Mina svenska kvalitets-IKEA-möbler får göra ny nytta i franska hem.
Bokhyllan gick till en snickarglad fransman som kom hit med hela verktygslådan och monterade ner min bokhylla i dess beståndsdelar på knappt 2 minuter vartefter han sa ”Hela mitt hem är byggt av IKEA”.
Dag 23: Absinthebaren i Antibes
Den, under 1900-talets början, förbjudna drycken Absinthe serveras på klassiskt vis med iskallt vatten och socker i en liten charmig bar mitt i Antibes.
Absinthe är en alkoholstark dryck som tillverkas av en mängd örter, däribland fänkål, anis och malört. Alkoholhalten kan vara så hög som 82%, men oftast ligger den på 45% – 75%. Det är en färglös dryck, men av tradition brukar den färgas svagt grön.
På Absinthebaren i Antibes finns ett fyrtiotal olika absinthesorter att välja mellan. Det finns också både absinthevin och absintheöl.
Absinthe dricks med iskallt vatten och socker och när de två vätskorna blandas blir det en utfällning som gör hela drycken mjölkvit.
För preparationen av drycken används dessutom en speciell, platt och stor sked som sockerbiten vilar på medan det kalla vattnet sakta droppar genom sockerbiten och ner i glaset.
Absinthe, socker och vatten. Foto från Wikipedia.
På absinthebaren finns förutom mängder av absinthe också mängder av hattar och en glad pianist. Ett trevligt ställe att ta en eftermatendryck alltså.
Absinthebaren i Antibes hittar ni på Rue Sade nära Cours Masséna:
Dag 24: Picassomuseet i Antibes har återöppnat
Pablo Picasso har förärats ett museum i Antibes. Nu har det återöppnat efter en lång renovering.
Under de två år jag har bott här i Antibes har museet varit stängt för renovering, men nu i somras återöppnade det med full kraft. Pablo och alla hans kompisar finns med.
Museet ligger väldigt fint, längst ut vid havet i befästningarna runt Antibes. Inuti är det vitt och det kostar sex pengar att gå in.
I ett hörn av varje rum sitter det en tant och löser korsord. Om man tar upp sin kamera ropar hon ”mössjö, mössjö”. Men det är inte därför man går till Picassomuseet.
Den finaste tavlan var helt svart och inte målad av Pablo. Detta är faktiskt sant för jag har frågat mina kompisar och de håller med. Stor, svart och med en fantastisk struktur.
Mer om Picasso finns att läsa på Wikipedia »
Mer om museet finns på Antibes hemsida »
Dag 28: Skiftbyte på Rivieran
Just som Charlie och Sandra åkt tillbaka till Sverige kom Olof, David och Patrik hit. Olof är en vän till mig, David är en vän till Olof och Patrik är en vän till David.
Olof var här för två år sedan och gjorde sig känd som han som åkte till flygplatsen en dag innan flyget skulle lyfta härifrån.
För att återfå förtroendet tog han på sig rollen som reseledare för hela årets sällskap. Det slutade med att deras väskor försvann och att de istället fick varsin necessär och T-shirt av det franska flygbolaget. Men de var glada ändå och slapp bära sina väskor från flygplatsen.
Dag 29: Kvällshimlen i Antibes
En tisdag i september var jag ute och gick en kvällspromenad i mitt kvarter och förvånades över alla ledningar som går kors och tvärs genom luften. Kanske är det telefonledningar och isåfall har det här blogginlägget åkt i en av dem. Det är spännande.
Jag önskar att fler visste hur Internet fungerar; hur vackert Internet är uppbyggt. Och hur det kan fungera trots att det är så stort och komplicerat. Tänk att bilden av telefonledningen här nedanför går igenom telefonledningen som den avbildar och kan komma till er i Sverige!
Vackert!
Dag 30: Marineland i Antibes
Jag avlutar fotolånandet av Sandra med den här bilden från Marineland, vattendjurparken i Antibes.
