Bussförarna här i Antibes har strejkat. Den här gången körde de med en måndagsstrejk, dvs de körde inte buss på måndagar.
Det finns en ny buss här som heter 100. Den har alltid varit lite speciell för den går trots att det är strejk. Jag vet inte hur den gör, kanske har den en busschaufför som inte är med i facket?
Nu skall måndagsstrejken vara över för den här gången enligt Ma Ville.
Nu har amerikanarna gjort fransmännen arga igen. Internetbokhandeln Amazon får inte lov att erbjuda ”gratis frakt” för bokköp över 200 kr i Frankrike. Anledningen är, skriver NyTeknik, en lag från 1981 som förbjuder bokhandlare att rabattera böcker med mer än 5%.
Amazons VD har skickat ut ett brev till de franska Amazonkunderna och förklarat att Frankrike är det enda landet i världen som gör denna rabatt olaglig (naturligtvis, finns det ett enda land i världen som gör något som ingen annan så är det med största säkerhet Frankrike).
Nu har 120 000 fransmän uttryckt sitt stöd för Amazon och slopandet av ”lagen om för mycket rabatt” (inte lagens officiella namn). Inom några dagar kan vi alltså vänta oss rejäla kravaller mellan upprörda bokhandlare och galna läsare.
Häromdagen frågade min franska kollega Nicolas om vi också har skinka i tandkrämen precis som norrmännen.
Han är inte helt flytande i engelska ännu, eller rättar sagt, han kan några ord engelska (med franskt uttal) så jag trodde att jag missuppfattat vad han sa, men han upprepade: Har ni verkligen skinka i tandkrämen? Varför har ni det?
Han förklarade att hans tidigare franska kollega nu fått jobb i Oslo och försöker anpassa sig till den norska kulturen. En dag när den nyblivne norrmannen kom hem med en ny tandkrämstub gjorde han upptäckten att tandkrämen i Norge innehåller skinka.
Jag hävdade bestämt att vi inte har någon skinka i tandkrämen i Sverige. Inte ens i Norge har de skinka i tandkrämen, sa jag. Efter ytterligare några försök till klarhet insåg jag tillslut vad vår franska vän köpt.
I fredags åkte jag, Charlie och Victor till Cannes för att äta gott och se till att jetsettarna skötte sig.
Vi hamnade på den marockanska restaurangen Le Riad med en liten fontän i. Det franska ordet le riad betyder trädgård men syftar ofta på traditionella hus med just en liten fontän inne i huset.
Servicen var utmärkt och vi beställde in marockanskt vin och duva till förrätt. Fågeln kom inbakad i något slags smördegspaket med mycket orientaliska kryddor i. Hela anrättningen var beströdd med kanel och socker.
Det blev en spännande smakkombination mellan pirog och risgrynsgröt och så länge man inte tänkte på äcklig, bajsande torgduvor i hundratal så var det ganska gott.
Marockansk duva
De efterföljande rätterna var något mer traditionella grytor och grillspett. Mycket gott!
Lagom till att det marockanska teet kom in och avslutade måltiden höjdes volymen på den orientaliska plingplingmusiken i högtalarna och en magdansös kom indansande. Efter ett tag dansade merparten av restaurangens gäster.
Marockansk magdans
Efter middagen gick vi vidare för att undersöka Cannes nattliv som faktiskt inte var mycket till liv denna något regniga och kalla kväll mitt i januari.
Jag var hemma i Göteborg i vintras och hälsade på djuren i Slottskogen. Dessa något sletna men fina påfåglar gick omkring på stigarna runt gethagen.
Dagens franska ord från ett regnigt Antibes blir därför:
påfågel – le paon
Nu är det som störst klimatskillnad mellan Sverige och Rivieran. Jag har fått rapporter om snö och kallt väder hemma samtidigt som det är 15 grader och sol här.
Aftonbladet har en artikel om hur du kan fly den svenska vintern i dagens nätupplaga, men man måste tydligen köpa något för att ta del av listan.
Om du är intresserad av att åka hit till Nice eller någon annan trevlig stad, tex Antibes, längs Rivieran så förslår jag istället att du tittar på sidorna jag sammanställt här på bloggen. För flyg, hotell och hyrbil har jag skrivit ihop en sida som heter Flyg, hotell och hyrbil. Tips om vad man kan hitta på här, förutom att sitta och dricka kaffe i solen, har jag lagt in på sidan Se och göra.
Kommentera gärna om du har andra bra siter eller tips på roliga aktiviteter.
Jag har ingen tv, gillar matlagning och behöver lära mig franska. Le Casse-croûte är en podcast perfekt för mig.
