Det blåa kortet

Det är dags att dra igång en miniföljetong här på bloggen. Följetongen kommer att handla om Frankrikes alla färgglada kort. Jag vet inte varför fransmännen tenderar att ge sina kort färger eller för den delen varför vi inte gör samma sak i Sverige. Det känns väldigt pedagogiskt och svenskt det här.

Kort, i det här sammanhanget, är typiskt kort av kontokortsstorlek som innehåller lite information och som är tänkt att förenkla eller försvåra bärarens vardag och som oftast kostar pengar på ett eller annat sätt. Men korten kan också vara i pappersform, som vi kommer att få möjlighet att se.

Jag tror att målet i en fransmans liv är att samla så många olika kortfärger som möjligt. Jag har än så länge bara fyra.

I den här första delen är det alltså dags för det blåa kortet: Carte Bleue.

För gemene fransman skulle jag tro att Carte bleue inte är mer än en synonym för Visa-kort/kontokort. Men det finns faktiskt en liten historia om carte bleue.

Det var sex franska banker som 1967 tillsammans bildade Carte Bleue: BNP, CCF, Crédit du Nord, CIC, Crédit Lyonnais och Société Générale. (Jag anlitar naturligtvis banken med flest accenter, av princip.)

Redan sex år senare, 1973, började fransmännen åka utomlands, alltså utanför Frankrike, dvs till andra länder! Därför skapades Carte Bleue International, med VISA-koppling. Numera har korten både Carte bleue-logo och VISA-logo.

Det som faktiskt är värt att notera i sammanhanget är att Frankrike ligger långt före Sverige rent tekniskt sett med sina kontokort. Det förekommer tex aldrig att man får skriva några signaturer vid kortköp här eftersom alla affärer och restauranger som tar kort har terminaler där man får trycka in sin kod istället. Betalar man med kort på restaurang kommer kyparen fram med en liten handhållen terminal som han håller fram mot en då man skall slå koden. Man behöver alltså aldrig lämna kortet utom synhåll vilket är mycket bra. Dessutom använder terminalen microchippet på kortet istället för magnetremsan och kortet måste sitta kvar i terminalen under hela transaktionen. Så tiden då krogägare kunde ha en extra liten magnetremseläsare under bardisken och dra kortet där innan det drogs på riktigt är över. Eller ja, det är ju inte helt sant eftersom magnetremsan fortfarande är kvar på kortet. Men det var iaf en fin tanke.

För övrigt använder vi fortfarande checkar här nere. Ett mycket intressant system och väldigt bra för att lära sig hur man skriver siffror på franska.