Tack för ett roligt besök Sandra och Charlie!
Dag 31: Le Comptoir de la Tourraque i Antibes
Dagen efter Oktoberfesten var hastigheten på mig och mina gäster något reducerad. Om jag minns rätt gick vi upp ganska sent, städade lite, undrade var en halv, rosa, kvadratisk handdukshängare tagit vägen och gick och vilade lite till.
Men sen gick vi ut och åt för framåt kvällen började vi vakna till och (iaf jag) fick lust att äta riktigt god mat.
Jag hade några restauranger på gång, men ingen av dem passade (jag hittade dem inte) så det blev ett helt nytt ställe. Le Comptoir de la Tourraque hette det och jag vet inte vad det betyder.
De hade en ganska begränsad men spännande meny. Tryffel med fläsk och potatis, sallad med pilgrimsmusslor, getostsallad med rödbetor och den klassiska gåslevern, till förrätt. Huvudrätterna var än mer smakfulla, med bland annat en perfekt stekt kalvfilé och en ravioli med hummerfyllning (bilden).
Jag kan varmt rekommendera Le Comptoir de la Tourraque i Antibes. Priserna var över medel, men det var servicen också.
Dag 32: Oktoberfest
När vi en dag satt och åt lunch på terrassen utanför matsalen, som vi alltid gör, kom vi att börja prata om Oktoberfesten. Ni vet när det sitter tusen tyskar i ett tält och dricker öl i gigantiska mängder, äter korv och surkål och sjunger tyrolervisor.
Vi ville åka till Tyskland.
Men efter några tafatta försök förra året var det nog ingen som riktigt ville försöka sig på det projektet igen. Istället tänkte vi som så ofta förr: ”om inte vi kan komma till festen, får festen komma till oss”.
Senare samma eftermiddag var facebook-eventet offentliggjort och en riktigt, riktigt regnig lördagskväll några dagar senare kom det hem en massa glada vänner till mig och festade loss på surkål, korvar, öl och oktoberfestmusik.
Någon snarkade på toaletten, en halv handdukshängare försvann och jag hade surkål kvar i kylen i 11 dagar innan jag var tvungen att slänga den för att den började byta utseende.
Som en vanlig oktoberfest alltså.
Dag 35: Kolibrin som var en svärmare
Vi satt lugnt och fint på balkongen och drack rosévin när det plötsligt flög förbi en kolibri. Men Wikipedia skriver: Kolibrier finns uteslutande i Amerika, speciellt i Syd- och Nordamerika så vi tyckte det var lite knepigt.
Efter lite efterforskning visade det sig att fågeln var en svärmare, dvs en stor fjäril med snabel.
Dag 36: Lyxjakterna i hamnen i Antibes
Antibes är känt för sin hamn. Det är faktiskt den hamn på Rivieran som huserar de allra största och flesta lyxjakterna. En nybyggd och rejäl pir är en väsentlig orsak till detta.
Schematisk skiss över de viktigaste delarna av Antibes: port_vauban.jpg
Charlie och Sandra besökte hamnen och spanade in de ”små fartygen” medan jag jobbade och slet på kontoret.
Dag 37: Sverigebesök på stadsmuren i Antibes
Ni som följer bloggen vet att jag inte har många dagar kvar här i Frankrike. Jag håller ju på att räkna ner och använder hela nedräkningen som en fotoutmaning. Jag försöker ta en bild per dag och det är mycket svårare än man tror.
På den trettiosjunde dagen kom Charlie och Sandra på besök för att få en veckas sol, bad och rivierarelaxande.
Jag kan inte ta ut semester längre eftersom jag har sagt upp mig från jobbet så Charlie och Sandra fick ha kul helt på egen hand medan jag jobbade och slet på kontoret.
Sandra har fotat och jag har fått lov att publicera hennes bilder här på bloggen. Det här blir alltså en liten fotokupp i min utmaning, men det viktigaste är ju att jag publicerar bilder som ni, mina kära läsare, kan bli inspirerade av. Vem som har tagit dem spelar ju ingen roll.