Vincent på bilden ovan lagar med lite ojämna mellanrum fantastiska franska och utländska rätter framför kameran. Han har hela tiden glimten i ögat och är mycket professionell.
Man lär sig både roliga tillrättningar och nya franska ord som är bra att kunna när man är ute och äter.
Titta in på www.casse-croute.fr eller öppna podcasten direkt i iTunes Store, om du är intresserad.
Här ser vi ”Pavé de cabillaud et mousse de lait fumée”, dvs torskbit med rökt mjölkmousse.
För er som undrar vad jag har hittat på med den vackra vinjettbilden över Antibes som jag förut hade här ovan på bloggen så skall jag nu berätta hur det ligger till med den saken.
Ni vet ju vid det här laget att man äter gåslever till förrätt på julmiddagen och anka till huvudrätt. Men efter det kommer vedklabben och det tror jag inte att jag har berättat.
La bûche betyder alltså vedklabb och är en slags rulltårta med smörkräm som fransmännen äter till efterrätt på jul. När den är klar skall den alltså se ut som en vedklabb.
Men det är många som tycker att smörkrämen är lite väl fet och jag håller med. Vi fick en bûche i matsalen några dagar innan jul och det var faktiskt ganska äckligt. Istället för en riktig bûche köper många istället en glassvariant som är lite lättare att få ner i magen. Jag gjorde en vanlig svensk rulltårta som avslutning på den franska middagen och det blev utmärkt. Rulltårta är underskattat. Behöver bara fem minuter i ugnen, helt utan fett och mycket enkelt att vispa ihop. Det enda som kan vara svårt är att få loss bakplåtspappret när den är klar, men penslar man med lite kallt vatten på pappret lossnar den fint.
Läs mer på Wikipedia på franska eller på engelska.
Vackra, men inte särskilt lika vedklabbar.
Två och ett halvt år efter Sverige inför nu även Frankrike rökförbud på barer, kaféer och restauranger. Bland annat SVD, Jepes blog, Frenchly Speaking och Charlie's view skriver om det.
Kanske går jag ner på stan senare och testar ett kaffe utan fransk tobaksdoft.
Pepparkakshuset som vi byggde innan jul hade en morgon när vi vaknade här bara fallit ihop. Degen var väl inte van vid det varma och soliga vädret här nere kan en tänke.
Jag har lämnat ett kallt, men vackert, Göteborg och återvänt hit till Antibes för ett nytt år på Rivieran. Idag har vi femton grader och sol.
Resan tillbaka hit gick fint som vanligt. Sterling är mycket bra, särskilt om man jämför med hemresan jag gjorde med RyanAir och som kändes mer som en bussresa än en flygresa. Som jag förstod det har RyanAir byggt (eller byggt om) en helt egen terminal på Marseilles flygplats (mp2) och när RyanAir bygger en terminal blir det inte mycket över till annat än de nödvändigaste. Tex fanns varken bagageband eller datorer vid incheckningen. Man fick själv bära sitt bagage till bagageinkastet. Vid gaten fanns varken stolar eller toaletter och hade man väl gått till gaten kunde man inte göra något annat än att stå i kö för boardingcardet blev rivet så fort man närmade sig gaten.
Nej, då är det trevligare på Landvetter och med Sterling. Ingen kö vid incheckningen, bara att visa pass och välja plats och sedan vidare till den förhållandevis snabba säkerhetskontrollen. Väl vid gaterna kan man lugnt gå och köpa en god kopp kaffe på Espresso House och sedan slå sig ner nära gaten och vänta på ombordstigning.
Flygbussen till Antibes hade sänkt priset. Nu kostar det 1€ (ca 9 kr) att ta flygbussen istället för 1€30 som förut. Å andra sidan hade de helt tagit bort tidtabellsdisplayen den här gången, men den har ju ändå inte haft något samband med när bussen skall gå i verkligheten så det kan inte anses vara en försämring.
Kärve på isen i Slottskogen.
Imorgon åker jag till Göteborg för en vecka hemma i det underbara gråvädret så jag får passa på att önska er alla ett gott slut och ett gott nytt år.
Det har varit väldigt intressant att utveckla den här bloggen tillsammans med er. Jag har över hundra besök varje dag och det ökar sakta men säkert. Det ger lust att skriva mer och bättre.
Tack för de över 500 kommentarer jag har fått från er läsare under året. Jag hoppas att ni fortsätter kommentera allt jag säger.
Fyrverkerier från femtondeaugustifirandet i Nice.
På julaftonsmenyn stod, efter förrätten, ankbröst med ananas och ugnsstekt potatis samt en apelsin- och ananassås. Jag hade fått ett recept på anka med mango- och chutneykompott, men vi hittade inga rabarber.
Ankan var fantastiskt mör, föll sönder som barkborrsäten tall och smakade ljuvligt.
Gåslevern som vi beställde en söndag i advent serverades som förrätt på julafton med ett sött vitt vin, lökmarmelad och canapéer och smakade fantastiskt gott!
Fett, sött och syrligt i en underbar kombination. Som vanlig Arbogapastej, men mjukare och ändå med mer smak.
Jag har en alldeles riktig, äkta och levande julgran hemma. Det har jag aldrig haft förut. Det känns bra och julkänslan har kommit med granen.
Så nu fattas det bara att önska alla er kära bloggläsare en riktigt
God Jul
Ikväll landar mina föräldrar och min bror i Marseille. Jag skall ta tåget till Marseille imorgon bitti och träffa dem där.
Jag nämnde att jag skall till Marseille för min marseillska kollega och hon sa att staden är kända för sina julkrubbor som man kan köpa på marknaden. Inte riktigt min favoritpryl alltså. Men hon nämnde även att man kan gå upp till kyrkan Notre Dame de la Garde och få en fantastisk utsikt över regionen. Kanske kan jag lura upp min familj dit. Man skall kunna ta ett litet tåg från hamnen upp till kyrkan.
Efter några timmar och en god lunch i Marseille återvänder vi till Antibes för vidare julfirande.
Notre Dame de la Garde, med en magnifik utsikt över Marseille och omgivningarna.
Sveriges Radios syderuopakorrespondent, Alice Petrén, gör julprogram om hemlängtan.
Vi utlandssvenskar längtar nog alla hem lite granna ibland. Vi saknar familj och vänner, maten, kulturen och traditionerna. Jag har tur som kan åka hem till Sverige ganska enkelt, vilket jag tror minskar min hemlängtan mycket. Bara vetskapen om att jag kan åka hem gör att hemlängtan (den riktiga, jobbiga) blir mycket mindre.
Annica Lantz har julledigt och istället får några av SRs utrikeskorrespondenter runt om i världen sända julspecialprogram i P1 i julveckan.
På juldagen är det Maria-Person Löfgren från Moskva, på annandagen Alice Petrén från Paris och den 27 december Hanna Sahlberg från Peking.
Programmet från Paris heter Jul i världen med Alice Petrén och sänds 15:03 på annandag jul och eventuellt väntar en liten överraskning i programmet.
Sveriges Radio är mycket duktiga på att erbjuda oss utlandssvenskar radiosändningar. Alla(?) deras kanalar går att lyssna på över nätet och programmen går även att lyssna på i efterhand på webben eller som podcasts.
Inför julen har SR startat två nya kanaler för alla oss som vill ha mer och behändigare julstämning. SR Bjällerklang och SR Klassisk Jul.
Läs mer och lyssna på www.sr.se/julen och tack Linda för tipset.
Julpysslet är som ni vet redan i full gång. Nejlikeapelsinerna är klara, lussekatterna är bakade och nästan slut och nu är också pepparkakshuset byggt.
För att bygga ett riktigt pepparkakshus behöver man en bra mall, en deg eller två och en ledig dag.
Först kavlar man ut degen och skär ut delarna efter mallen.
Sedan smälter man sockret till karamellen och limmar ihop delarna med varandra.
Slutligen dekorerar man med glasyr på sockret och sist med florsocker på glasyren.
Resultatet blir så här vintrigt och vackert.
I år har jag helt glömt påminna er om adventskalendern från oioioi. Den är precis lika dålig som förra året.
Precis som förra året har Sverige skänkt en gran till Nice. Det är vår konsul i Nice, Åke Almroth, som arrangerat det hela. och VDn för Västkustens Skog AB, Bernt Ivarsson som skänkt granen.
På Place Massena står den blå-guldiga granen och lyser upp mitt i Nice.
En liten skylt vid granens fot förklarar varifrån granen kommer och vem som skänkt den.
Tack för en fin gran!
Jag har fått en tidig julklapp av Charlie. Det var en blixt som heter Nikon Speedlight SB-600 i paketet. Det är min allra första blixt och jag kan inte så mycket om fotografering med blixt ännu. Hittills har min inställning till blixt varit: hellre suddigt än att använda blixt, eftersom blixten ger så tråkiga, kalla och platta bilder.
Men med en vridbar blixt blir allt annorlunda. Istället för att låta blixten gå av rakt fram, och skapa konstiga skuggor bakom det man fotograferar, kan man låta ljuset från blixten studsa någonstans först. Man kan tex vrida blixten ungefär som på bilden ovan och låta ljuset studsa i taket innan det träffar motivet.