Vi börjar här till höger med bilder från den stora stadsmuren runt Antibes. Charlie och Sandra poserar med Medelhavet i bakgrunden på varsitt kort.
I de kommande inläggen väntar en veckas upptäckande av Antibes och de andra städerna längs Rivieran.
Marseille – Rivierans Göteborg?
Göteborgsposten har en artikel om Marseille — Rivierans Göteborg på sin webbplats.
Jag var i Marseille i julas så jag kan komplettera artikeln med den här bilden på den sk ”tramwayen” som smyger fram från häger i bilden nedan.
Dag 41: Höstmolnet har kommit
Ett häftigt höstmoln på Antibeshimlen.
Dag 44: Överraskningsfödelsedagsfest
Jag och Victor hade bestämt att vi skulle programmera lite på måndagskvällen efter Parisresan. Jag håller på att lära mig Objective-C, ett programspråk till macen.
Just när jag sitter och läser om NSTableView och delegate-classer ser jag plötsligt Johannes ute på Victors balkong. Jag blir lie skärrad för Victor bor på sjunde våningen, men det är inget mot vad jag blir när jag ser mig omkring och ser att lägenheten är full av folk!
En hel massa underbara människor hade kommit för att överraska mig och fira min födelsedag. Och jag fick två paket! En digital fotoram och en raviolitillsats till min pastamaskin.
Tyvärr verkar gruppbilden som vi tog ha försvunnit ut i cyberspace efter alla kortbyten när vi testade den nya digitala fotoramen som jag fick.
Tack så hemskt mycket allihopa!
Dag 45: Jardin des Plantes i Paris
Här kommer den sista bilden från min Parisresa.
Det är en bild från Jardin des Plantes, alltså plantträdgården mitt i Paris:
Plantträdgården ligger precis bakom naturhistoriska riksmuseet och är en grön och välstrukturerad park mitt bland flerfiliga vägar och rondeller.
Längs med planteringarna löper två stora alléer fulla med joggare, söndagsstrosare och mig.
Dag 46: Musée national d’histoire naturelle i Paris
Ni har ju redan läst om min Parisresa eftersom jag bloggade direkt och på plats, men jag har några bilder kvar att visa er. Däribland den här från Paris naturhistoriska riksmuseum.
Naturhistoriska riksmuset har nyligen slagit upp portarna efter en större restaurering.
Dag 47: Hur högt är Eiffeltornet?
Såhär högt, mellan tummen och pekfingret.
Dag 48: Kamerafjärrkontroll i present
Idag fick jag en fjärrkontroll till min kamera i födelsedagspresent av mig själv.
Det är en liten, liten sak som jag kan trycka på för att kameran skall ta kort. Bra för bilder som man själv vill vara med i och för stativbilder som kräver att kameran är riktigt, riktigt stilla.
Dag 49: Ambrosiakaka — en bortglömd klassiker
Som jag skrev igår föll valet av födelsedagskaka på ambrosiakakan, en bortglömd klassiker. Jag behövde en kaka som klarar värmen och att transporteras i en ryggsäck på en motorcykel och det klarar ambrosiakakan utmärkt.
Receptet (från Vår kokbok):
Sockerkaka
150 g smör
2 dl socker
2 ägg
rivet skal av 1 apelsin
1/2 dl pressad apelsin
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
Sätt ugnen på 175°. Smörj och bröa formen. Rör rumsvarmt fett och socker poröst. Använd gärna matberedare. Tillsätt ett ägg i taget och rör om. Tillsätt apelsinskal och pressad apelsin. Rör ner mjölet blandat med bakpulver. Häll smeten i formen.
Grädda i nedre delen av ugnen 40-45 min. Låt kakan svalna något i formen innan den stjälps upp.