När ljuset får studsa blir det för det första mycket mjukare och diffusare, precis som vanligt dagsljus, och för det andra kommer det uppifrån vilket ser mycket mer naturligt ut. När ljuset kommer uppifrån hamnar skuggor i ansikten där vi är vana att se dem.
Dessutom går det att ta kort mot speglar, fönster och allt annat som glänser utan att få irriterande reflexer. Jag tog tre bilder i mitt helt mörka badrum i går för att testa detta. Bilderna nedan är tagna rakt in i min badrumsspegel.
Helt utan blixt
Blixten riktad rakt fram, som kamerans vanliga, lilla, inbyggda blixt.
Med min nya vridbara blixt.
När man berättar att man är svensk för fransmännen brukar de alltid bli glada. Kanske för att de först tog en för engelsman och vad som helst är bättre än engelsmän.
Fransmännen gillar Sverige. De ser upp till oss och tycker att vi har ett fint samhälle som fungerar smidigt och där alla gör som de blir tillsagda.
Om det råkar vara en man som hör att man är från Sverige brukar det alltid komma en kommentar om att vi har så vackra flickor. Det har vi ju, men anledningen till att fransmännen vet om det är att Victoria Silvstedt gjort sig en liten karriär här nere genom att vara med i det ”glamorösa” lyckohjulet, la Roue de la fortune.
Jag säger inte mer utan låter er njuta av en fransk lyckohjulsfinal med Sverige i ett franskt nötskal via YouTube (Victoria är alltså hon som är på scenen och ingen annan och hon kallas tydligen Vikki och verkar fortfarande prata svenska):
I lördags var de, som ni redan vet, luciafirande i Nice med luciatåg och julkonsert. Gunnar Lund, vår ambassadör i Paris, hade tagit sig ner hit till södern för att berätta lite om våra svenska traditioner för oss och fransmännen.
Borgmästaren i Nice fick en julklapp av Gunnar och luciatåget sjöng svenska julsånger. Det var fint, men hade kunnat varit lite mer spektakulärt. Tex hade de kunnat servera rykande het glögg och pepparkakor istället för att bara prata om det.
Fransmännen hade en massa små bodar där det bland annat såldes vin chaud (varmt vin), som verkligen inte är mycket att hurra för om man jämför med den svenska glöggen. Var är ni V&S? IKEA gör ett betydligt bättre jobb som säljer 2 flaskor glögg + en burk pepparkakor för 9,90€, men det är ju i Toulon!
Luciatåget stämmer upp i julsånger.
Gunnar Lund förklarar vem Santa Lucia var och varför vi går klädda i lakan mitt i vintern.
Borgmästaren i Nice, Jacques Peyrat, fick en skål från Orrefors i julklapp av Sverige.
Någon har julpyntat yuccapalmen i entrén i mitt hus. Julstämningen infann sig genast.
Ikväll kommer granen från västkusten till Nice! Från www.consulat-suede.fr:
”Dec 8
Kl 17:50
Luciatåget utgår från Hôtel de Ville i Nice till granen vid Forum Masséna.
Kl 18:00
Den svenska granen skänkt av Västkustens Skogs AB tänds på Place Massena! Högtidligheten förrättas av Sénateur Maire de Nice Jacques Peyrat och Sveriges Ambassadör i Frankrike Gunnar Lund.
Kl 20:00
Julkonsert i den fantastiska kyrkan St Pierre d’Arène 62, rue de France, (bakom Hôtel Negresco), Nice
Musikalisk knäck, marsipan och marmelad, nötter, apelsiner och ris à la Malta. Kom och låt dina öron fyllas av läckra julgotter när Vokalkvartetten VOX frossar i sånger med ljuvligt juliga förtecken. Staffansvisor, Jul Jul, strålande Jul, O Helga natt, Jingle Bells, Marias vaggsång, Deck the Hall, When you wish upon a star. Andäktiga stunder. Blandat med många leende minutrar.
Vokalkvartetten VOX är en av Vara Konserthus fasta, professionella ensembler. De fyra sångarna har gjort sig kända för sin varma och öppna utstrålning med fin publikkontakt. Oavsett om VOX sjunger en madrigal, folkvisa eller nyskriven konstmusik genomsyras framförandet av lusten att levandegöra musikens alla känslor och färgskiftningar.
Nyligen gjorde kvartetten med Allan Edwall-porträttet Grovdoppa ånyo succé i Göteborgs Stadsteaters lunchteaterserie. Ensemblen hänger sig gärna åt den äldre musiken, såväl renässans- och barockmusik. VOX är dock lika framgångsrik i den helt nya repertoaren där man genom åren fått en mängd ny musik skriven direkt för ensemblen. Men nu till jul är det ju de gamla vanliga sångerna vi vill höra. Det får vi från VOX. Men vi får också höra en del sånger som vi kanske inte ännu har placerat i vår julmusikönskelista.