Glasyr
1 1/2 dl florsocker
1-2 msk pressad apelsin
3-4 msk hackade syltade apelsinskal
Blanda florsocker och pressad apelsin. Rör till en jämn och slät glasyr. Bred den över den avsvalnade kakan. Strö över hackade apelsinskal.
Dag 50: Födelsedagsförberedelser
Varje gång det är dags att fira något blir det croissanter på kontoret. Men efter några år och en hel del croissanter tröttnar man lätt på dessa bakverk.
För min kommande födelsedag ville jag istället baka något svenskt och bjuda på på jobbet.
Valet föll på Ambrosiakakan som är en apelsinförgylld sockerkaka. Carrefour hade till och med inlagda apelsinskal, faktiskt mycket fräschare och saftigare än de vi har hemma.
Allt är alltså redo för baket av årets födelsedagskaka.
Dag 52: Gratin d’aubergine
På den femtioandra dagen blev det auberginegratäng, gratin d’aubergine, till middag. Jag har inte bestämt mig för om jag tycker aubergine är över- eller underskattat ännu. Lyckas man med auberginen kan den bli riktigt delikat, men misslyckas man smakar den inte mycket och har en ganska oangenäm konsistens. I det här fallet blev den bra.
Ett recept från ICA på auberginegratäng med tomat och mozzarella för er som blev hungriga.
Lunch i Montmartre
Montmartre är en stadsdel i norra Paris som är känd för de flesta svenskar från filmen med Amelie.
Montmartre är en mycket pittoresk liten stadsdel på toppen av en sluttning. Längst upp ligger en rejäl kyrka och utsikten därifrån är magnifique.
Efter ett par hundra trappsteg uppför och några varv i de smala gränderna med de många restaurangerna var klockan lunch. Vi hittade en liten avsides krog som visade sig ha ett mycket bra kök. Jag åt en fransk klassiker, blanquette de veau, buljongkokt kalv i gräddsås med en ristimbal. Utsökt!
Utsikten över Paris från Montmartre
Dag 53: Zoo Parc Cap-Ferrat
På den femtiotredje dagen gick jag på zoo. Zoo Parc Cap-Ferrat (notera hur de har olika flaggor på sin hemsida så att man skall tro att man kan välja språk).
En bit ut på Cap Ferrat, halvön precis öster om Nice, ligger zoot. Det fanns lejon, tigrar, krokodiler, lemurer, lemurer och lemurer.
I en av lemurburarna fick man gå in och lemurerna var nyfikna och flockades gärna runt mig. Men innan de hann gå till attack och slita mig i stycken kom zoopojken och zooflickan med lemurmat och genast fanns det något intressantar för lemurerna att sysselsätta sig med.
Jag tog ett gäng bilder som jag har publicerat på flickr »
Dag 54: Vatten som droppar
Anledningen till att inläggen inte alls handlar om Frankrike eller andra spännande länder är att jag har börjat programmera lite på ett projekt hemma. Till och med vattendroppar är roligare att titta på än mig när jag programmerar.
Dag 55: Vatten som droppar
Vatten är spännande att fotografera och man kan göra det istället för att diska.
Dag 58: Hösten börjar närma sig
Det är fortfarande varmt här, både om dagarna och nätterna, men man kan ändå känna att hösten har börjat smyga hit. Skuggorna blir längre och längre. Mörkret kommer fortare. Kontoren fylls återigen efter sommarledigheterna.
Hemma hos mig innebär höstens intåg att det är dags att börja träna igen. Löparskorna är utbytta och iPodden är fulladdad (alltså helt uppladdad, inte fult laddad).
Anders har tappat bort sin Nike plus-sensor så jag får tävla mot mig själv tills han skaffar en ny (Anders: det här är en pik).
Dag 59: Litet lördagsparty
I lördags skulle vi egentligen gått till la Siesta, nattklubben på stranden, men arrangören drog sig ur och kvar satt vi ett gäng hemma hos mig.