Du får möta Katarina Lundborg (mezzosopran), Tore Sunesson (tenor), Matts Johansson (baryton) och Ulrika Åhlén Axberg (sopran) – alltså vokalkvartetten VOX som denna höst fått den världsberömda sopranen Barbara Bonney som konstnärlig coach. Ett unikt tillfälle att få möta en sällsynt begåvad grupp.
Fritt inträde! Kollekt till förmån för Le Forneau Economique, soppkök i Vieux Nice!”
Julpysslet är påbörjat och naturligtvis blev det en apelsin med nejlikor för att sprida den allra bästa juldoften.
Nejlikor heter på franska clous de girofle och apelsin heter orange. Nu när ni vet både nejlika och ingefära kan ni snart baka pepparkakor på franska.
I dag var det stora julmatsbeställardagen i Antibes. Jag, Aurelie och Daniel satte oss i adventssolen och gjorde den stora beställningen av franska delikatesser till jul.
Vi beställer direkt från gården Ferme de ”La Grand Borde” av uppfödarna Henri och Suzanne FOURQUIER i Goas. Beställningen till min julmiddag blev:
Foie Gras de canard entier – 98%-ig gåslever
Pâté de Canard au Poivre Vert – Grönpepparpaté på gåslever
Magrets de Canard Confits – Ankbröst tillagade enligt den franska traditionen
Aurelie och jag beställer gåslever och ankbröst i solen i Antibes.
Aurelie var mest fransk och beställde mer gåslever än båda jag och Daniel tillsammans. Ett halvt kilo!
Jag sitter och skriver en check för att betala min hyra. Just den här månaden råkade den bli på ett mycket klurigt belopp: €822,96. På checken måste man skriva siffrorna med bokstäver också, och det måste bli rätt för om det är skillnad på beloppet med bokstäver och beloppet med siffror så är det bokstäverna som gäller.
Jag skrev huit cents vingt-deux euros quatre-vingt-seize centimes. Hoppas att det är rätt.
Här finns en bra hjälpsida: www.geocities.com/jusjih/nombres.html
Jag tänkte delge er ett litet lördagsinlägg om vilka effekter det kan få att inte kunna ett språk.
Det är en fin helg här på franska Rivieran. Jag dricker mitt morgonkaffe och har satt igång en tvättmaskin. För här har alla sin egen tvättmaskin och tvättstugorna, som finns i vartenda lägenhetshus hemma, är mycket ovanliga här. Plötsligt hör jag ett ljud, ett snabbt dovt slag från tvättmaskinen och efter det verkar den ha andra ljud för sig. Ljud som jag inte brukar höra från maskinen. Den surrar mer än vanligt. Jag testar lite tafatt att stänga av och sätta på tvättmaskinen, ni vet: en omstart hjälper alltid. Men inte denna gång. Det surrar mest.
Jag låter programmet gå klart och skall hänga upp tvätten när jag inser att allt är genomblött. Shit! Jag har verkligen andra saker för mig än att köpa en ny tvättmaskin.
Tvätten gör ju iallafall ingen nytta inne i maskinen så jag börjar hänga upp den på balkongen. Efter några sekunder börjar det droppa sakta från det ena klädesplagget efter det andra. Sedan formas små pölar på kakelplattorna på balkongen och de bildar sjöar som svämmar över och rinner ut i floder ner på grannens altan. Hoppas att hon inte äter tidig lunch tänker jag, men vågar inte titta efter.
Istället börjar jag fundera över hur jag skall tvätta mina kläder i framtiden. Måste jag köpa en ny maskin? Kan jag få den servad av tillverkaren? Av en allmän tvättmaskinsreparatör? Varför har ingen lärt mig hur man gör när en tvättmaskin surrar? Vad skall man med hemkunskap till om inte det här?
Informationsteknikingenjör som jag är googlar jag tillverkaren. Som svar får jag ”Indesit – Nous travaillons, vous vivez” (vi arbetar, ni lever (…livet)) vilket inte riktigt hjälper mig att tvätta min tvätt. Jag klickar på Service eftersom det är ett ord jag förstår.
För att hitta någon som kan hjälpa mig med min tvättmaskin verkar det som jag skall ringa ett av två betalnummer. Det ena kostar 0,34€/min och det andra 0,15€. En kärnfamilj(?) håller en sköldpadda, men jag blir inte tryggare av det.
Plötsligt hör jag min kollega Martins röst i huvudet ”det var bara drivremmen som var pajj” och jag minns hur han har pratat om sin havererade tvättmaskin. Uppenbarelse nummer två låter inte vänta på sig, jag inser att surret kommer från motorn som slipper driva trumman. Jag öppnar tvättmaskinen och känner på snurret på trumman och den är helt frikopplad. Nice! Då var felet lokaliserat.
Jag är ju som sagt ingenjör så ni förstår fortsättningen själva. Ut med maskinen från bänken, fram med skruvmejseln, av med maskinens bakstycke och voilà, där ligger drivremmen på golvet bredvid motorn.
Bara att åka och köpa en ny rem tänker jag. Men sedan hejdar jag mig, inspekterar remmen och ser att den är lite sliten och fransig på sina ställen men inte mer än att den borde hålla några varv till. Jag tar fram stora kökskniven och putsar rent remmen så att den blir jämn och fin och spänner på den igen.
Tillbaka med strömmen och provkör och allt fungerar utmärkt. In med den genomdränkta tvätten igen och ett litet centrifugprogram senare är allt som det ska. Vad gör man inte för att slippa prata franska?
Tänk om datorsystem var lika enkla som tvättmaskiner.
Det här är en intressant bild från Nice och Place Massena. Jag tror att det är någon form av konst, men jag är inte helt säker. Jag vet heller inte om fåglarna ingår i skapelsen eller om de bara utnyttjar den för att vila på hög höjd.
Den personliga integriteten är ju viktig här i Frankrike så det kanske är en form av låtsasövervakning, utan videokameror, men som ändå ger känslan av att man är övervakad. Storebröderna ser dig?
Klicka för förstoring
I lördags gick premiärturen för 1:ans spårvagnslinje i Nice. Sedan jag flyttade hit, och långt innan dess, har centrala Nice varit en byggarbetsplats för att göra om bilvägar till spårvägar. Nu börjar stan bli riktigt vacker.
Som jag har förstått det kommer det att komma fler och fler linjer. Jag vet dock inte varför 1:an kom först, det känns inte så franskt.
Enligt mina tolkningar av www.tramway-nice.org kommer man inom några år att kunna åka spårvagn hela vägen till flygplatsen.
Många snart-överkörda tår.
Ett transportmedel som går på gräs måste tillhöra framtiden.
Hållplats: ”Operan – Gamla stan”.
1:ans linjesträckning i Nice. För mig blir det bra att kunna åka från centralen ner till gamla stan.
Spårvagnarna i Nice låter exakt likadant när de svänger som de hemma i Göteborg.
På torsdag kommer iPhone till Frankrike. iPhone är Apples mobiltelefon som naturligtvis kommer att förändra världen som vi lever i, precis som Apple gjorde med iMac.
Det fina med Frankrike, till skillnad från USA, är att Apple är tvingade att sälja en operatörsupplöst version också. Jag återkommer nästa vecka och berättar om iPhone är lika fin som den verkar.
Vi har ställt fram den allra finaste julgransfoten vi kunde hitta i Nice. Nu väntar vi bara på den traditionsenliga svenska granen.
Det har varit kallt, regnigt och trist väder på Rivieran i nästan en vecka, eller mer? Men idag verkar det äntligen som vintern har kommit. Det är nämligen bara på hösten och våren som det regnar här. Idag är det sol och femton grader, precis som det ska vara.
Jag sitter och dricker söndagskaffet i t-shirt på min balkong och det är bland det bästa som finns.
Igår firade vi att Amadeus fyllde 20 år. Mellan 1987 och 2007 har vi skapat riktigt stora resebokningssystem tillsammans med våra kunder.
Födelsedagskalaset ägde rum på Palais Nikaïa i Nice och vi var flera hundra medarbetare där för att fira. Vi fick champagne och gåslever som sig bör i Frankrike. Hummerpaté, lamm med kronärtskocka, curaçaosorbet och mer champagne stod också på menyn.
Cyril, Marion, jag och Victor utanför Palais Nikaïa.
Space Invaders var på besök och sköt alla gäster med grön laser.
Nästan alla var där!
Akrobatik i luften.
I oktober fyllde Amadeus tjugo år och eftersom tjugo är så många och så jämnt bestämde vi oss för att göra ett riktigt häftigt födelsedagskort.
I somras ägnade vi en hel förmiddag på Amadeus campus i Sophia Antipolis för att skapa en mänsklig pil. Alla fick varsin födelsedagst-shirt:
Med våra t-shirts blev vi dirigerade att springa åt olika håll och stanna på olika ställen och… omtagning! Det var svettigt och kul och resultatet blev bra.
Min kollega Nicolas försöker välja mobiltelefon och kör på ”slumpmetoden”: ole dole doff. Tyvärr blundade han när han pekade på de olika modellerna och hamnade med fingret mitt emellan Razr och en SonyEricsson.