Det blev en utdragen förfest istället och eftersom vi var rätt möra efter att ha legat på stranden hela dagen var det riktigt skönt att låta festen komma till oss istället för tvärtom.
Jag har satt ihop ett litet bildspel från kvällen. Jag tror att Johan och Max har tagit de flesta bilderna. Bildspelet finns på flickr »
Dag 60: Grillkväll på spisen
Charlie och Max kom hit i fredags för att få lite sensommarsol på sina bleka ben. Jag tänkte sommar och jag tänkte svenskar och middagen blev grillad korv. Köket fylldes av Chipolata, Merguez och örtkorvar.
Men jag har ingen grill så det blev att ta fram den gamla hederliga grillpannan. En tingest varje svensk lägenhetsinnehavare borde ha för att sätta grillränder på det mesta. Vi grillade aubergine med svartpeppar och olivolja till korven och det blev gott. Sallad, bröd och rosévin på det och sen var fredagsmiddagen kirrad!
Tre olika sortes korv, grillpannan med auberginer och jag i förkläde.
Dag 61: Rivieran – stället där det är vettigt att ha en kabriolett
Skall man ha en kabriolett, eller cab, är den franska rivieran ett av de bästa ställena att leva på. Några få regndagar per år och mellan tio och trettio grader året om.
Tobias insåg detta och köpte svenske konsuln i Nices gamla cab. När vi åt lunch på strandserveringen häromdagen fick jag chans att ta kort på den vackra solgula Renaulten.
Konsulmärket är kvar.
Fler blixtar från Rivieran
Eftersom mina blixtbilder från igår natt intresserade så många har jag lagt upp fler i mitt flickralbum »
Dag 64: Dajm på kontoret
Igår var det första arbetsdagen efter utlandsresa och då är det godiskulturspridning på kontoret. Vi har redan bjudit fransmännen på Djungelvrål, Turkisk peppar och Ahlgrens bilar.
Igår var det dags för Dajm som visserligen finns att köpa här, men det är ändå bra att marknadsföra våra svenska godsaker så mycket det går.
Min iPhone orkade inte riktigt ställa in skärpan på Dajmen.
Dag 67: Hälsa på de där hemma
I helgen var jag hemma i Göteborg, antagligen för sista gången innan jag åker hem för gott, för att hälsa på familj och vänner.
Det blev en fantastisk helg trots att jag inte fick se en enda av de planerade konserterna på kulturkalaset.
Här njuter jag och min syster av Göteborgssommaren på Casino Cosmopols uteservering.
Dag 68: Att gå under en landningsbana
I torsdags åkte jag hem till Göteborg eftersom fransmännen är lediga varje år den 15 augusti för att Maria gjorde något som de lärde fortfarande tvistar om.
Jag flög reguljärt eftersom Sterling bara flyger nån gång då och då nuförtiden. Flyger man reguljärt härifrån Nice till Göteborg måste man mellanlanda och jag gjorde det i Frankfurt.
På FRA (som vi säger på jobbet) eller Frankfurt Airport finns det antagligen hundratals gater och för att ta sig mellan A-gaterna och B-gaterna måste man gå i en jättelång underjordisk tunnel under landningsbanan. Tunneln är verkligen jättelång och för att muntra upp lite har tyskarna satt in spejsiga ljus som skiftar färg. Så för alla er som inte brukar hänga där kommer här dagens bild.
Dag 69: Våra tappra försök att bli bättre fotografer
Vi försöker bli bättre fotografer både jag och Nico. Och för att bli det måste man träna. Tex på lunchen.
Tyvärr finns det inte mycket spännande att ta kort på kring kontoret. Vi har några busshållplatser och en skog. En väldigt stor skog faktiskt. Eftersom busshållplatser är ganska livlösa gav vi oss på skogen.
Efter några försök på mer eller mindre vissna blommor och stenar kom det några fjärilar. Roligare blev det inte. Här följer några av bilderna på den franska floran och faunan.
Nico hittar en fjäril.