Så här går hur som helst ramsan och det är samma melodi som på svenska:
Ams, tram, gram,
Pic et pic et colégram,
Bour et bour et ratatam,
Ams, tram, gram
SNCF är det franska järnvägsbolaget, som SJ men naturligtvis med fler bokstäver eftersom det är franskt. SNCF står för Société nationale des chemins de fer français, alltså Nationellt företag för de franska järnvägarna.
Herr Oliv har gjort en parodi på strejken i följande YouTube-film. Tillochmed icke fransktalande borde uppskatta denna vackra musikvideo där YMCA är utbytt mot SNCF:
Här i Frankrike är chaufförer, lokförare och andra inom transportbranschen i strejk. DN skriver om det, GP skriver om det, SR skriver om det, och igen.
Trafikarbeterna strejkar bla för att presidenten vill ge dem sämre pensionsvillkor, dvs de skall arbeta 40 år istället för 37,5.
Mina franska/svenska bloggvänner skriver också om det: Varför Sarkozy vinner strejken, Fackledare och medlemmar på kollisionskurs, Sarkozy byter taktik mot strejkarna, Ingen dager synes än, Militanta fransmän protesterar, Grundkurs i fransk strejkanalys och Nu får det banne mej vara nog.
Jag har fortfarande inte märkt någonting av strejken.
Tågstationen i Nice den 8 februari, då tågen fortfarande gick.
I helgen var vi ute på årets sista segling. Vi gick till Port-Cros i lördags och stannade över där till söndagen. Vädret var helt fantastiskt!
De senaste inredningstrenderna direkt från Rivieran
I söndags var vi, Daniel, Victor och jag, på möbelmässa i Nice. Victor har köpt en lägenhet i Antibes och håller för fullt på att måla om och göra iordning den. Så här gick mässan till:
Först gick vi in…
…och efter åtta timmar gick vi ut med ett kök.
Fler bilder från mässan på min Picasasida »
Vi börjar närma oss pepparkakstider och alla svenskar i Frankrike behöver slå upp vad ingredienserna heter på franska. Dagens ord därför:
ingefära – gingembre
Tyvärr går det inte att uttala, men man kan läsa och jämföra i kryddhyllan.
PS. Jag har placerat min blogg i Frankrike på bloggkartan.se. DS.
I söndags fyllde min blogg ett år men jag hade fullt upp med att fira far istället 😉
Mitt första inlägg skrev jag den 11 november 2006 från ett lägenhetshotell inte långt härifrån min nyfunna lägenhet. Nu är det bara 69 år kvar till bloggen fyller 70, som Ekot.
Som ni redan vet skall jag fira julen här nere på Rivieran i år. Mor, far och lillebror kommer ner några dagar innan julafton och stannar en vecka.
När man har chansen att fira jul i Frankrike, gourmeternas land, måste man ta chansen att äta lite lokala delikatesser och dessa skall, naturligtvis, avnjutas med chmpagne.
Så häromveckan blev jag medlem i en champagneklubb, Riviera Champagnes, och har redan hunnit beställa tre flaskor till jul. Vitsen med champagneklubben är att medlemmarna beställer vad de vill ha och klubben samlar ihop beställningarna och går direkt till producenten och får bra deals.
Följande flaskor är beställda hittills:
Brut Grande Réserve 1er Cru
Cuvée Prestige Millésime 2003
Cuvée Prestige Rosé Millésime 2003
Det har snöat på ”Prealps”, de mest sydliga bergen här. Så nu kan man titta på snön medan man tar sig ett dopp i Antibes. Jag skulle tro att det är omkring 17-18 grader i vattnet nu, så det kanske är lite magstarkt att hoppa i.
Här är en bild över stranden i Antibes den 28 oktober.
En av Antibes badstränder, den mest centrala, mitt i gamla stan. Hamnen med de superstora yachterna och Cagnes sur mer och Nice i bakgrunden.
Obs! Jag badade 1 november! 😉
När jag ändå är på uppföljningshumöret kan jag lika gärna dra den om väskan också.
Igår fick jag ju hem en lapp om att kameraväskan jag beställt från Tyskland hade varit här och försökt leverera sig. På lappen stod det, både på baksidan och framsidan att väskan skulle vänta på mig i Mouans-Sartoux. Det är en bit härifrån, men eftersom jag gillar att köra min motorcykel gjorde det mig inget att jag fick ägna lunchen åt det igår.
Efter att ha kört ett tag med GPSen och handsfreen och en röst i hjälmen som mest hela tiden sa ”I rondellen, kör rakt fram” eftersom trafikljusen i stort sett är helt utrotade utanför städerna här, kom jag till postkontoret. Jag lämnade in min lapp i den lilla luckan med den lilla fransmannen i och han muttrade och gick iväg och letade i sina papper, och på datorn, och i sina papper, och i datorn, och i hans kollegas papper och i datorn. Sedan frågade han var jag bodde och sedan gick han och letade i sina papper och i datorn. Och i sina papper. Och sedan ringde han chaffören och det enda jag förstod av samtalet var ”okej, jag skall kolla på lappen innan jag ringer nästa gång” och sedan kom han fram till mig och sa att mitt paket finns i Antibes.
Jag bor i Antibes!
Jag förstår fortfarande inte hur man kan skriva Mouans-Sartoux på en lapp och lägga i min brevlåda innan man lämnar ett paket till mig på posten i Antibes. La Poste!
Väl på posten i Antibes gick allt fint och min kamera har numera ett nytt hem.
När jag var som mest igång med att höststäda köket i morse slog det mig plötsligt att jag inte skrivit om hur det gick med Leopard, den senaste versionen av Mac OS X som jag skulle åka och köpa förra fredagen.
Det klarnade upp och blev en jättefin kväll (på den tiden var det fortfarande sommartid och ljusa, härliga kvällar) så jag drog till Cannes och MCS, den nyöppnade macaffären där.
Efter den sedvanliga ”franska kvarten” hälsade affärsinnehavaren välkommen och hans medarbetare började presentera Leopard för de hugade åskådarna. Vi var väl ett trettiotal förväntansfulla macanvändare som egentligen inte alls ville lyssna på något utan istället bara gå hem och testa det nya systemet. 29 av oss visste troligen mer om systemet än presentatören själv och den sista var en äldre kvinna som ställde frågor hela tiden.
Tillslut var talet över och det bjöds på champagne och buffé och vi skålade och firade tillsammans hela natten lång, eller iallafall till jag kom fram till kassan och fick min DVD. Sedan smet jag snabbt iväg hem och installerade och jag har varit lycklig sedan dess.
Jag har köpt en väska i Tyskland. En amerikansk väska i Tyskland. Den heter ”The Daily L” och är gjord av Crumpler. Jag skall ha den till min kamera och mina färgglada kort.
Idag var det någon här och försökte leverera väskan, men jag var på jobbet. Det är konstigt att fraktbolagen och webbaffärerna fortfarande inte har fattat att de flesta av deras kunder jobbar på dagarna. Vad är det för vits att köra omkring och leverera paket när ingen är hemma?
När jag kom hem låg det en lapp i brevlådan som sa att min väska finns i Mouans-Sartoux. Det är en bit bort så jag får ta en utflykt på lunchen imorgon. Men utflykter på Rivieran är nästan alltid trevliga. Om Mouans-Sartoux har något spännande att erbjuda så lovar jag att berätta det för er, mina kära bloggläsare.
Igår hade vi ledig dag här i Frankrike för att fira alla helgon (la Toussaint). Istället för att fira ett enda helgon åkte jag, Daniel och ett gäng andra kollegor till Plage Sailis för att segla Hobie cat.
Hobie cats är små katamaraner (segelbåtar med flera skrov) som är mycket lätta och smidiga. Varken jag eller Daniel hade seglat katamaran förut, men vi har seglat mycket annat så vi trodde inte att det skulle bli några problem.
En katamaran sedd framifrån.
Efter genomgång av reglerna av den stränga seglingsfröken fick vi bära ner båtarna i vattnet och börja segla. Vi skulle segla runt, runt tre bojar, men det lyckades vi missuppfatta så vi seglade dit det fanns mest vind hela tiden. Vi ville ju bara segla lika fort som Skywalker!
När det var dags för lunch sa fröken att om vi inte skärpte till oss skulle vi få sitta på stranden hela eftermiddagen (vilket faktiskt hade varit bättre för det visade sig att vinden försvann helt efter lunch).
För att visa att vi var riktigt duktiga seglingspojkar la vi på stora charmen och fick följa med ut igen efter den härliga lunchen i solen på stranden. Denna gången skulle vi alla hålla ihop gruppen och det var inga som helst problem för vi kom ca 500 m ut från stranden och sedan tog vinden slut. Hela gruppen låg, i grupp, och guppade.
Vi vände och seglade mycket långsamt tillbaka till stranden igen och avslutade äventyret. Sammanfattningsvis var det en mycket vacker dag på Rivieran, men lite för lite vind för segling.
Det blir många roder när varje båt har dubbla.
Antibes till vänster och de numera snöklädda Alperna i bakgrunden.
Vy från Club Nautique Antibes.