Fjärilen landade på mitt huvud, men sedan tog den det här bladet istället och då var det enklare att fånga den med kameran.
En liten sommarbukett med småblommor.
En vissen sak. Vet ej om den skall se ut så.
Dag 71: Fest hos Sophie inför Le Palais
I lördags kväll bjöd Sophie in till middag och förfest inför den stora kvällen då den välkända nattklubben Le Palais skulle besökas. Jag hade jouren hela förra veckan inklusive helgen så jag fick inte följa med till Cannes, men middagen höll jag mig inte borta ifrån.
Som vanligt var det blandade nationaliteter, språk och mat och mycket trevligt. Jag har lagt upp några bilder på flickr »
Ikväll skall jag till Cannes och lyssna på elektromusik på stranden.
Dag 73: Fotoexperiment
Nico kom förbi efter jobbet för att fota lite. Först försökte vi ta porträttbilder, men det är svårt och det blev inte bra trots att det var jag som var modell.
Sedan lekte vi med vatten istället, men inte heller det blev så bra. Vi var nog för trötta efter jobbet. Man kan göra häftiga bilder genom att släppa ner saker i vatten och ta kort precis när vattenytan bryts. Det var detta vi försökte.
Det enda jag hittade att släppa ner i vatten var en frusen broccolibukett. Broccoli funkar, men lite mer exotiska (och goda) saker hade nog gjort resultatet läckrare. Till exempel en jordgubbe, två körsbär eller en citronskiva hade varit läckert.
Lite för beskuren och utan fokus på broccolin, men tajmingen är iallafall rätt på den här bilden.
Dag 75: Inte så glassigt som man kan tro
Ni kanske tror att jag har det bra här på Rivieran? Lever det glassiga livet och har det skönt? Steker, chillar och softar?
Nej, nej, nej.
Här är det hårt slit från morgon till kväll. Jag måste till exempel jobba. Och diska.
Dag 76: Segla till Saint Tropez
I lördags drog vi ut på havet igen. Jag, Corinne, Victor, Daniel och Matthiue. Vi gick från Cavaliere till Saint Tropez där vi låg för natten. På söndagen gick vi tillbaka samma väg fast tvärtom.
Vädret kunde inte ha varit bättre. Frisk bris, kryss på morgonen sedan bada lite i en vik och spinnaker på eftermiddagen.
På kvällen gick vi ut i Saint Tropez för att hitta lite mat. Jag har, precis som Karin sa när hon var här och hälsade på för ett tag sedan, alltid trott att Saint Tropez varit överskattat, men det är faktiskt fortfarande en väldigt pittoresk och vacker liten stad med otroligt många resturanger. De små, små gränderna är fulla av bord och hungriga kvällsgäster.
Efter restaurang och några barer var det dags att ge sig ut på bryggan, dra på sig badbyxorna och hoppa i den lilla gummibåten och försöka ta oss ut till segelbåten igen. Kvällen och vattnet var varma och stilla. Vi rodde sakta ut i viken och jag mådde utmärkt.
Dags för Champagne i sittbrunnen för att fira dagens vackra segling (bilden är tagen med min iPhone).
Dag 77: Mitt första och sista checkhäfte
Ni som hängt med på bloggen ett tag vet nog att jag varje månad tar min motorcykel och kör ner till Juan les Pins för att betala hyran med en check. Det har blivit lite av en ritual och det är trevligt. Det känns bra att ha kontrollen över sina pengar och att de inte bara försvinner från kontot.
Men checkar från kunder framför mig i kassakön på Champion är inte trevliga. De är omständiga och tar lång tid att behandla.
Dagens bild blir ett fint minne av något som jag troligen aldrig mer kommer att använda i hela mitt liv.
Dag 79: Tjeckiska fyrverkerier
Igår var det Tjeckiens tur i Cannes fyrverkeritävling. Mycket bättre än Frankrikes försök förra veckan.
Se bara på de här små roliga rackarna.